injail

Alla inlägg under oktober 2012

Av Jöran Lundberg - 31 oktober 2012 21:11

I vind och i väder.

Jag tänker ägna några rader åt vindkraften, den omåttligt populära fluga som utvecklats väldigt snabbt på sista tiden. Om det är sant eller inte men jag hörde någonstans att det bara inom Sollefteå kommun planeras att byggas närmare 1.000 vindsnurror. Personligen har jag inget emot dessa anläggningar men jag tycker att det är lite malplacerat att bygga vindsnurror i Norrland då elkraften skall användas i säödra Sverige och Tyskland med flera länder.

Att förlägga vattenkraftverk till Norrland är väl riktigt eftersom de kraftintensiva älvarna finns i norr. Men eftersom det blåser lika mycket om inte mer i de södra delarna bör man naturligtvis koncentrera utbyggnaden där.

En rätt stor procent av elkraften som producceras i norr går bort i förluster vid överföringen. Det kan hända att var tionde snurra måste byggas och drivas för att kompensera för dessa förluster. Att bygga ut vindkraften med anläggningar söderöver skulle också innbära mindre ingrepp i miljön. I Norrland behöver man bygga miltals med vägar för att nå ibland mycket vårtillgängliga områden, vilket inte behöver ske längre söderut.

Det är ju så också så att hela Norden och en stor del av kontinenten är sammankopplade i ett enda stort nät vilket också gagnar de snurror som ligger närmare avnämarna. Det skulle inte förvåna om det helt plötsligt skulle dyka upp planer på att lägga ett kärnkraftverk någonstans norr om Kiruna.

Det är onekligen så att den kompensation som Norrland får för sin elkraftsexport till södra Sverige och kontinenten lyser nästan helt med sin frånvaro. Det har i dessa yttersta dagar talats om en så kallad ”vindkraftspeng” men det är nog försumbart i sammanhanget.

Man kan bara fastslå att det är starka ekonomiska krafter som ligger bakom energiproduktionen. Krafter som inte rubbas så lätt, så därför är det nog försumbart vad en enkel bloggskrivare tycker och tänker. Det är ändå som det är, och blir som det blir. Så det så.

 

Energikomplext

Den energi man lägger ner på att tycka

bringar mestadels ingen lycka

Men att säga sin mening är ändå en lisa

Även om man intet förnuft kan bevisa.

 

Att förändra en värld är inte så lätt,

men om meningen ändå känns riktig och rätt

för den viktiga väg man ändå  beträtt

berikar det ens själ på många sätt.

 

Av Jöran Lundberg - 30 oktober 2012 22:28

En annorlunda by, Peranna

Efter en idé som  jag fått från en tidning jag läser skall jag försöka beskriva en annorlunda by med en del säregna invånare.

Efter den lilla bygatan träffar vi på en hel del olika företagare _

Först kan vi gå till frisören Per Manent. Eller gå in på det lilla Cafeet som drivs av Per Colator sedan vi passerat bokhandlaren Per Gament med sin medhjälpare Bo Khylla. Fruktaffärens  drivs av Anna Nasén som är sambo med Per Silja.

Går vi in på ortens vårdcentral träffar vi läkarna Anna Tomin, Per Borat och Per Kussion. På medicinavdelningen jobbar Anna Lysén.

Vid den lilla tågstationen möter vi stinsen Per Rongen som ser hur kroppsbyggaren Anna Bola Stereoider  och poeten Per Vers lämnar den lilla byn På stationen står också Per E Strojka som skall träffa viktväktaren Anna Gram.

Vidare ser vi ett cirkelrunt hus som är ritat av arkitekten Inge Thörn tillsammans med sin kollega Per Fekt. Det ägs av en invandrare från Bohuslän som heter Bo Wallstrand.

Efter detta föredrar jag att resa utomlands och träffar kanske Benny Dorm. Eller vinner på lotto tillsammans med Per I Skop.

Hejdå.

 

Av Jöran Lundberg - 29 oktober 2012 20:13

Oväder.

Det snöar och regnar just nu på Tallbacken, en liten stilla susning i jämförelse med det oväder som drabbar USA-s östkust just nu. När det är regnväder ute känns det skönt att vara inne i ”govärmen”.

Jag hade tänkt ägna en del av min blogg åt att ge er svaren på dialektorden Min ambition är att ni skall lära er något ord då och då.

Svaren alltså:

  1.             Dremne = Smälta (i mun)
  2.             Bröske = Tugga något hårt så det krasar.
  3.             Tjicker lera eller Tjekalere = Jäslera.
  4.             Hongren = Hungrig.
  5.             Kvamne = Tappa andan. el. Kvävas.
  6.             Rabbe = Bromsa (genom att sätta ner foten)
  7.             Dyngstörn = Svinmålla.
  8.             Källarharsbära = Tibast.
  9.             Jalmes = Klaga (i onödan)
  10. Skvätt´n = Lättskrämd.

 

I dag har jag tagit fram våra kära vinterfordon nämligen Sparkarna. Eftersom det börjar lida mot vinter är det viktigt att fullfölja den omställning som är nödvändig. Jag var upp till Hemsjön och vintrade in. Bland annat täckte jag över båten så att den skall klara snön i vinter. Ju äldre man blir får man allt svårare att acceptera gråruggig höst och vinter.

Trots detta önskar jag er alla bloggdiggare en trevlig och givande vecka.

Hejdå.  Jöran.

Av Jöran Lundberg - 28 oktober 2012 22:16

Helgdagskväll på Tallbacken.

Det har varit en riktigt fin höstdag den här söndagen. Frostigt kallt har det varit men med sol och vindstilla.  Personligen tycker jag att det skall vara lite frost den här tiden. Detta så att marken fryser till. Jag var upp till Hemsjön en liten stund i dag och där hade sjön ännu inte  fått någont täcke av is. Jag passerade Pålsjön på vägen dit och den var helt isbelagd, men den är en väldigt grund sjö. Hemsjön den är som bekant väldigt djup, uppemot 40 meter på något ställe. Sjön har någon gång i formtiden uppstått i en förkastningsspricka i berget. En bit ut i sjön är det en 20 till 25 meter lodrätt klippa som stupar ner i vattnet. Dessa djupa vattenmassor bidrar till att sjön fryser till väldigt sent.

Så ligger en ny vecka framför. För de som har arbete att sköta blir det att ta sig till kneget i morgon bitti, dessutom en timme tidigare på grund av vintertiden. För den som är pensionär och fritt disponerar tiden finns det alltid sysselsättningar. I fredags var det folk hit från kommunens tekniska kontor och fällde ett antal torra furor som skräpade runt vattentornet. Dessa var de generös nog att skänka till en gammal ”åttiplussig” vedknegare av 29 års modell. Detta betyder att jag har sysselsättning ett antal dagar framöver innan jag har städat undan detta bråte som de lämnat. Men det får ju ta den tid det tar som norrmannen sa.

Än en gång har den gamla tanken dykt upp i mitt huvud att samla alla mina mer eller mindre dåraktiga alster i en bokutgåva. Men som alltid kommer det sannolikt bara att stanna vid tanken. Men jag har så pass många alster av olika karaktär att det gott och väl skulle räcka till ett nobelpris. Polskan Wislawa Szymborska fick nobelpriset i litteratur 1996 fast hela hennes prodúktion endast bestod av cirka 95 dikter. Vad det gäller antalet s(v)amlade oden har jag överträffat henne med råge. Så det så. Sedan är det förstås en grannlaga uppgift att probera guldhalten i dessa. Men det är och förblir ytterst fiktivt.

 

Ett kväde

Ett kväde är ett kväde oavsett dess halt

med hänsyn till substans och innehåll

ett kväde är ett kväde och betyder allt

i författarskapets stora pajasroll.

 

Ingen kan bedöma helt dess karaktär

Ej ens dess  sanna verklighet

Ty tankens kraft är endast en shimär

I varje menings  dolda sinnlighet.

 

Så är ordkonst bräcklighetens signum

Ett bevis för tillgjort konstnärskap

Ett besök i tänkespråkets väntrum

hos litteräretikens torra eskulap

 

 

Av Jöran Lundberg - 27 oktober 2012 22:45

Mitt hemlands tungomål.

Det kanske kan vara på sin plats att än en gång sätta er på prov vad det gäller dielekten. Det är ju ett tag sen och jag har insett att det är lång väg att gå innan jag har lärt er en fyra fem tusen dialektala ord. Så vi kör igång genast:

 

  1.             Dremne =
  2.             Bröske =
  3.             Tjicker lera eller Tjekalere =
  4.             Hongren =
  5.             Kvamne =
  6.             Rabbe =
  7.             Dyngstörn =
  8.             Källarharsbära =
  9.             Jalmes =
  10.             Skvätt´n =

Så fick ni lite att bita i, men det är ju lätt som en plätt för er alla intelligenta bloggdiggare. Eller hur?

Jöran.

Av Jöran Lundberg - 26 oktober 2012 22:41

 

Ove Andesson visar "Verkeligens" utbrunna cykel-.


Granatesplosionerna.

Återkommer än en gång till katastrofen i september 1952 då ett ammunitionståg exploderade och samhället blev utsatt för livsfarliga granatsplitter under ett antal timmar. Detta med anledning av att jag den senaste tiden blivit begåvad med ett par intressanta foton från händelsen.

Det ena fotot ar taget av den nedbrunna byggnaden som inrymde konsumbutiken eller Kooperativa som det hette på den tiden. Den andra bilden föreställer Ove Andersson som håller i resterna av Albert Söderströms ”Nordstjernan”.  Albert var en inbiten ungkarl som gick under smeknamnet ”verkeligen”. Detta eftersom han började varje mening som han sade med ”verkeligen”. Jag skrev att han var inbiten ungkarl, en sanning med modifikation. Han var nämligen häftigt förtjust, ja kanske till och med förälskad i det unga vackra biträdet på kooperativa. Full av beundran och tillbedjan var han just inne på affären när explosionerna började. I rädsla för den kritiska situationen flydde både Iris, som hon hette, och Albert och gönde sig i skydd av det uthus som utgjorde affärens magasin. Han lär ha yttrat efteråt ”De va sä falet sä ja betäckte na Iris bakom magasinsväggen”.

Det betccknas än i dag som ett under att inte någon enda människa kom till skada. Jag var ju själv med och deltog i släckningsarbetet i Kooperativas fastighet. När jag ser fotot i dag så är jag förvånad över att vi inte lät skräpet brinna ner till grunden. Det var ju ändå ingenting användbart kvar. Särskilt som det ju var förenat med livsfara att vistas så nära de brinnande ammunitionsvagnarna.

Lägger in de båda fotografierna så att ni kan själva se hur det såg ut strax efter att granaterna slutat brisera.


 

Här ses resterna efter kooperativa fastigheten. Det var ett glödande granatsplitter som slog igenom väggen och antände byggnaden. I bakgrunden ses magasinet som gav Albert och Iris skydd från grantaregnet. A-et i kooperativa lossnade troligen av granatsmällarna.

Av Jöran Lundberg - 25 oktober 2012 22:45

Handgripligheter.

Som jag antydde i min förra blogg ämnade jag övervara en samling med allianspartierna i Ö-viks kommun. Om samlingen i allmänhet är inte så mycket att orda om annat än att det var en mycket duktig tjej som arbetar på regeringskansliet i Stockholm som inspirerande föreläste.  Dessutom kan jag verkligen rekommendera ”Rickard sångkock”, supergod mat.

Men vad jag tänker skriva om är en helt aannan grej. Jag mötte alltå ett trettiotal personer vilka jag artigt och belevat skakade hand med . Handhälsade alltså. Jag förvånades då över hur olika det handfasta mötet fortlöper. Jag tror att man genom att vara uppmärksam kan läsa människans psyke och inställning i ett handslag.

Jag mötte någon som jag klassade som ”skurtrasemänniska” Den personens hand var som att krama en skurtrasa,  som man bara väntade att det skulle rinna slaskvatten ur. Dessutom såg den personen samtidigt åt ett helt annat håll. Vilken självupptagen egoist , tänkte jag.

En annan persons hand var rena ”alligatorkramen”. Men den signalerade i alla fall ett visst engagemang som förmedlade en god kontaktskapande närvaro. Så har vi ”proffshälsaren”. Han (eller hon) är således van att hälsa på många människor varje dag. Det går så att säga på rutin. Om man hälsar på en eller tjugo spelar ingen roll det är alltid lika lätt.

Vissa har en benägenhet att kombinera hälsningen med andra påtagliga handlingar. Man kan ge en klapp på axeln, en halv kram, eller en eller annan puff i magen. Man får ett  intryck av att de vill skämta bort mötet. Så har vi ”tvekarna”. De ger ett intryck av att fundera på om de verkligen vill hälsa eller inte. Det kan möjligtvis bottna i en inre omedveten blygsel. Det är en klar fördel om man kan kombinera mötet med några väl valda ord, gärna uppmuntrande. Om man är närmare bekant med den man möter är det så mycket lättare. Då finns det gemensamma intryck och tankar man kan koppla mötet till. Till sist en liten dikt.

 

Ett möte

Ett möte som griper tag i ens liv

Kan vara en själens förening

Det kan ske med sekundsnabba kliv

Men bidra till livskraft och rening

 

Den känsla som lägges i tid och rum

Kan mötet helt absorbera

En andens och själens porgatorium,

Får tiden att acccelerera

 

Så hinsas vi helt till atomernas värld

I ett hisnande kort ögonblick

Den hisnande känsla som bringar vår färd

tilll mänchor som kom och gick

 

Av Jöran Lundberg - 24 oktober 2012 10:27

Rapport fån Tallbacken.

Det gäller att fånga dagen och dess möjligheter. Därför skriver jag min blogg redan på förmiddagen i dag. Det är nämligen så att det blir ett besök i vår närmaste större tätort idag. Nämligen Örnsköldsvik. OLD-dejs fortsätter sin bejublade turné bland åldringar och pensionärer i dag. Dett sker genom ett framträdande inför folkets ovationer på åldringsboendet EKEN i Järved. Fortfarande sker det i Svenska kyrkans regi vilket innebär att vi måsta styrsla till oss och inte bli alltför världsliga. Men det brukar ordna sig till slut till allas belåtenhet. Om vi svävar ut lite grann ifrån början brukar vi kompensera detta genom att bli prästerligt sakrala mot slutet av tillställningen. Thats it.


En del ärenden av olika karaktär skall jag också uträtta. Dessutom tänker jag delta i en liten tillställning med spisning på den förnämlig retaurangen ”Rickard sångkock” Det är partierna inom Alliansen i Ö-vik som arrangerar det hela. Detta innebär för mig ett litet återfall till den politiska sfären. Denna som jag egentiligen lämnat utan större själsliga skador för ett antal år sedan. Denna tillställning beräknas fortgå in på kvällen en bit varför jag till alla bloggdiggares förnöjelse serverar er denna drapa i ett tidigare skede av mitt liv.

Vädret är höstligt fint i dag. Lite uppsprucket molmtäcke och plusgrader gör att bilresan ner till stan väl skall gå problemfritt. Med ålderns rätt och påverkan från KäraHu som ständig bilskollärare har jag numera en mera dämpad körstil. Men erkännsas bör att när man hller hastighetsbegränsningen och blir omkörd så det svischar om et, rycker det obarmhärtigt i gaspedalfoten. Det skulle kännas i ryggmärgen att få släppa loss alla 200 hästkrafter och visa dem vem som egentligen är vägens okrönta konung. Men då tänker jag så här: ” Jöran, Jöran, mal du på i dina 80 kilometer du kommer väl ändå fram dit du ska”.

 

Ett liv är ett liv än om det ibland synes kort.

Ett bliv är ett bliv och skall ej slarvas bort.

Presentation

Fråga mig

20 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards