injail

Alla inlägg under april 2020

Av Jöran Lundberg - 30 april 2020 21:01

En tradition i avtagande.

I över ett hundra år har det varit tradition att möta vårens ankomst genom att tända en brasa. Allra först, i början av förra seklet firade man vårens ankomst på samma sätt men då hade man förlagt firandet till Mattarbodumsberget. Men någon gång på 1920-talet flyttade man firandet till Långviksmon med brasa på kammen. Under praktiskt taget hela min uppväxt firade man regelbundet vårens ankomst på Valborg, Under många år var jag också med och drog ihop brännbart material till brasan. För oss  "småpojkar" skulle det av tradition firas ända in på morgontimmarna.


Vallermäss

För i tin hadde smopajka alten förninga vä säg på vallermäss.

Då skull dam vaka ända dell mararn, å då skulle ne räcke ända dell dess


De va kanske en bulle ån kakke, å kanske n´smargås å nalta mjalkchockla.

Å då de vort kallt på natta, å hôrvlet, vare bra å ha.


Å vakagötta skull man ha, kanske nån enke polkagris.

Att fira vallermäss ja, de v bra på alle sätt å vis.


Numera är firandet på väg att förändras så till vida att man begränsar eldandet till några enkla eldkorgar hemmavid.

Och visst får man tåla att tiderna förändras och gamla traditioner försvinner. Nu just i år är det extra begränsat på grund av den rådande pandemin. Jag har även konstaterat att det  möter vissa svårigheter att anordna ett genuint firande med digitala hjälpmedel. Det betyder också att här sitter jag i min isolerade tillvaro och skriver en Valborgsblogg i min ensamhet. Men våren kommer ändå så småningom, var så säker



Av Jöran Lundberg - 29 april 2020 21:00

Inga eldar i år.  

Så här ser det ut i år på den plats brasan i vanliga fall är placerad. Där är det tomt och kommer att så förbli.


 

Publicerar även en nytagen bild över utsikten från #kammen"

Av Jöran Lundberg - 28 april 2020 21:09

Bebyggelsen på Berguven.

Etableringen uppe på höjden, det så kallade Berguvenområdet, är den senste bebyggelsen i Långviksmon. Det består i dag av fyra villor och ett dagis.


 

På Berguvan är förskoleanläggningen för samhället placerat. Det har fått namnet Skogstroller och i stor utsträckning prälat v närheten till naturen.


Villa 1 Bebos av Eva och Thomas af Klinteberg  


 

Villa 2,Bebos av Rolf Lindström och Gudrun Tolvers


 

Villa 3 Bebos av Ulf och Anncharlott Johansson.


 

Villa 4.  Bebos av Stefan och Annacarin Nilsson

Av Jöran Lundberg - 27 april 2020 21:14

Historiska byggnader.

På min träningsrunda i dag tog jag med mig kameran och fotade en serie bilder som jag tänker lägg ut på Bloggen. Här är de fyra första.


 

Nu är den borta. Den fina fastigheten med fyra lägenheter är nu ett minne blott.


 

Det gamla pensionärshemmet som vi byggde 1959 är i dag renoverat och lägenheterna kan hyras. Lägg märke till fasadens färgsättning; Guld. Silver. Brons.


 

Ett av de äldre husen i Långviksmon, troligen byggt 1923 eller 24. I dag ägs fastigheten av Alexander och Vilma Shepora. Inflyttade från Ukraina.


 

Folkets hus som byggdes några år in på 1930-talet. I dag en byggnad lite på undantag. Utedansbanan som var belägen till höger är i dag riven. 

Av Jöran Lundberg - 26 april 2020 21:38

Idiomati.

Idiomati är en sorts filosofi. Det kan även ordspråk vara

Kanske en mening med särskild mening i. Eller en ordvits som kan något förklara.


Man behöver inte bakom flötet vara för att lova runt och hålla tunt.

Eller klok som en pudel vara för att bara prata strunt.


Missa tåget gör  någon dummer, eller Ber för sin sjuka mor.

Man kan även vara: Dum som en hummer, eller: Det är på synden det beror.


Man kan: Rulla tummarna men även: Rulla hatt. Och: Rätt skall vara rätt

Eller Vara  med på noterna så att man kan Göra allt på bästa sätt.


Lägga något på minnet kan man göra, men inte Ligga någon till last.

Löpa lnan ut bör man även göra och kanske Våga ett tärningskast.


Av Jöran Lundberg - 25 april 2020 21:17

Inga gröna fingrar här inte.

Jag  såg en film i dag som har sänds i vetenskapens värld. Den handlade om något så udda som slemsvamp. Det är ett encelligt väsen som trots att den saknar hjärna matsmältningsorgan och alla andra funktioner lever ett liv som vilken intelligent varelse som helst. Forskarna som har intresserat sig för klumpen har till och med konstaterat att den är utrustad med minnesfunktion. Den kan således lära sig olika förhållanden som gynnar dess tillvaro.


Men det var inte det jag egentligen ämnade skriva om i kväll.Utan om mina krukväxter, och något lite om deras tillvaro. Jag kan på en gång erkänna att någon hypersupertillvaro har de inte. Förr var de vana vid att med jämna mellanrum bli ansade och bevattnade med all den omsorg som krukväxter i vanliga fall är vana vid. Nu har de en tillvaro som man utan överdrift kan klassa som tämligen miserabel, under vissa tider. Plötsligt någon dag i mitt undantagstillstånd kan jag komma på att växterna har nog inte fått någon skötsel överhuvudtaget den senaste veckan. Följden blir att jag, delvis för att stilla mitt dåliga samvete, sköljer jag över dem okontrollerat med omsorg. Detta mest i form av mängder av vatten. Men med ohöljd förvåning ser jag att de ändå synes leva ett tämligen normalt liv. Någon växt har till och med beslutat sig för att leva mycket blomstrande. Visst är det väl en och annan som visar sitt missnöje genom att uppträda lite slokörat men dem talar jag genast tillrätta.


I kväll i vetenskapens värld kom de in på ett sidospår som gällde just krukväxter. Man har genom intensiv forskning kommit på att i spetsen på varje rot sitter ett huvud som uppvisar en viss intelligens. Genom denna fiffiga finess har varje rot utvecklat en förmåga att även under kritiska perioder ge växten bästa möjliga växtkraft. Därmed konstaterar jag att det är inte min förtjänst att de överlever. Det är således ett naturens under att jag fortfarande har några växter vid liv. Några blommor har jag också som frodas oavsett hur jag uppträder emot dem. De är nämligen gjorda av plast. Halleluja, tack och lov!

Av Jöran Lundberg - 24 april 2020 20:47

Än ser vi inte ljuset i tunneln.

Man kan bara inte förmås att dras med i den stora uppmärksamhet som den pågående pandemin för med sig. Med ett liv i mer eller mindre undantagstillstånd är det lätt att det rådande läget blir en del av ens vardag. Vid varje lägesuppdatering  ser man fram emot den dag då det finns tecken som tyder på en vändning. Så länge man inte skymtar ett sådant förhållande upprepas ständigt de förhållningsregler som gäller. I synnerhet för den riskgrupp som vi med lång levnad tillhör.


Jag roade mig i dag att forska en del om vårt immunförsvar. Det som i rådande läge är livsavgörande om vi skulle drabbas av COVID 19. Vad jag kan förstå är det fråga om två olika typer av immunitet. En typ som är genetisk betingad och en typ som är beroende av vårt levnadsmönster. För den senare är det nyttigt att kosten är väl sammansatt men den gynnas också av regelbunden motion och att i möjligaste mån undvika övervikt. Vad gäller Coronapatienter talas det ofta om underliggande sjukdomstillstånd vilka i viss mån sätter ned kroppens naturliga immunförsvar.

Jag bifogar en dikt som heter:


Livslinje.

Livets rätta DNA kan vara mycket bra att ha

för ett liv med trevnad.

Om man länge leva ska bör man räta gener ha

för ljus och härlig levnad


Men visst kan det ofta bli som ett riskfyllt lotteri

det där med arv och massa.

Närapå ett snobberi och ibland ett slöseri

med konklusioner krassa.


Man därvid fått ett liv till max som innehåller alla slags

behag för våra sinnen.

Så det sker nog inte strax det i rappet bliver dags

att trilla utav pinnen.


Men nu vi fått en pandemi med ett ilsket virus i

som gripa oss förmår.

Vi har viss risk att sjuka bli. Att plötsligt är vårt liv förbi.

Vi över sjuttio år.


Det beror på vårt immunförsvar om vi några chanser har

att denna krisen klara.

Ty risken den är uppenbar att om vi många krämpor har.

Losers vi kan vara.


Så det är bäst att väl sig akta och på sin vida välfärd vakta

undvika allt umgänge

Alla regler strikt beakta. I karantän sig nu betrakta.

Man frågar sig. Hur länge?




Av Jöran Lundberg - 23 april 2020 21:01

Forskningsprojekt.

Kan hundar känna doften av Cooronavirus?

Hundar har cirka 300 miljoner känsliga doftreceptorer i sin nos. Specialtränade hundar kan därför användas till att sniffa allt ifrån knark till olika sjukdomar som till exempel Cancer och Malaria. Nu ska engelska forskare undersöka om människans bästa vän även kan lukta sig fram till COVID 19.


Första steget är att ta reda på om patienter med COVID 19 över huvud taget utsöndrar någon särskild doft som hundar  kan uppfånga. I så fall finns det en bra grund för att träna hundar att hitta människor som är sjuka.


Om de inledande försöken ger positiva resultat kommer sex hundar att utbildas. Och även om projektet kan låta något överflödigt, när det finns andra tester att tillgå, kan våra fyrbenta vänner bli ett viktigt vapen mot pandemin.


Ofta är testerna omständliga och tidskrävande. Hundar däremot kan hitta sjukdomen betydligt snabbare. Detta gör att de kan vara betydelsefulla i kampen mot COVED 19.


Ett förhållande som också vållar besvärligheter är att det tar väldigt lång tid att forska fram  såväl vacciner som läkemedel. En del talar om att det kan dröja många år även om man påskyndar processen. Under tiden finns det kanske risk för att COVED 19 muterar och förändras till ännu något annat illvilligt virus.


Överhuvudtaget anser jag att det vore värdefullt om man kunde använda sig av en testmetod som vore snabb och enkel att genomföra. Då kanske man också skulle få svar på om man på något område uppnått så kallad flockimmunitet. Om det eventuellt skulle vara till någon nytta. Vad vet jag!

Presentation

Fråga mig

20 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30
<<< April 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards