injail

Alla inlägg under oktober 2014

Av Jöran Lundberg - 31 oktober 2014 22:32

Allhelgonatid

Att minnas de hädangångna är att minnas det eftermäle de har. Det är därför så mycket lätare att erinra sig de goda sidorna hos de som gått före. När de lämnat efter sig endast goda och glada minnen blir man själv tillfreds.

En liten dikt jag har skrivit får speglla den känslan. Denlyder så här

 

Allhelgonatid.

Efter jordlivets strävan, bekymmer och möda,

under tjäle och rimfrost ligger de döda,

i gravgriftens heliga ro.

Men om de ej är alltför snikna  och snöda

kanske ock maskar får näring och föda

där djupt ner i jorden de bo

 

Det som lägges i grav är blott tre skopor sand

som är krossad av död och förintelses hand

bara en handfull mull.

Anden har lämnat och lossat de band

som bundit oss i förgängelsens land

de står vid den yttersta tull.

 

De gångna de lever av  minnen de gett

utav den sprängkraft som livet berett

i gamla och hänsovna tider.

Gripen av denna förvandling som skett

som död och förgänglighet helt förbisett

förnuftet noggrant  bestrider.

 

Sålunda förnims av rosen en doft

över vårt evigt förgängliga stoft

slutligt på domens dag.

Då kommer vi äntligt som båten i hamn,

vilar så stilla i mästarens famn

helt till Herrens behag.

 

 

 

Av Jöran Lundberg - 31 oktober 2014 22:32

Allhelgonatid

Att minnas de hädangångna är att minnas det eftermäle de har. Det är därför så mycket lätare att erinra sig de goda sidorna hos de som gått före. När de lämnat efter sig endast goda och glada minnen blir man själv tillfreds.

En liten dikt jag har skrivit får speglla den känslan. Denlyder så här

 

Allhelgonatid.

Efter jordlivets strävan, bekymmer och möda,

under tjäle och rimfrost ligger de döda,

i gravgriftens heliga ro.

Men om de ej är alltför snikna  och snöda

kanske ock maskar får näring och föda

där djupt ner i jorden de bo

 

Det som lägges i grav är blott tre skopor sand

som är krossad av död och förintelses hand

bara en handfull mull.

Anden har lämnat och lossat de band

som bundit oss i förgängelsens land

de står vid den yttersta tull.

 

De gångna de lever av  minnen de gett

utav den sprängkraft som livet berett

i gamla och hänsovna tider.

Gripen av denna förvandling som skett

som död och förgänglighet helt förbisett

förnuftet noggrant  bestrider.

 

Sålunda förnims av rosen en doft

över vårt evigt förgängliga stoft

slutligt på domens dag.

Då kommer vi äntligt som båten i hamn,

vilar så stilla i mästarens famn

helt till Herrens behag.

 

 

 

Av Jöran Lundberg - 29 oktober 2014 22:34

Nio festfixare.

Först en rättelse. Jag skrev i går att det var dags för en samling för luffarslöjd i dag. Men det var fel. Den samlingen är inte förrän nästa vecka. Det är så många olika projekt för en stackars pensionär så man kan inte hålla reda på alla. I dag var jag i stllet tillsammans med KäraHu till Svedje och inmundigade en läcker tillredd soppa. Dessutom fick vi lyssna till god underhållning av Lars-Erik Larsson från Lockstatorp. Han förnöjde oss alldeles superbt tillsammans med Siv-Alli Nilsson. (reservation för efternamnet).

Betydelsen av den lite kryptiska rubriken är den att det rätt ofta i dessa dagar samlas nio tappra herrar som gemensamt söker förkovra sig i matlagning. Jag är nämligen med i en kurs som hålls i Björnaskolan i denna ädla konstart. I morgon samlas vi igen för att tillreda några smakliga soppor. Få se hur det går. Det finns kanske uppenbar risk att det blir en enda soppa av alltihop. Kul har vi i alla fall, och smakligt blir det.

Därmed är det snart dags igen för den vanliga ritualen där man under intagande av horisontalläge åter försöker närma sig guden Insomnias himmelska trakter. Egentligen är det väl rätt destruktivt att sova bort en stor del av sitt liv men det är ju så inrättat och det är bara att anpassa sig till den ordningen.

Det är  inte många som känner till det men de flesta stora ideer och uppfinningar har kommit till i nattliga timmar då guden ibland har släppt sitt grepp om sina undersåtar. Jag konstruerade till exempel en stol häromnatten och den blev riktig fiffig. Stapelbar och allting. Den gick till och med att sitta på. Såå, där ser ni.

Gonatt och Gomorron.

Av Jöran Lundberg - 28 oktober 2014 22:20

Luffare förr och nu.

Förr i tiden strök de land och rike kring vid sitt ständiga vandrande. Luffarna. En del människor hade vandrarlusten i blodet som tog överhand när det led emot vår och sommar. Många gånger hade de med sig ett knippe alster som de tillverkat av en enkel järntråd. Ibland nyttosaker och ibland prydnadsföremål. Jag minns från min tidiga ungdom att min mamma köpte ett underlägg för grytor. Eftersom det vat tillverkat av ståltråd kunde hon även ha det på järnspisen med någon gryta på som skulle varmhållas. Praktiskt och bra.

I dessa dagar är vi ett illustert gäng som samlas och sysslar med trådslöjd på luffarvis. Jag håller på at tota ihop en  takarmatur som jag ämnar ha i stugan i Hemsjön. Förutom att det blir hållare för fyra ljus finns det också möjlighet att anbrnga batteridrivna ledlampor som lyser upp lite bättre när man till exempel skall lösa korsord i höstmörkret. Det kan hända att ajg någon gång framöver kan ta ett foto av mitt verk.

I morgon kl 10 samlas vi igen. Den  här gången i Flärke bygdegård.

Hur det gick för MODO i kväll mot Skellefteå vill jag inte ens tänka på. Än mindre kommentera.

Av Jöran Lundberg - 27 oktober 2014 22:11

Resenärer för och nu.

Jag berättade i en blogg härförleden hur vi grabbar gjorde en resa i Norge i senare delen av förtitalet. Vi tyckte vid den tiden att det var häftigt. Och faktiskt inte så vanligt. Nu är det helt andra tider och därmed resvanor.

Vårt äldsta barnbarn Ida är för närvarnde på Nya Zeeland och skall befinna sig där det närmaste året. Vad jag kan förstå skall hon tillsammans med en kamrat arbeta vid någon institution. Den som är intesserad kan följa hennes (och hennes kamrats) bravader på en blogg med adress www.nattstaden.se/idaifvrig  En synnerligen intressant resa tycks det.

Emma, vårt näst äldsta barnbarn befinner sig i Göteborg för att senare resa till Florida  och därifrån vidare till Peru där hon tillsammans med sin pojkvän skall arbeta vid någon  sorts anläggning. Det är ingen hejd på hur de ränner runt till jordens alla hörn.

Då känns det skönt att vara hemma på Tallbacken och i den vanliga vardagslunken som är väl anpåassad för en äldre gentleman typ Jöran Lundberg.

Ha en bra dag.

Av Jöran Lundberg - 26 oktober 2014 22:29

Helgdagskväll.

När friden lägrar sig i gröna hagar

och solens strålar speglar sig i silverglans

Då minns jag  mina barndomsdagar

som gav en frid som kom från ingenstans.

 

Det var ständig omsosrg om det nära

en fridens tanke uti hjärta och i håg

Tillgivenhet och hugnad om de kära

en harmoni som inga gränser såg.

 

När helgdagskvällens  frid var inne

och arbetsveckans bråda tid var glömd

Förnams en ro och frid i  varje sinne

som i var enslig vrå var gömd.

 

De enkla stunderna som livet närde

som spred en ljuvlig  atmosfär

den om sann och verklig kärlek lärde.

en svunnen tid som var mig dyr och kär.

 

 

 

 

 

 

Av Jöran Lundberg - 26 oktober 2014 09:49

Vintertid.

Ni har väl inte glömt att ställa om klockorna till vintertid. Räknas November till vintermånaderna tro? I vårt avlånga land med en rad olika klimatzoner har  vi nog vid den här tiden lite olika uppfattningar om hur långt vintern har kommit. Längst upp i Norrland är det snö och vinterlikt medan nere i Skåne träden ännu prunkar i höstens färger.

Nu har vi i alla fall fått en timme tillgodo varför jag känner mig föranlåten att förmedla en liten dikt på just det ämnet. Håll till godo

 

En timme tillgodo.

En dagsvers med anledninga av att vi går tillbaka till vingtertid.

 

Häromdagen fick vi en timme tillgodo

Just den tid  vi förlorade sist

Då är vi tllbaks till den punkt där vi stodo

Till ruta ett, jomenvisst.

 

Men tiden den är en besynnerlig gåta

Den lär vi väl aldrig förstå

Att lösa den gåtan lär väl ej båta,

Men vi får väl leva ändå

 

Lär oss att bruka den tid som är given

Med all den visdom vi har

Det är den bön som alltid är skriven

Även för osedda dar.

 

Hjälp oss att leva tryggt i Hans händer

Bruka var dag som ett liv

Vara frimodig vad som än händer

Visdom Herre oss giv.

 

Om vi då har till godo en timme

hjälp oss då att bruka den väl

så att alla omkring oss förnimme

vi är en tillgång för var enslig själ.

 

 

 

Av Jöran Lundberg - 24 oktober 2014 22:58

OLD-fejs än en gång.

Så har vi delat med oss av vår förmåga att förnöja våra medmänniskor till ett antal presumtiva kunder på sjukhemmet i Husum. Det var nog ett 25-tal som var med vid träffpunkten. Det är en lite svårare uppgift att skapa en god stämning när det är vid ett sjukhem eftersom de i regel inte har så särdeles hög mental status. Men de enkla melodier som vi bibringar dem accepterades nog av de flesta, vad jag kunde förstå. Det var väldigt välordnat med utomordentligt fin personal som kune göra det fint och mysigt för sina  skyddslingar. Allt flöt fint och perfekt.

I dag var det ett verkligt busväder med regn och blåst. Tidvis öste det ner . Dessvärre hade vi tagit in vår regnmätare för att den inte skulle frysa sönder så jag har inga aktuella siffror på antalet mm. Men en ordentlig blöta har det blivit.

Vad gäller ishockeyn är det nu tätt på given med matcher. MODO spelade i kväll en match mot Luleå i Luleå, som de vann med 3 mål mot 2 efter en rätt så spännande tillställning. Redan i morogn kl 16.00 skall de vara hemma i Fjällräven arena för att spela en match mot Frölunda. I skrivande stund sitter de väl på bussen för hemfärd. Det känns väl lite mera tillfredsställande då de har tre poäng med sig i bagaget.

Därför är det väl klokt av mig att avsluta detta gaggande eftersom också jag behöver samla krafter för den kommande matchen i morgon, så därför

Gonatt och gomorron.

Presentation

Fråga mig

20 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27 28 29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards