Läget söndag 210131'

Vädret.

Januari sista dag bjuder på rätt kallt men soligt väder. Det märks att dagarna har blivit längre. Solen är uppe så pass länge att den dämpar kylan över dagen. När solen sken in genom köksfönstret idag kändes det riktigt gassigt. Men enigt väderprognosen skall kylan hålla i sig ett antal dagar framöver. Men det snöar inte så det är bra, för snö det har vi tillräckligt av..

Covidläget.

På den fronten händer inte så mycket. Inta annat än tt häromdagen var det ett år sedan pandemin bröt ut hos oss. Det är fortfarande rätt stillsamt med vaccinationen. Tillgången på vaccin år begränsad varför jag son nittiplussare inte har hört någonting ännu. Man blir lite förvirrad då det är alldeles tyst Jag har hört med hemtjänsten so var här och städade i torsdags, men de vet heller ingenting. Jag frågar mig om jag själv skall ta kontakt med älsocentralen eller hur det är. Det vore bra att få det överstökat så man slipper denna evinnerliga karantän.

Ishockey.

Vad gäller ishockeyn och MODO är det lindrigt sagt upp och nervända världen. I fredags spelade de mot Björklöven, en av seriens bästa lag, och vann med 6-4. Detta efter en glänsande laginsats. Idag spelade de en hemmamatch mot Tingsryd, ett lag i mellanklassen, och förlorade med 1-4 efter en minst sagt medioker insats. Minst sagt obegripligt.

Järnvägsstatonen.

Under min tonårstid under förtio-talet hade persontrafiken på järnvägen stor betydelse. Bilismen var ännu i sin linda och det var få förunnat att han egen bil. Då var resandet fortfarande förknippat med tåget. Varje dag var det en handfull tågförbindelser i båda riktningarna. Den tiden var stationen en central plats i samhället.

Det var i synnerhet den sista förbindelsen söderut som den tiden rönte stor uppmärksamhet. Den passerade Långviksmon vid åttatiden på kvällen. Så här efteråt kan det tyckas lita konstigt, men då samlades en stor det av byns befolkning på stationen för att se på när kvällståget gjorde uppehåll. En del skojade och påstod att det var för att kolla om sista vagnen var med. Men å andra sidan hade Statens järnvägar mera service på den tiden. Det fanns en så kallad "tidningspojke" med på tåget. Av honom kunde man köpa både dags- och veckotidningar. Han hade en jättestor väska i en rem över axeln med alla tidskrifter. Med tåget fanns det också en postvagn med brevinkast där man kunde skicka eventuella brev. Det var ju ett enkelt folknöje som säkert hade en viss social betydelse på den tiden.

Januarikoll.

Vädertyp.

för närvarande är det typiskt vinterväder så här i januari sista dagar. D et märks nu tydligt att solen håller på att komma tillbaka och dagarna blir allt längre. När det är så här högtrycksbetonat väder är det soligt och fint om dagarna men rätt kyligt. Här uppe på höjden vid Tallbacken är det i snitt omkring 14 grader minus. Men som jag skrivit många gånger förut märks inte kylan så mycket när det är soligt och vindstilla.

Covidrappport.

På pandemifronten är det i stort sett ett oförändrat läge. Sett över hela riket begränsas smittspridningen en smula medan vi lokalt har en del trubbel. På Strängbetong har de fått in lite klustersmitta varför de temporärt har stängt fabriken.

För egen del väntar jag fortfarande på att får bli vaccinerad. Men det har ju strulat till sig med tillgången på vaccin så det kommer att dröja ett tag innan det kommer igång ordentligt. Även om karantänslivet vid det här laget har blivit en vana tycker jag ändå att det är rätt kämpigt. Men jag har ju några säkra "familjemedlemmar" jag umgås lite med vilket är en viss lättnad. 

Ishockey.

Det betyder att jag alldeles strax, när jag skrivit den här bloggen färdig skall fara ner till Torben och se på när MODO spelar mot Björklöven. Det blir ingen lätt match.

Stambananan genom övre Norrland

Anhalten i Långviksmon.

När anhalten i Långviksmon byggts anställdes en kvinna vid namn Karin Bylund. Hon sades vara en mycket manhaftig person och skötte sin tjänst på bästa sätt. Någon gång i början av 1920-talet slutade hon sin tjänst min mamma Signe tog då över ansvaret för anhalten. Vid den tiden hade de första lilla stationsbyggnaden ersatts av en ny och större med expeditionslokal, väntsal och magasin. Ibland fick vi följa mamma till stationen och se på när hon vecklade ut sin röda flagga och stoppade tåget. På den tiden var det många som nyttjade tåget vid sina resor eftersom det inte fanns några andra alternativ. Bilismen var inte utvecklad.

Det berättas att vid ett tillfälle, jag tror det var i samband med att Simon Henning vigdes till präst i Björna. Den söndagsmorgonen sålde hon mer än 400 biljetter till alla som skulle var med vid installationen. En annan finess var också att genom att mor Signe arbetade vid Statens järnvägar hade hela familjen, inklusive vi barn, fribiljetter för att åka med tåget. Vi utnyttjade det ibland för att åka till Örnsköldsvik för ett besök hos moster Signe och morbror Erhard. Men nu är det andra tider och det går inte längre att stiga på tåget i Långviksmon

 Stambanan genom övre Norrland.

Anhalten vid Långviksmon.

När bansträckningen genom våra trakter skulle fastställas fanns det från Björna station två alternativa förslag. Ett alternativ var att att lägga banan efter Gideälven och sedan vika av upp till Movattnet, gå på en järnvägsbank över sjön och sedan vidare norrut mot Trehörningsjö.  I alternativ två förslogs en sträckning  väster om Pålsjön upp till Mattarbodum för att passera Långviksmon öster om Storsjön. Anledningen till att man slutligen bestämde sig för att lägga järnvägen förbi Långviksmon var att man då kunde nyttja sanden från de närliggande grusåsarna för bygget. Man öppnade då den nu nedlagda grustäkten vid Folkets hus..

Det ingick i planeringen att järnvägen skulle betjäna de orter den drogs igenom. Därför anlades hållplatser vid i stort sett varje sådan ort. I Björna och Trehörningsjö byggdes därför stationshus som bemannade av SJ-anställd personal. Dock var Långviksmon vid den tiden en så ringa bosättning att den inte kunde vara berättigad till en hållplats. Med benäget bistånd fran åboarna i bygden byggdes ett litet hus i vid järnvägen Långviksmon och en Anhalt kom till. Det var först in på förtitalet som samhället fick sin järnvägsstation.

Järnvägen hade ändå storbetydelse hur bygden utvecklades. De affärer och industrier som kommit till på grund av dess tillkomst är goda tecken på att det var rätt att satsa på en järnväg genom Norrlands inland

Tallbacken 200126

Väderläget.

En period med stadigare väder har inletts. För närvarande är det klara och soliga dagar. Men i stället är det rätt kyligt. Det får gärna vara den här vädertypen för snö har vi fått så det räcker.

En tid i karantän.

Fortfarande gäller de restriktioner som FHM har utfärdat. Inklusive den nya pandemilagen. Det  betyder en instängd och enahanda tillvaro för många, särskilt äldre, runt om i vårt land Jag klassar det numera inte som ett liv utan som en mer eller mindre meningslös tillvaro. Någon ljusning tycks heller inte vara nära inpå. Vaccinationsprogrammet verkar också ha gått i stå. Den information som ibland finns i olika medier gör en bara ännu mer förvirrad. Den "kattochråttalek" som det oberäkneliga viruset för med oss försvårar både för förståsigpåare, experter och vanligt folk. Det kan ibland vara ganska löjligt med alla de förslag och åsikter som florerar både i media och annorstädes. Det gäller att hålla i och hålla sig ute. sa Stefan när ha köpte julklapp till frugan.

 August  Agaton Kjell

Som jag nämnde i en tidiigare blogg tog förre rallaren och banarbetaren A A Kjell anställning som banvakt i Torsbacken. I sin hemtrakt Finnerödja hade han gripits av den frikyrkliga väckelsen. Han började att samla folket i bygden till andliga sammankomster. Många personer i de olika byarna greps av den andliga väckelsen och 1894 bildades en frikyrkoförsamling i grannbyn  Leding. Väckelsen spred sig också till Mattarbodum och Långviksmon vilket ledde till att 1896 bildades Långviksmons och Mattarbodums fria församling med 23 medlemmar. Genom alla de år som gått sedan dess har den gemenskap bestått och är idag  Långviksmons missionsförsamling.

Utvecklingen ogillades av den dåvarande Björnaprästen. Det resulterade i att A A Kjell fick så kallat kyrkorådsförbud som hindrade honom att fortsätta sin andliga verksamhet. Förbudet stödde sig på det så kallade konventikelplakatet som kom till för att omöjliggöra rörelser utanför statskyrkan. Att bestämmelsen hade avskaffats ett antal år tidigare brydde sig prästen inte om.

For att stödja den nyandliga väckelsen kom två kvinnliga evangelister som var verksam i Skorped. De bildade bönegrupper lite här och var som medverkade till att  den andliga verksamheten hölls vid liv och utvecklades.

Efter ett antal år sammanslogs de båda församlingarna under namnet Björna friförsamling. Bara efter några år koncentre

rades verksamheten till Långviksmon och i samband med en anslutning till Missionsförbundet antogs namnet Långviksmons missionsförsamling

 August  Agaton Kjell

Som jag nämnde i en tidiigare blogg tog förre rallaren och banarbetaren A A Kjell anställning som banvakt i Torsbacken. I sin hemtrakt Finnerödja hade han gripits av den frikyrkliga väckelsen. Han började att samla folket i bygden till andliga sammankomster. Många personer i de olika byarna greps av den andliga väckelsen och 1894 bildades en frikyrkoförsamling i grannbyn  Leding. Väckelsen spred sig också till Mattarbodum och Långviksmon vilket ledde till att 1896 bildades Långviksmons och Mattarbodums fria församling med 23 medlemmar. Genom alla de år som gått sedan dess har den gemenskap bestått och är idag  Långviksmons missionsförsamling.

Utvecklingen ogillades av den dåvarande Björnaprästen. Det resulterade i att A A Kjell fick så kallat kyrkorådsförbud som hindrade honom att fortsätta sin andliga verksamhet. Förbudet stödde sig på det så kallade konventikelplakatet som kom till för att omöjliggöra rörelser utanför statskyrkan. Att bestämmelsen hade avskaffats ett antal år tidigare brydde sig prästen inte om.

For att stödja den nyandliga väckelsen kom två kvinnliga evangelister som var verksam i Skorped. De bildade bönegrupper lite här och var som medverkade till att  den andliga verksamheten hölls vid liv och utvecklades.

Efter ett antal år sammanslogs de båda församlingarna under namnet Björna friförsamling. Bara efter några år koncentre

rades verksamheten till Långviksmon och i samband med en anslutning till Missionsförbundet antogs namnet Långviksmons missionsförsamling