injail

Alla inlägg under januari 2013

Av Jöran Lundberg - 31 januari 2013 22:20

Är det nyttigt med fiber?

Om det till äventyrs gäller kosten är det troligen ganska nyttigt med fiber. Men om man skall ut i Syberrymden kan man ifrågasätt dess nyttighet. Intresset för fiber är det däremot inget fel på. När informationsmötet om kommande nät i alla lador och tjäll i vårt glesbebyggda område var kyrksalen fullsatt av presuntiva fibervännar. Så särdeles mycket klokare blev man kanske inte eftersom kostnaden fortfarande är så där ”mellan tummen och pekfingre”. Vad den saken anbelangar skall det väl ljusna någon gång när vi får reda på hur mycket vi får i bidrag från staten (genom länstyrelsens försorg) och en förprojektering utförts. Det förväntas ske någon gång under maj/juni.

Under alla förhållanden kan jag nog i skrivande stund klara alla kontakter med mina kära bloggdiggare och andra vänner med den kapacitet jag har på min anslutning. Alla klagosånger till trots.

Så gåt livet vidare här på Tallbacken. Utan några större dramatiska händelser. Genom snöskottning nu ch då håller jag min gamla lekamen i gott trim. I dag har jag berikat OLD-fejs

repertoar med en alldeles nyskriven visa. Att sjungas till de hörandes förnöjelse. Gideon Wahlberg, det gamla diktargeniet, har fåt stå för meodin. ”Ni ska ha tack heter visan”. Engagemangen för den ålderstigna gruppen strömmar in och snart är hela vårsäsongen fulltecknad.

Ha de gott, i rikt mått.

Av Jöran Lundberg - 30 januari 2013 22:46

Om framtiden.

Först en rättelse angånde gårdagens blogg. Informationsmötet som gäller bredband genom fibernät är klockan 18.30 och inte 19.00 som jag felaktigt angav.

Sedan lite allmänna funderingar som gäller anslutning till internet. De förståsigpåare som nu agiterar för anlägganda av optokabel menar att det är det enda som kommer att vara fungerande i framtiden. I varje fall i glesbygden. Det gamla fasta telefonnätet med så kallad kopparledning kommer att succesivt fasas ut och försvinna. Och först i glesbygdsområden. De som då har uppkoppling genom ADSL kommer att mista den möjligheten. Då återstår endast så kallad mobil anslutning. De som då ivrar för ett utbyggt fibernät menar att den mobila anslutningen inte kommer kunna erbjuda den hastighet och styrka som är önskvärd i framtiden.

Personligen har jag för närvarande min koppling till internet genom det mobila nätet. Jag är helt tillfreds med den och tycker att den ger hyfsad hastighet. Nu har jag givetvis en klar fördel här på Tallbacken enär jag har bara ca 200 meter till närmaste mast. Det innebär en relativt jämn uppkoppling och mb-flöde. Då är det frågan vad som kommer att hända i framtiden. Just nu är det 3G som gäller och de har aviserat en utbyggnad till 4G vilket triggar upp hastigheten avsevärt. Trots att det nya fibernätet som är på gång kommer att fuller väl ersätta Telias gamla kopparnät är de inte intresserade av att bidra med en enda krona till en sådan utbyggnad. Detta tycker jag är en alarmsignal som gör att frågan om vad de har i ”bakfickan” spontant dyker upp. Det kommer onekligen att tarva en rätt stor kostnad innan fibernätet byggts ut till alla torp och ödegårdar  i vårt avlånga land.

Någon tänkare yttrade att det svåraste som finns det är att sia om framtiden och det nog så sant som det är sagt.

Tjing.

Av Jöran Lundberg - 29 januari 2013 21:59

Bredband via fibernät.

I norra delarna av Ö-viks kommun drivs ett projekt för att förse alla internetanvändare i bygden med bredbandsuppkoppling genom så kallad optokabel, det som också kallas fibernät. Arbetet är en del av en större satsning där staten och kommunen anslagit medel för att finansiera ett sådant initiativ. För den skull är området i kommunens norra del uppdelat i ett antal geografiska delar där inregistrerade föreningar administrerar och förverkligar projektet i respektive område.

I Långviksmon, Movattnet (med Grundsjö och Bränna), Mattarfbodum/Näset och Långvattnet, som är en geografisk enhet, har det alltså bildats en förening som ansvarar för att arbetet kommer till stånd och genomförs. Denna förening som är en sammanslutning för alla intresserade internetnavändare söker också de bidrag som är möjliga.

Det gäller alltså för föreningen att få så många medlemmar (intressenter) som möjligt för att arbetet skall få den genomsklagskraft som är avsedd. Denna medlemsvärvning pågår för fullt i föreningen och samtliga hushåll kommer att få besök med information om vilka villkor som gäller. För att bli medlem i föreningen inbetalar man en medlemsavgift av 100 kronor samt ett driftsbidrag av 100 kronor. Således i inledningskedet 200 kronor.

Som medlem i föreningen är man en del av bredbandssatsningen och får så småningom ett erbjudande om anslutning. Kostnaden för en sådan anslutning är i dagsläget svår att precisera eftersom det beror på så många okända faktorer. Man räknar dock att genom bidrag och med kostnadseffektiv hantering, med frivilligt arbete som insats skall avgiften vara hovsam. Skulle någon i ett senare skede inte vara villig att asluta sig får man tilbaka den hundralapp som kallas deiftsbidrag. Det enda som man genom ett medlemsskap riskerar är alltså 100 kronor.

För den som vill ha mer information om denna satsning kan delta i ett möte som anordnas i Missioonskyrkan Långviksmon Torsdagkväll kl. 19.00 Det är naturligtvis angeläget att så många som möjligt kommer för att informatio0nen skall spridas till alla.

Väl mött.

Av Jöran Lundberg - 28 januari 2013 21:39

Ännu ett litet järnsvägsminne.

I de yttersta av dessa dagar har vi som de flesta vet blivit begåvade med en helt ny järnvägslinje nämligen Botniabanan. Men fast vi befinner oss tidsmässigt en bra bit in i 2000-talet är varken banläggarna eller trafikutövarna kapabla att få det att fungera. Ett virrvarr av olika företag skyller alla på varandra för att det inte fungerar. Det är en ”katten på råttanlek” de bedriver av sällan skådat slag. Det ena företaget skyller krånglet på det andra, som skyller på det tredje, som skyller på det fjärde osv osv.

Annat var det i slutat av 1800-talet när stambanan blev till. Då var det statens järnvägar som svarade för både anläggningen, materialet (tågen) och driften. Min farfar som var banvakt i Mattarbodum bar alltid en fin uniform med SJ-s emblem på båda kavajuppslagen och i sin stiliga uniformsmässa.  Den bar han med stolthet vardag som söndag i full förvissninga om att SJ kunde man lita på. I uppdraget som banvakt ingick också att basa över ett otal arbetare som ingick i det arbtslag som såg till att hans ”sträcka” av linjen var  tafikduglig.

Ett som jag tycker strålande exempel på hur man var mån om alla trafikutövare var att man kunde få så kallad ”bandisposition”. Då kunde man under en avtalad tid för egen del få disponera en viss sträcka av linjen. Min pappa Esra berättade att att de lastat en järnvägsvagn med betongtegel som de ämnade frakta ned till Björna (närmaste station söder om Långviksmon). För den skull begärde de och fick denna bandispositon vilket var gratis. Så rullade de ut den fullastade vagnen på banan och utan inblandninga av något lokomotiv såg de till att ta den ned till Björna. De utnyttjade fördelen av att Långviksmon ligger så mycket högre. Han berättade att vid något motlut var de tvungna att spänna en häst framför vagnen som drog den över krönet strax innan Mattarbodum.  Från Mattarbodum och nedför ”Pålsjöbacken” gick det med en väldig fart. Det var bara att ha möjlighet att bromsa in den i rätt ögonblick så att man fick stopp på den vid stationen. De var service de.

I dag drar sig många för att anlita tåget på grund av osäkerheten. Har man en tid att passa vid ankomstorten måste man ha god marginal rent tidsmässigt. Det är många som missat avgångstider på Arlanda på grund detta trubbel. Vad vi framförallt önskar är är att tågen skall ha förmåga att alltid hålla tidtabellen.

På återseende.

Av Jöran Lundberg - 27 januari 2013 18:22

Slavhandel?.

Många har säkert upprörts av innehållet i ”Uppdrags granskning” häromdagen. Där skildras hur en skrupelfri person (företag) utnyttjar  afrikanska gästarbetare som i beroendeställning till honom  utfört arbete på SCA och Holmens skogar. Skogsbolagen ursäktar sig med att de inte var medvetna om förhållandena, utan litade helt på det avtal som slutits. Något som är märkligt med tanke på att de har ett ansvar för vad som försiggår i deras egna skogar. För dessa bolag är givetvis möjligheten att spara pengar i form av billig arbetskraft en drivfjäder och då blundar man gärna.

Man skall komma ihåg att det inte är mer än 60-70 år sedan vi avskaffade möjligheten till livegensakap i Sverige. Skrupelfria människor har i långliga tider på många olika sätt utnyttjat andra människor som varit i beroendeställning till dem. Något som i många fall var vedervärdigt och ses som en mörk fläck i vårt lands ärorika historia.

Man kan ana att de flesta männsikor anser att ovan relaterade förhållande är gravt förkastligt. Ändå är  många benägna att bara blunda och gå vidare. Att acceptera det som något nödvändig ont. Frågan har varit aktuell under ett antal år med anledning av den turbulens det varit omkring utländska bärplockare. Jag menar tvärt emot att det är ett missförhållande som man med det snaraste skall rätta till. De åtgärder som på senare år vidtagits är tydligen inte tillräckliga för att komma åt problemet. Därför vill jag föreslå att man i lagen inrättar en särskild beroendeskaspsförordning som skulle omfatta alla som utnyttjar andra människors utsatta ställning. Den skulle vara så utformad att alla som på något vis medverkar i en sådan process skall vara ansvariga och kunna straffas. Exakt hur den skall utformas är jag inte kunnig om men intentionen skulle vara att en gång för alla stoppa den hantering av andra människors misär för egna snöda syften. Något som tydligen ännu fortgår.

Det är uppenbart att man idag kan kringgå de regler som gäller på arbetsmarknaden utan att någon kan hindra dem. Även de kapitalstarka bolag som på detta sätt sparar kostnader tycks ha ett fullgott skydd för sitt agerande. Några etiska betänkligheter verkar heller inte råda.  Varken hos den ena eller den andra.

Av Jöran Lundberg - 26 januari 2013 19:16

En U-sväng

KäraHustrun och jag har gjort ett litet ”nedslag” hos våra anförvanter på Smultronvägen i Umeå. Därav rubriken! Det är undebart skönt att få umgås med dem en liten stund utan jäkt och stress. Inga krav på att egentligen prestera så mycket utan att bara vara. De (Alice och Sören + sonen Erik) har gjort en upplvelserik resa till Australien och Nya Zeeland. Genom ett fint bildspel fick vi följa med dem till många spännande platser. I vår digitaliserade värld är det ju numera lätt att dokumentera händelser och upplevelser. De beräknade att de tagit ungefär 3.000 bilder som de  tillsammans med sonen Erik har i olika datorer och hårddiskar.

Då får jag anledninge att erinra mig hur forntida upptäcktsresande hade tung och skrymmande fotoutrustning med sig för att i möjligaste mån dokumentera det de var med om. Efter den misslyckade turen med ballong mot nordpolen drog Andrée och hans mannar all sin utrustning över den knaggliga och ojämna packisen tills de nådde Vitön och slog läger där. När man långt senare nådde lägret och möttes av den makabra synen av de avlidna männen kunde man ändå rädda en hel del av de glasnegativ de släpat på. Det var inget 8GB  USB-minne på den tiden inte.

Det förvånar mig ständigt hur Gud i sin skapelse inte bara åstadkommit natur, växter och olika djurarter. Utan han har också från början gjort det möjligt att upptäcka tusentals nya tekniska lösningar som ligger till grund för den digitala värld vi nu lever i. Det är ingenting nytt vi sysslar med, det fanns där från början det gällde bara att upptäcka det. Och ändå är vi bara vid inkörsporten till Guds skapelse. Varje generation kommer alltid att upptäcka nya ting. Nya tekniska lösningar som förändrar livsbetingelserna. Ända til ändens tid.

Thats it.

Av Jöran Lundberg - 24 januari 2013 22:14

Ska man tro på horoskop?

Jag råkade glutta i ett horoskop häromdagen, vilket man naturligtvis inte skall göra. Eftersom jag är född under juli har jag alltså Kräftan som stjärntecken. Då stod det först så här: ”Nu har du fokus på hemmets praktiska göromål. Var noga med att uppfylla dina plikter.” Och det kan ju stämma så till vida att min uppgift som vedeldare tar jag med största allvar. Bettan, min gamla vedpanna som uppnått myndighetsåldern för länge sen är alltid glödhet i sina kärleksförklaringar. Hennes uppgift är att sprida värme och mysighet i sin omgivning och jag måste säga att hon sällan gör mig besviken. Hennes motto för livet lyder: ”Gamla Bettan hållet hettan. Det dröjer heller inte så länge tills att vi får uppleva en pensionärstillvaro tillsammans. Halleluja!

”Gamla vänner kommer att kontakta dig” stod det sen. Det stämmer ju också eftersom jag genom fasebook åter har fått kontakt med gamla kära bekantskaper från förr. Förutom alla andra ”vänner”.  Jag har alltid hävdat att den sociala samvaron och kontakten med gemensamma vänner och bekanta är en stimulerande del av livet. Utan detta skulle man skrumpna invärtes. Samvaro med andra är själens blodomlopp.

Den sista tredjedelen av horoskopet stämde mig verkligen till eftertanke. Det stod nämligen så här: ”Tänk på att vara försiktig med hur du uttrycker dig”!!!  Då kändes det definitivt som att balansera på slak lina. Under mina nu nära 1.000 blogginlägg har jag säkert använt ord och uttryck som inte varit så behagliga alla gånger. Visserligen har jag genom kommentarer och personliga möten med mina ”bloggdiggare” ibland rönt en viss uppskattnig för det jag skrivit. Men det är kanske ett och annat som av en kritisk granskare skulle ha klassats som rent dravel. Detta kan dock inte hejda min oerhöreda passion för att forma bisarra tankar till ord och meningar. Om jag i den hanteringen inte lyckats så väl alla gånger får ni ha överseende med detta.

Tro nu inte att jag har för vana att läsa horoskop. Om det är något som är ”dravel” så är det väl detta. Men som uppslag till ett eller annat blogginlägg kan det väl duga. Eller hur?

Må väl till ande, kropp och själ. Hejdå!

Av Jöran Lundberg - 23 januari 2013 22:25

Bulletin från Tallbacken

Läget är helt under kontroll här på Tallbacken. Vinterkylan klarar vi galant. ”Govärmen” inomhus är förtjusande. Jag har varit till Örnsköldsvik idag och låtit göra en service på våran Volvo. Några småskavanker efter kontrollbesiktningen åtgärdade de också. Så nu är det förhoppningsvis helt okej.

Så går det en dag i sänder (med en natt emellan) som Ragnar  Lundberg altid sa. I slutet av veckan planerar vi att göra ett nedslag i Umeå hos Alice och Sören.

Ha det gott alla bloggdiggare.

Jöran.

Presentation

Fråga mig

20 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24
25
26 27
28 29 30 31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards