Ett Erkeepos.

Jag kom att tänka på en dikt som jag skrev för ett tag sedan. Det handlar om Erik Lindkvist, i dagligt tal kallad ”Erke”. Han bodde med sin gamla mor nere i källaren hos sin bror Johan.

Erke var inbiten ungkarl och en särling. Men samtidigt väldigt snäll och godmodig. De framlevde sina liv i små omständigheter men hade alltid mat för dagen. Jag minns i min gröna ungdom hur han kom trampande på en damcykel med nedåtböjt styre. Han hade tydligen alltid en rinnande näsa varför han med ett ljudligt snörvlande drog in. Vi kallade honom därför för ”tjetje”!

Diken lyder i alla fall så här.

Erke Lindkvist å a mor

Erke Lindkvist å á mor,

neri källaren bor

å han försörjer sin gamla mor

ty han gnetar och gnor, 

med alla trasiga skor

åt grannar å bybor.

Inkomsten är inte stor

de bor billigt hos sin bror

så det är nog som jag tror

att välståndet ändå gror

hos´n Erke å a mor,

om de på honom beror.

Med det får ni nöja er för den här gången.

Jöran.