Alla inlägg under oktober 2014
Allhelgonatid
Att minnas de hädangångna är att minnas det eftermäle de har. Det är därför så mycket lätare att erinra sig de goda sidorna hos de som gått före. När de lämnat efter sig endast goda och glada minnen blir man själv tillfreds.
En liten dikt jag har skrivit får speglla den känslan. Denlyder så här
Allhelgonatid.
Efter jordlivets strävan, bekymmer och möda,
under tjäle och rimfrost ligger de döda,
i gravgriftens heliga ro.
Men om de ej är alltför snikna och snöda
kanske ock maskar får näring och föda
där djupt ner i jorden de bo
Det som lägges i grav är blott tre skopor sand
som är krossad av död och förintelses hand
bara en handfull mull.
Anden har lämnat och lossat de band
som bundit oss i förgängelsens land
de står vid den yttersta tull.
De gångna de lever av minnen de gett
utav den sprängkraft som livet berett
i gamla och hänsovna tider.
Gripen av denna förvandling som skett
som död och förgänglighet helt förbisett
förnuftet noggrant bestrider.
Sålunda förnims av rosen en doft
över vårt evigt förgängliga stoft
slutligt på domens dag.
Då kommer vi äntligt som båten i hamn,
vilar så stilla i mästarens famn
helt till Herrens behag.
Allhelgonatid
Att minnas de hädangångna är att minnas det eftermäle de har. Det är därför så mycket lätare att erinra sig de goda sidorna hos de som gått före. När de lämnat efter sig endast goda och glada minnen blir man själv tillfreds.
En liten dikt jag har skrivit får speglla den känslan. Denlyder så här
Allhelgonatid.
Efter jordlivets strävan, bekymmer och möda,
under tjäle och rimfrost ligger de döda,
i gravgriftens heliga ro.
Men om de ej är alltför snikna och snöda
kanske ock maskar får näring och föda
där djupt ner i jorden de bo
Det som lägges i grav är blott tre skopor sand
som är krossad av död och förintelses hand
bara en handfull mull.
Anden har lämnat och lossat de band
som bundit oss i förgängelsens land
de står vid den yttersta tull.
De gångna de lever av minnen de gett
utav den sprängkraft som livet berett
i gamla och hänsovna tider.
Gripen av denna förvandling som skett
som död och förgänglighet helt förbisett
förnuftet noggrant bestrider.
Sålunda förnims av rosen en doft
över vårt evigt förgängliga stoft
slutligt på domens dag.
Då kommer vi äntligt som båten i hamn,
vilar så stilla i mästarens famn
helt till Herrens behag.
Nio festfixare.
Först en rättelse. Jag skrev i går att det var dags för en samling för luffarslöjd i dag. Men det var fel. Den samlingen är inte förrän nästa vecka. Det är så många olika projekt för en stackars pensionär så man kan inte hålla reda på alla. I dag var jag i stllet tillsammans med KäraHu till Svedje och inmundigade en läcker tillredd soppa. Dessutom fick vi lyssna till god underhållning av Lars-Erik Larsson från Lockstatorp. Han förnöjde oss alldeles superbt tillsammans med Siv-Alli Nilsson. (reservation för efternamnet).
Betydelsen av den lite kryptiska rubriken är den att det rätt ofta i dessa dagar samlas nio tappra herrar som gemensamt söker förkovra sig i matlagning. Jag är nämligen med i en kurs som hålls i Björnaskolan i denna ädla konstart. I morgon samlas vi igen för att tillreda några smakliga soppor. Få se hur det går. Det finns kanske uppenbar risk att det blir en enda soppa av alltihop. Kul har vi i alla fall, och smakligt blir det.
Därmed är det snart dags igen för den vanliga ritualen där man under intagande av horisontalläge åter försöker närma sig guden Insomnias himmelska trakter. Egentligen är det väl rätt destruktivt att sova bort en stor del av sitt liv men det är ju så inrättat och det är bara att anpassa sig till den ordningen.
Det är inte många som känner till det men de flesta stora ideer och uppfinningar har kommit till i nattliga timmar då guden ibland har släppt sitt grepp om sina undersåtar. Jag konstruerade till exempel en stol häromnatten och den blev riktig fiffig. Stapelbar och allting. Den gick till och med att sitta på. Såå, där ser ni.
Gonatt och Gomorron.
Luffare förr och nu.
Förr i tiden strök de land och rike kring vid sitt ständiga vandrande. Luffarna. En del människor hade vandrarlusten i blodet som tog överhand när det led emot vår och sommar. Många gånger hade de med sig ett knippe alster som de tillverkat av en enkel järntråd. Ibland nyttosaker och ibland prydnadsföremål. Jag minns från min tidiga ungdom att min mamma köpte ett underlägg för grytor. Eftersom det vat tillverkat av ståltråd kunde hon även ha det på järnspisen med någon gryta på som skulle varmhållas. Praktiskt och bra.
I dessa dagar är vi ett illustert gäng som samlas och sysslar med trådslöjd på luffarvis. Jag håller på at tota ihop en takarmatur som jag ämnar ha i stugan i Hemsjön. Förutom att det blir hållare för fyra ljus finns det också möjlighet att anbrnga batteridrivna ledlampor som lyser upp lite bättre när man till exempel skall lösa korsord i höstmörkret. Det kan hända att ajg någon gång framöver kan ta ett foto av mitt verk.
I morgon kl 10 samlas vi igen. Den här gången i Flärke bygdegård.
Hur det gick för MODO i kväll mot Skellefteå vill jag inte ens tänka på. Än mindre kommentera.
Resenärer för och nu.
Jag berättade i en blogg härförleden hur vi grabbar gjorde en resa i Norge i senare delen av förtitalet. Vi tyckte vid den tiden att det var häftigt. Och faktiskt inte så vanligt. Nu är det helt andra tider och därmed resvanor.
Vårt äldsta barnbarn Ida är för närvarnde på Nya Zeeland och skall befinna sig där det närmaste året. Vad jag kan förstå skall hon tillsammans med en kamrat arbeta vid någon institution. Den som är intesserad kan följa hennes (och hennes kamrats) bravader på en blogg med adress www.nattstaden.se/idaifvrig En synnerligen intressant resa tycks det.
Emma, vårt näst äldsta barnbarn befinner sig i Göteborg för att senare resa till Florida och därifrån vidare till Peru där hon tillsammans med sin pojkvän skall arbeta vid någon sorts anläggning. Det är ingen hejd på hur de ränner runt till jordens alla hörn.
Då känns det skönt att vara hemma på Tallbacken och i den vanliga vardagslunken som är väl anpåassad för en äldre gentleman typ Jöran Lundberg.
Ha en bra dag.
Helgdagskväll.
När friden lägrar sig i gröna hagar
och solens strålar speglar sig i silverglans
Då minns jag mina barndomsdagar
som gav en frid som kom från ingenstans.
Det var ständig omsosrg om det nära
en fridens tanke uti hjärta och i håg
Tillgivenhet och hugnad om de kära
en harmoni som inga gränser såg.
När helgdagskvällens frid var inne
och arbetsveckans bråda tid var glömd
Förnams en ro och frid i varje sinne
som i var enslig vrå var gömd.
De enkla stunderna som livet närde
som spred en ljuvlig atmosfär
den om sann och verklig kärlek lärde.
en svunnen tid som var mig dyr och kär.
Vintertid.
Ni har väl inte glömt att ställa om klockorna till vintertid. Räknas November till vintermånaderna tro? I vårt avlånga land med en rad olika klimatzoner har vi nog vid den här tiden lite olika uppfattningar om hur långt vintern har kommit. Längst upp i Norrland är det snö och vinterlikt medan nere i Skåne träden ännu prunkar i höstens färger.
Nu har vi i alla fall fått en timme tillgodo varför jag känner mig föranlåten att förmedla en liten dikt på just det ämnet. Håll till godo
En timme tillgodo.
En dagsvers med anledninga av att vi går tillbaka till vingtertid.
Häromdagen fick vi en timme tillgodo
Just den tid vi förlorade sist
Då är vi tllbaks till den punkt där vi stodo
Till ruta ett, jomenvisst.
Men tiden den är en besynnerlig gåta
Den lär vi väl aldrig förstå
Att lösa den gåtan lär väl ej båta,
Men vi får väl leva ändå
Lär oss att bruka den tid som är given
Med all den visdom vi har
Det är den bön som alltid är skriven
Även för osedda dar.
Hjälp oss att leva tryggt i Hans händer
Bruka var dag som ett liv
Vara frimodig vad som än händer
Visdom Herre oss giv.
Om vi då har till godo en timme
hjälp oss då att bruka den väl
så att alla omkring oss förnimme
vi är en tillgång för var enslig själ.
OLD-fejs än en gång.
Så har vi delat med oss av vår förmåga att förnöja våra medmänniskor till ett antal presumtiva kunder på sjukhemmet i Husum. Det var nog ett 25-tal som var med vid träffpunkten. Det är en lite svårare uppgift att skapa en god stämning när det är vid ett sjukhem eftersom de i regel inte har så särdeles hög mental status. Men de enkla melodier som vi bibringar dem accepterades nog av de flesta, vad jag kunde förstå. Det var väldigt välordnat med utomordentligt fin personal som kune göra det fint och mysigt för sina skyddslingar. Allt flöt fint och perfekt.
I dag var det ett verkligt busväder med regn och blåst. Tidvis öste det ner . Dessvärre hade vi tagit in vår regnmätare för att den inte skulle frysa sönder så jag har inga aktuella siffror på antalet mm. Men en ordentlig blöta har det blivit.
Vad gäller ishockeyn är det nu tätt på given med matcher. MODO spelade i kväll en match mot Luleå i Luleå, som de vann med 3 mål mot 2 efter en rätt så spännande tillställning. Redan i morogn kl 16.00 skall de vara hemma i Fjällräven arena för att spela en match mot Frölunda. I skrivande stund sitter de väl på bussen för hemfärd. Det känns väl lite mera tillfredsställande då de har tre poäng med sig i bagaget.
Därför är det väl klokt av mig att avsluta detta gaggande eftersom också jag behöver samla krafter för den kommande matchen i morgon, så därför
Gonatt och gomorron.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 |
26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 |
31 | |||||
|