Alla inlägg under december 2014
Nyårstankar.
Ny dag, nytt år. Ett oskrivet blad
Ett ark som är blankt, utan smolk.
På det klarvita arket finns ej en enda rad
det mytiska blad som är framtidens tolk.
Endast en siare kan skriva en rad
som ger det en fullklar substans
om dagarnas dunkel som står på parad
och som leder oss alls ingenstans.
Skeenden som visas i tidens längd
vilka formas till minnen en dag
Då livet av händelser synes bemängd
en konfrontation av dunklaste slag.
Så är våra dagar som kommer på rad
i tidsperspektiv en kort parentes.
Det som förr var ett rent och oskrivet blad
visar sin själ först när fullbordan ges.
Framtiden ger oss en ny möjlighet
Att ge vår tillvaro substans
Fastän präglad av djup dunkelhet
Den ändå ger oss en chans
Vid årets slut.
Så är det dags att åter skifta till ett nytt år, Det är märkligt men ofta går tankarna både tillbaka på det år som svunnit och på det nya som blott är en diffus framtid. Man ställer sig den frågan>: ”Vad har jag gjort av den tid jag fått förmånen att disponera. Alla de tankarna , både de nya och de gamla har jag samlat i en dikt som jag så här i slsutet av året vill delge er.
En kria om livet.
Det fanns där en bunt helblanka blad
en dag i begynnelsens tid
där fanns inga ord, ej en enda rad
som då hade häftats därvid.
Efterhand kom där ett ord eller två
Som småningom blev många fler
Kanhända där gjordes en plump då och då
sådant som livets verklighet ger.
I ungdomens tid gick det tämligen lätt
då livet fylldes med tätskrivna ark.
Det maldes och bröts på snirkliga sätt
med en känsla så sinnlig och stark
Småningom kallnade pennans glöd
Det blev så glest mellan orden.
En ängslan förnams för att finna stöd
för det lilla som fanns här på jorden.
Snart var det dags för en sträng magister
att lämna sitt alster för prövning
för trots alla fel alla plumpar och brister
var det ändå en allvarlig övning.
Kanhända blir den godkänd ändå
den kria som tiden gjort färdig
Även om somligt är svårt att förstå
syns himlen ändå mig värdig.
En dag skall min kria slutligen ses
Av magistern som rår över livet
Då skall den sista utsagan ges
Om godkänt blir allt som är skrivet.
Om MODO rakt uti vädret.
Det har varit rätt så kyligt nu några dagar, så där en 17 -20 grade minus. Ett lag som också är ute i kylan är mitt kära MODO som fortsätter att förlora matcher. Två hemmamatcher på raken har de förlorat, först mot Växjö och nu i dag mot jumbokollegan Leksand.. Visserligen hade de oavgjort i full tid i båda matcherna men förlorade i förlängningen. En enda futtig poäng i varje match hjälper inte om laget skall komm upp ur träsket.
Annars har vi det varmt och mysigt här på Tallbacken tack vare god tillgång på brnsle i form av ved. Inga stora och långa utfärder är planerade så det blir lite lugna aktiviteter vid TV-n och datorn. Juniorernas VM pågår i Kanada så det blir en och annan sen kväll. Hittills har de klarat av sina matcher med vinst så det artar sig rätt bra.
Merparten av den nattliga tiden tillbringar jag sovande för att gå stärkt till varje nyfödd dag. Så därför: Gonatt och gomorron
Liten julresume.
Julafton firade som traditionen bjuder tillsammans med Thor-Leifs familj i Järved. Litet annorlunda i år genom att de två äldsta döttrarna i familjen tillbringade julen utomlands. Ida på Nya Zeeland och Emma i Costa Rica. Trots detta blev det en väldigt fin julafon med supergod mat som Kristina lagat till. Enkelt men mycket smakligt julbord som mättade oss alla.
Ida och Emma brukar ju agera tomtar varje år vid julklappsutdelmingen, en mångårig tradition som således bröts under denna jul. Kristina fick vara ”reservtomte” så det löste sig. Som jag erfarit förut genom väderprognoser var det tänligen kallt under julafton men vi hade det ändå varmt och mysigt inomhus.
Trots kylan åkte vi hem till midnattsgudstjänsten i missionskyrkan vilken blev en mycket skön upplevelse. Ett mycket fint sångprogram med julens olika säånger och psalmer fick vi ta del av. Noel Sachs, en ung lovande sånare bland oss, sjöng ”Himlen i min famn” på ett alldeles suveränt sätt. En stjärnas har tänts! Alla medverkande hade focus på julens verkliga budskap och lyckades både i tal och sång presentera det för oss. Suveränt!
I övrigt har juldagarna gått i lungets tecken där vi har fått disponera tiden efter eget behag. När man är så till åren kommen känns det skönt att får rå sig själv.
Så ser vi framåt mot ett nytt år med allt vad det innebär av oskrivna blad och osedda dagar. Vår förhoppning är att vi skall få uppleva dem med välbehag.
Jörans rimstuga.
Vad döljer sig bakom följande rim?
stålhårt stycke den punkterar även uti sakta mak.
Ty denna saken kan dig ge samma sak som ärgigt Fe.
Sedan kan det kanske spanas, efter något som blott anas.
Men ock med en och annan känga kan du med dessa fagert svänga.
Du blir ändå informerad, om en värld sofistikerad.
Lätt kan du fixa, allt du vill mixa.
Denna mutter som bry dig bringar. De har också många ringar.
Då det sker, vad än som händer, de värmer dina frusna händer.
då kan du med denna smidigt röja och din ringa status höja.
ett litet under kanske händer om detta stycke du använder.
Julgran.
Vi har här på Tallbacken alltid haft som tradition att ha en naturlig gran till julen. Vanligtvis är det någon av våra skogsägande släktingar som fått den äran att sponsra oss med en sådan. Generösa som de är har vi alltid fårtt tillåtelse att hugga en grann gran på någon av deras marker.
Nu kan jag skryta med att årets upplaga av julträd är huggen på egen mark, nämligen här på tomten. För ett antal år sedan syntes en liten granplanta spira alldeles vid infarten till vår gårdsplan. Den lilla stod tämligen nära vägen så jag var tveksam till att den skulle klara sig ifrån att blir nedmejad av snöplogen. Men år efter år blev den skonad från några skavanker. Telningen växte och jag såg att det skulle bli ett riktigt fint exemplar av släktet Pi´cea A´bies. Kraftiga fina grenar som utvecklade med fin jämnhet. Jag tänkte nästan hugga den i fjol, men valde att vänta ännu ett år. Så var den då så utvecklad att den platsade som julmedelpunkt i det lundbergska hemmet. I dag har jag huggit den förlogg att långsamt vänja sig vid alla de granna julgranspynten inklusive belysning som präglar en tämligen tidsbegränsad julgranstillvaro.
Om ni till äventyrs inte har tillfälle att titta in för att på ort och ställe beundra underverket kan jag väl i någon kommande blogg visa ett fotografi av densamma.
I övrigt går julförberedeserna helt efter chema. Tillsammans har vi dammtorkat och fejat så det är riktigt trevligt. Vad det lider kommer väl alla de traditionella juppynten på plats för att signalera julstämning tills att det så småningom blir tjugondan och allting skall plockas undan igen.
Jäkt och stress inför julen har vi på Tallbacken lämnat bakom oss för länge sedan. Om man i sitt inre förimmer att man har läget under kontroll är det tillräckligt för att det skall bli en helg innehållande det mesta av vad julen ger. Nämligen sköna och fridfulla känslor.
Med det önskar jag alla mina kära bloggdiggare detsamma, nämligen en riktigt
GOD OCH FRIDFULL JUL.
En säregen dag.
Dagen i dag utmärker sig på några olika sätt. För det första är det slörsöndan, vilket innebar förr i tiden att då var det fritt fram att ordna med julförberedelserna. Att städa och greja och dona inför den kommande högtiden var enligt gammal tradition helt tillåtet på den söndan. Jag minns från mitt barndomshem att då var det full rulle på fejandet. Det tycktes som om allting var kaos, men på något förunderligt blev det ändå minutiös ordning till julafton. Alla nytvättade mattor var inlagda och det doftade såparent. Att somna på kvällen före julafton med att vår ömma moder var i full färd med att greja de sista momenten i fejandet och vakna till en underbar fridsam julaftonsmorron med alla dofter, synintryck och förväntningar var något som för alltid är inpräntat i mitt minne. Min barndoms jular var något alldeles unikt. Ofta firade vi den i Mattarbodum hos farmor och farfar med all den kärleksfulla omsorg som de ägnade sina äldsta barnbarn.
Den andra händelsen i dag var julmusiken i Missionskyrkan. Även om jag i viss mån var delaktig i framförandet så tycker jag att det var ett väldigt lyckat arrangemang. Det började med barnvälsignelse. Ett inslag där lilla Hilda Andersson var medelpunkten. Hilda är en helt underbar tjej, ett riktigt charmtroll med sitt vackra förlåtande, förtrollande leeende som hon bestod omgivningen med.
Julmusiken flöt förvånansvärt bra trots min ängslan. Att ”Gamsångara” kan prestera så fint program är glädjande. Det är nog tack vare de nya sångare som tillkommit den senaste tiden. Lyckat var det i alla fall. Bra med publik var det också så att de anhöriga till Hilda som bjöd på kaffe och tårta efteråt hade fullt sjå att få det att räcka till alla.
I natt är det midvintersolståndet vilket betyder att vi har årets längsta natt men också att det nu vänder mot ljusare tider. Desto äldre man blir längtar man mer och mer till ljuset och sommaren. Det är en nåd att eventuellt än en gäng få uppleva hur nturen åter vaknar till liv. Även om vi nog har en vass och kylig vinter kvar finns det ändå en förhoppning. Varje årstid har ju sin tjusning men ett se fram emot tödroppande vårdagar är ändå något speciellt.
Men först skall vi fira en fridfull jul.
Tillbakablick.
Det är närmast ofattbart men mina olika skrivningar i bloggen börjar nu närma sig tusentalet. 1.000 bloggar. De finns alla bevarade för eftervärden i ett litet USB-minne som således innehåller nången konstig kria. Tankarna drogs till detta faktum när jag hittade en dikt som jag totade iop för ett antal år sedan. Jag dristar mig till at åter införa den.
Häll till godo.
Så är det med det,
så mycke ni vet.
I skolan där går man
I kön där står man
I riksdagen sitter man
I ambitionen gitter man
Den svikne är en bitter man
Professorn är en vitter man
På universitetet ligger man
På gatan tigger man.
I jultiden lutar man
På löparbanan kutar man
I skidspåret åker man
Snåret röjer en åkerman
I barnkammarn leker man
I köket där steker man
På banken har man medel
Kanske i form av en sedel
I armén är man här
På alptoppen är man där
I ungdomen är man kär
I skogen plockar man bär
Med prostatan har man besvär
I barndomen är man liten
I ålderdomen är man sliten
Som jungfru är man ren
Som jäktad är man sen.
Som pajas är man lustig
Till påsk är man mustig
En del äter då ägg
Men en del har skägg.
En del är trägen
En del är förlägen
En del är oförvägen
En del tar gångvägen
Och en del tar cykelvägen
Men en del är bara i vägen.
Som stolt är man katig
Köttbullen den är matig
Ibland är man naiv
Ibland bär man kniv
Somt blir bara agnar
Somt fyller järnvägsvagnar
Somt är bara kli
Andra har något däri.
Ibland går det åt skogen
Ibland tar man plogen
Ibland är man på logen
Som gift är man trogen
Ibland är man mogen
De är minst två i debatten
Men bara en i hatten.
En del tar svarta pengar
En del ligger i vita sängar.
En del tar ut sina svängar
De sega de håller ut
Ända tills dikten är slut.
Så tack för mej
Hej Hej.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
27 | 28 | |||
29 |
30 | 31 | |||||||
|