Eftertankens tid.

Allhelgonahelgen är den tid då våra tankar till de som gått före oss och som lämnat detta jordelivet, I dag den 31 oktober är också den dag då min pappa Esra föddes för 120 är sedan. Några tankar stannar därför vid mina föräldrar den här stunden. De hade ett strävsamt liv men hyste också en genuin tro på livet som det tedde sig. Om det någon enstaka gång fanns en skugga av uppgivenhet visade de det aldrig. Pappa Esra var alltid lättsam till sitt humör och tog livet och tillvaron lättsamt. Han var en verklig arbetsmänniska men kunde också ta det lugnt och vara lat när sådana tillfällen kom. Mamma Signe var den som svarade för lugnet och stabiliteten i familjen. Hon älskade att syssla med sina kor och kalvar (och grisar). En syssla som hon tog på största allvar. Något som jag tänkt på efteråt var att hon gjorde en miss då hon aldrig lät sina tre söner delta i den sysslan. Vi fick till exempel aldrig lära oss mjölka kor.

En kväll i allhelgonatid var jag uppe vid vårt fritidshus vid Hemsjön. När jag kom ut på altanen i den stilla höstkvällen hörde jag tydligt klangen från kyrkklockorna i Björna kyrka. Det blev inspiration till nedanstående dikt som jag tillägnar mina föräldrar.

Tankar vid klockornas klang

Långt i fjärran hörde jag klockornas ljud, Genom hädangångnas andar, en hälsning från Gud.

De vill höja sin röst i allhelgonatid, för att ge oss ett budskap om stillhet och frid.

Så minns vi de alla som gått före oss, bland myller av mänskor de var blott ett bloss.

Men vår Herre och Mästare ger oss ett bud, alla som lämnat var älskad av Gud.

Så var de blott flarn på tidens hav, vid en evig sekund blev de bäddad i grav.

Men de lever bland oss med de minnen de gett, till tröst uti saknaden har Gud så berett.

Så lever vi blott med den styrka Gud ger, ty han med sin omsorg till de sörjande ser.

Han ger oss förtröstan tro och hopp, till dess också vi fullbordat vårt lopp.

Så går mina tankar även till min älskade Siv som för snart två år sedan lämnade mig efter en på slutet plågsam tillvaro. Ännu i denna dag sörjer jag och saknar den underbara gemenskap som hon genom sitt väna väsen bidrog till. Det blev så tyst i ensamheten. Så tyst.

Tystnad

Det är så tyst i alla helgons kväll,

bruten gemenskap i mitt ensliga tjäll.

Sorgsen tystnad finns uti mitt hus, inget stillsamt sorl från livet brus.

"Främmnde" ord.

1.   Frôppet =

2.   Pôttret =

3.   Farfor´n =

4.   Fretta =

5.   Fjerern =

6.   Fallera =

7.   Fang =

8.   Farke =

9    Farm =

10  Flatter =

11.  Fo bajen =

12.  Fägst =

13.  Förell =

14.  Fösa =

15.  Fôsä =

Läge vecka 43,

Vädret.

Vädret har varit mycket milt för årstiden den senaste veckan. Det snötäcke som kom för någon tid sedan har nu smält bort och det är åter barmark. Som jag skrivit i något tidigare inlägg verkar det vara en trend med verkligt milt väder tiden före julhelgen. De tre månaderna som avslutar året var förr i tiden vintriga med ett rejält snötäcke. Numera är i varje fall oktober och november riktigt gråa månader. Endast lite snöslask då och då. Men det är ju som jag alltid konstaterar att vi får ta det väder vi får.

Coronaläget.

Vad gäller det ettriga och illvilliga viruset covid19 så har antalet smittade ökat våldsamt världen över. Europa är särskilt drabbad. Länder som i våras kom rätt lindrigt undan tycks nu drabbas hårt. Här är det främst vissa regioner i mellersta och södra Sverige som har markant ökat antal smittade. I den här vågen tycks det dock vara främst yngre och medelålders människor som blir sjuka. Det drabbar nu inte i samma utsträckning de äldre som befinner sig i riskgruppen.  Lokalt här i Örnsköldsvik har vi haft 5 nya bekräftade fall sista veckan.

En dag vid Hemsjön.

Jag tillbringade en stor del av dagen vid vårt fritidshus uppe vid Hemsjön tillsammans med mina Gotlänningar. Med mysig värme i storstugan som spred sig från elden i den öppna spisen hade vi en riktigt skön tillvaro. Det var inte så varmt att vi kände för att vistas ute på altanen. 

Örnvägen 6 Strängbetong.

Företaget startades 1954 av fabrikören Gustav Hägglund. En av "Hägglundsönerna". Betongindustrin har genom åren upplevt framgång och svårigheter. Är i dagsläget en betydande arbetsgivare och "motor" i bygden. Det betecknas som gynnsamt att ägarna verkar satsa på företaget. De har de senaste åren investerat betydande belopp för att utöka produktionen med utökade produktionsytor.

Del 2. Nikanor Jonsson.

Den tredje brodern Nikanor som för övrigt tillhörde den yngsta i syskonskaran Kom att flytta in till Jämmerdalen sedan han sedan giftermålet bott jämsides med sina svärföräldrar i Sjönäset. Detta sedan hans svärfar lovat att borga för köpesumman av det tredje torpet. Han hade även möjlighet att förvärva ytterligare ett torp som låg gynnsamt till för en sammanslagning.

Nikanor var även mycket intresserad av handel och köpenskap varför han i ett av hans uthus hade en primitiv handelsbod. Genom frekventa affärsresor till den närliggande staden kunde han frakta hem olika varor som ingick i hans sortiment i affären. Det var i regel så kallade stapelvaror som salt och socker, vetemjöl och andra gryner. Han torgförde även en viss mängd tyger som som särskilt kvinnorna i Jämmerdalen var intresserade av. Han kunde någon enstaka gång lyckas komma över en del kostymtyger som blev till gagn för Jämmerdalens skräddare. Nikanor var en hårdför man vad gällde ekonomin. Ibland förekom det att någon inte kunde betala sina varuskulder i föreskriven tid. Då tog han till kännbara utmätningar som gjorde den fattige ännu fattigare och Nikanor ännu förmögnare.

De pigor och drängar som städslades hos honom hade ett strävsamt och ynkligt leverne under sin hårdföre husbonde. Även den stora barnaskaran som så småningom kom till hade inga sötebrödsdagar utan fick tidigt lära sig bidra till familjens välstånd. På detta sätt kom Nikanor med tiden att anses som en mycket välbärgad man.

Mycket av intresset för folket i Jämmerdalen kommer kanske i fortsättningen att handla om Nikanors senare öden. Men troligen kommer det framdeles även att finnas många olika existenser bland folket som också kan bli intressant att beskriva i kommande avsnitt, vad vet jag.

En lång dags färd mot natt.

Jag skriver detta inlägg medan jag väntar på -gotlänningarna som skall anlända om en liten stund. Då kommer Tomas och Ulrika för att  stanna här några dagar och se om sin åldrige far och svärfar. Eftersom jag inte av aktsamhet för Coronan gjorde något besök på Gotland i sommar så kommer de till Långviksmon i stället. Det är alltid kärt med sådant besök.

Gråvinter.

De senaste dagarna har det varit milt och regnigt så den snö som vi fick för en tid sedan är nu ett minne blott. Men det har ju varit så här före jul de senaste åren. Det har ständigt växlat mellan lite snö och frost och till regn och plusgrader. Vad det beror på det kan man bara spekulera omkring.

Jag hittade en dikt som behandlar just detta ämne, Den heter;

Barmarksvinter.

Nejden höljs i dis och dimma, 

mörkret breder ut sig likt ett flor.

Mörkt i tidig morgontimma,

så in i Norden där jag bor.

Ingen stjärna syns i molnigt land,

inget månsken lyser i var vrå.

Bara mörker efterhand,

som domineras av det grå.

Kort är dagen dunkelgrått är ljuset,

disig skymning dagen lång.

Allt är frostigt och förfruset.

långt till kvittrig fågelsång.

Dock saknar jag den vita driva,

som lyser vitt i berg och lid.

Saknar också månens skiva.

som ger oss tröst i höstlig tid.

Men ändå vill jag hylla livet,

som jag lever varje dag.

Det som ymnigt blir mig givet.

med ett skimrande behag.

Väderläget.

Efter att ha varit minusgrader nu ett antal dagar har det slagit om till mildare väderläge. Det har resulterat i att vid det senaste lågtrycket i dag kom nederbörden som regn. Och eftersom de har flaggat för en mildare period med idel plusgrader en tid framöver kan det innebära att det mesta av snötäcket kommer att smälta bort. Det är redan bart på vägarna så det är för närvarande ingen stor risk för ishalka. För att vara mera säker har jag i alla fall (med hjälp av Sture min granne) skiftat  till vinterdäck på Golfen. I morgon skall jag för övrigt till bilprovningen med den i förhoppning om att det inte skall upptäckas allt för många fel. Det vore  gynnsamt om det inte kommer allt för mycket snö ännu en tid framöver.

Coronaläget.

Trots att smittspridningen har ökat i vissa regioner har det lättat på karantänen för oss sjuttioplussare. Det innebär att vi kan göra vissa besök under förutsättning att vi följer AT.s rekommendationer. Som jag nämnt tidigare i Bloggen samlas vi varje vecka med GUBBRÖRAN. Om vi håller distans minimerar vi smittorisken tror vi. Som jag skrivit något om tidigare kommer vi troligen inte att kunna komma till rätta med den innan vi får ett tillförlitligt vaccin. I samband med det kommer många att avstå från att vaccinera sig på grund av debaclet med svininfluensans vaccin. Då en liten procent drabbades av narkolepsi.

MODO.

Laget lyckades besegra Vita hästen i fredagens drabbning i Fjällräven. Men man kan inte tro på att det blir början till en förbättring förrän de bevisat det i flera matcher. Det är förvånande att ett lag med så många namnkunniga aktörer inte skall kunna göra en bättre prestation.

Dags att ställa om klockan.

I natt går vi över till det vi kallar vintertid. Det är också normaltid. Då skall vi ställa klockan en timme tillbaka. Det blir således en längre natt. Då är frågan om vi skall sova bort den eller använda den för att förlänga den verksamma tiden. Jag skulle förmoda att de flesta kommer att sova bort den och på så vis får en längre viloperiod. Det är naturligtvis upp till var och en. Min självkännedom säger mig att jag kommer att vakna ännu tidigare i morgon. Och då använda bonustimmen till någon verksamhet.

Traditionellt bifogar jag en dikt som heter just:

En timme till godo.

Inatt vi får en timme till godo,

den tid vi förlorade sist.

Då är vi tillbaks  till den punkt där vi stodo,

till ruta ett, jomenvisst.

När vi nu en ensam timme har fått,

en bonustid för envar.

Att användas fritt: vad jag förstått,

en förnämlig förmån vi har.

Men det är lätt att slarva den bort,

och låta den bara gå.

En timma i tiden verkar så kort,

det är bara så.

Ty tiden är en besynnerlig gåta,

den lär vi väl aldrig förstå.

Att lösa den gåtan lär väl j båta,

men vi får väl leva ändå.

Lär oss då bruka den tid som är given,

med all den visdom vi har.

Det är den bön som alltid är skriven,

för alla kommande dar.

Och hjälp oss att leva tryggt i Hana händer,

bruka var dag som ett liv.

Vara frimodig vad som än händer.

Visdom o Herre oss giv.

Om vi då har till godo en timme,

bör vi bruka den väl.

Så alla omkring oss tydligt förnimme,

det som en tillgång för kung och träl.