Helgdagskväll på Tallbacken.

Det har varit en riktigt fin höstdag den här söndagen. Frostigt kallt har det varit men med sol och vindstilla.  Personligen tycker jag att det skall vara lite frost den här tiden. Detta så att marken fryser till. Jag var upp till Hemsjön en liten stund i dag och där hade sjön ännu inte  fått någont täcke av is. Jag passerade Pålsjön på vägen dit och den var helt isbelagd, men den är en väldigt grund sjö. Hemsjön den är som bekant väldigt djup, uppemot 40 meter på något ställe. Sjön har någon gång i formtiden uppstått i en förkastningsspricka i berget. En bit ut i sjön är det en 20 till 25 meter lodrätt klippa som stupar ner i vattnet. Dessa djupa vattenmassor bidrar till att sjön fryser till väldigt sent.

Så ligger en ny vecka framför. För de som har arbete att sköta blir det att ta sig till kneget i morgon bitti, dessutom en timme tidigare på grund av vintertiden. För den som är pensionär och fritt disponerar tiden finns det alltid sysselsättningar. I fredags var det folk hit från kommunens tekniska kontor och fällde ett antal torra furor som skräpade runt vattentornet. Dessa var de generös nog att skänka till en gammal ”åttiplussig” vedknegare av 29 års modell. Detta betyder att jag har sysselsättning ett antal dagar framöver innan jag har städat undan detta bråte som de lämnat. Men det får ju ta den tid det tar som norrmannen sa.

Än en gång har den gamla tanken dykt upp i mitt huvud att samla alla mina mer eller mindre dåraktiga alster i en bokutgåva. Men som alltid kommer det sannolikt bara att stanna vid tanken. Men jag har så pass många alster av olika karaktär att det gott och väl skulle räcka till ett nobelpris. Polskan Wislawa Szymborska fick nobelpriset i litteratur 1996 fast hela hennes prodúktion endast bestod av cirka 95 dikter. Vad det gäller antalet s(v)amlade oden har jag överträffat henne med råge. Så det så. Sedan är det förstås en grannlaga uppgift att probera guldhalten i dessa. Men det är och förblir ytterst fiktivt.

Ett kväde

Ett kväde är ett kväde oavsett dess halt

med hänsyn till substans och innehåll

ett kväde är ett kväde och betyder allt

i författarskapets stora pajasroll.

Ingen kan bedöma helt dess karaktär

Ej ens dess  sanna verklighet

Ty tankens kraft är endast en shimär

I varje menings  dolda sinnlighet.

Så är ordkonst bräcklighetens signum

Ett bevis för tillgjort konstnärskap

Ett besök i tänkespråkets väntrum

hos litteräretikens torra eskulap