En resa i vårliga landen.

Arvid Ekström hade en så kallad hushållsgris. Sommartid hade han den i en inhägnad. Jag vet inte om inhägnaden var skraltig eller grisen var en ovanligt företagsam rackare men en dag var han försvunnen. Arvid fann honom i en vik inte långt från gården som heter Jörjvika. Arvid berättade händelsen på följande sätt. "Min gris har länge talat om att han skulle ut och resa. Å en dag var han borta, Jag sökte och fann honom liggandes i Jörjvika. Och jag sa till grisen Vart är du på väg? Oschlo Oschlo grymtade grisen".

Nu funderar jag också på en resa. Men inte till Oslo. I morgon åker jag tåg till Stockholm för vidare färd till Nynäshamn och färjan över till Gotland. Där kommer jag att vistas en dryg vecka. Jag skall fira deras Kristoffer som tar studenten kommande vecka. Efter det gör jag ett nedslag i Småland för att besöka några vänner där. Vidare till Uppsala innan det blir angelägen hemfärd.

Det betyder i klartext att det kan bli hackigt med bloggarna. Givetvis gör jag ett inlägg så fort jag kommer över en fungerande dator. En del har möjlighet att skriva bloggar i Iphonen men tyvärr behärskar jag inte den tekniken. Jag anser också det lite bökigt att ta med en dator på tåget. Annars finns det ju möjlighet till så kallad Wifi.

Men ni kan ju emotse en del bloggar under resans gång för förhoppningsvis intressanta skildringar från bortavaron. Det verkar som om det skall bli lite sommarvärme efter en tid med både regn och blåsväder.

Ha det så skönt alla bloggdiggare.

Det blev folk av dom.

Förr i tiden var det i regel stora barnkullar. I de små torpstugorna var det inte ovanligt att torparhustrun under sin fertila ålder hade 12-15 graviditeter. Ibland slog olika barnsjukdomar till och reducerade antalet men flertalet kom till vuxen ålder. Sammanhållningen i familjen var mycket fast rotad och de äldre barnen deltog ofta i småsyskonens skötsel. Man skulle kunna tro att en sådan miljö inte särskilt stimulerade till kreativitet och läslust. Men det var i regel tvärtom. Man uppmuntrade varandra till stordåd både i skolan och på fritiden. Ute i byarna fanns små bibliotek som tillhandahöll en rad intressanta och lärorika böcker. Kyrkan höll förr i tiden sträng ordning på den bokliga kunskapen även om det ensidigt koncentrerades till Luthers lilla katekes.

Det stora flertalet av den tidens ungdom blev modernäringen trogen. På de små jordbruken och med skogsarbete och timmerflottning fann de sitt levebröd. Någon enstaka begåvad pojke eller flicka kunde få möjlighet att studera eller utbilda sig i något annorlunda yrke. Mestadels var det någon ambitiös prästman eller lärare som såg vissa ungdomars möjlighet till förkovran. Det var många ungdomar som på det sättet växte väl in i dåtidens samhälle och hedrade sina föräldrar med ofantligt goda livsgärningar. Att för en ung intelligent flicka få möjlighet till utbildning exempelvis vid ett seminarium till lärarinna innebar en stor utmaning. Men som i slutändan betydde både ett annorlunda liv men även en unik möjlighet till arbetsinkomst. Men man kan också förmoda att det var många begåvade och framåtsträvande ungdomar som inte fick chansen till förkovran utan blev kvar som skogsarbetare, bonddrängar eller pigor. Många gånger stannade det blott vid vaga framtidsdrömmar.

En liten dikt jag fann får ge krydda åt budskapet:

Blånöa.

Dä va söm fattet däri Fingals.

Stoern bånhop å tarpe va litet. Födde mest bara en ko.

Men en julgris hadde dam.

Pajka geck ömvart däri skola. Dam gatt samses ôm kängern.

Iblann vare kallpärern å sellakan. Å blåmjalka ti grötväta.

Men pajka vax opp å ble härrkära. En å dam vort dell å vä professor.

Björnaborg uti himlen in.

Det är egentligen inget nytt påfund att riva vårt områdes äldreboende Björnaborg. Redan 2007 var det aktuellt. Det året uppförde några pensionärer en revy som vi kallade "Tioöresrevyn" . Inträdet kostade nämligen tio öre, men eftersom ingen hade någon tioöring fick de gå in gratis. Jag skrev då en stor del av materialet och bland annat den visa som jag vill bilägga bloggen med namnet:

Björnaborg uti himlen in.                        Kan sjungas på en känd melodi.

Björnaborg har varit  vårat hem i många år

Den har varit vårat skydd, en symbol för trygghet står

Där vi träffat vår likar, fin gemenskap har vi fått.

Vi där spenderat sista åren, och väldigt gott vi mått.

Refr.

Men nu är det slut på gamla tider, nu är det färdigt inom kort.

Nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort.

Så vi tar farväl och stora tårar rullar på vår kind

Nu är det slut på gamla tider, nu ska Björnaborg uti himlen in.

Denna kåken den har alltid setts som något primitiv,

men där har vi gamlingar ändock levat våra liv.

Ingen toalett på rummet sällan dusch vi kunde få.

Men en atmosfär och trivsel som var mycket svår att slå

Refr; Nu är det slut på gamla tider.....

Denna kåken den har varit vårat hem på ålderns höst.

Den har gett oss skydd och den bringat råd och tröst.

Där har personalen irrat runt och sprungit hit och dit.

De har tvättat våra rumpor och sanerat våran skit.

Refr. Nu är det slut på gamla tider.....

Personalen har ibland gått ut med oss på promenad.

Vi har lufsat med rullatorn mest för att göra någon glad

Vi har fikat vi har ätit, vi har festat mången gång.

Men nu ska hela rasket bort, så därför sjunger vi denna sång

Ja, nu är det slut på gamla tider nu är det färdigt inom kort.

Nu ska hela rasket rivas nu ska hela rasket bort.

Så vi tar farväl och stora tårar rullar på vår kind

Nu är det slut på gamla tider för nu ska 

B J Ö R N B O R G   U T I  H I M L EN  IN.......

En fåga om sommar.

April våt maj kall

fyller bondens lador all

än om det numera skall

för att passa i ett stall

uti alla fulla fall

bli pressade i balar ball

Men man kan ju uti nödfall

Ja, som något sorts akutfall

samla balarna i en vagnhall

för att dessa skall stå pall

inför varje känslosvall

och en sketen trallorall.

För det är bärjat från en vall

som synes mig så känslokall

då ändå någon mänska skall

med en liten munter trall

och utan minsta känslosvall

stämmaupp med en kovall.

April våt maj kall

fyller bondens lador all

så blir det skörd i alla fall

om än i muntert böljesval

och med en smutsig overall

och slutligt med ett festligt sprall.

En fråga om pengar.

Örnsköldsviks kommun har inför varje budgetår alltid brist på resurser för sin verksamhet. Inför kommande år skall därför sparas ett antal miljoner. Därför har man bland annat lagt ett förslag om att ta bort den äldre delen av vårt boende Björnaborg i Björna. 28 vårdplatser försvinner och därtill ett tjugotal arbetstillfällen, främst kvinnor. På det skall man spara ca 11 miljoner kronor årligen. Man säger då ingenting om vilka konsekvenser det blir. Ett trettiotal åldringar med stort vårdbehov måste naturligtvis vårdas och då någon annanstans i kommunen. Det säger man ingenting om. Ett tjugotal vårdares situation måste också hanteras anständigt och arbetsrättsligt. En stabil byggnad måste också tas om hand. Allt detta går inte omärkt förbi utan kommer att dyka upp som obarmhärtiga minusposter tärande på kommunens kassa. Även om inte alla poster belastar omsorgsförvaltningen blir det ändå negativt för en budget i balans. Efter omdaningen blir det bara 16 platser kvar i den så kallade Sjukhemsavdelningen som är inrymd i en relativt ny byggnad.

Därför var det i kväll anordnat ett protestmöte i Björna församlingshem. Mycket folk var samlat och därtill var det ingen brist på intresse och argument. Folket i vårt område är organiserade i en förening som heter Bygdsam vilken har till uppgift att verka för områdets bästa. Det var den föreningen som stod som värd för kvällen. Det blev en mycket givande kväll främst beroende på att de genom  god förberedelse och strukturerad presentation kunde leda mötet i vettiga banor. Man enades om ett åtgärdspaket med heta argument för fortsatt äldreomsorg i Björnabygden att presenteras för beslutsfattarna.

Jag anser att dilemmat för kommunens ekonomi, inbegripet omsorgsförvaltningen, är den tunga och tröga institution som administrationen utgör. Örnsköldsviks kommun har närmare 6.000 anställda varav det stora flertalet är tjänstemän av olika schatteringar. En mer slimmad organisationskulle spara enorma summor. Jag skall ge er ett färskt exempel. Jag hade genom biståndshandläggaren avtal om någon timmes städning en gång i månaden som skulle utföras av hemtjänsten. Därför kom de var fjärde tisdag. Eftersom jag redan städat våningen var det svårt att sätta personen i någon vettig åtgärd. Vi fick använda vår fantasi för att finna något att göra. Men det gick! Nu var det så olyckligt att kommande städtillfälle inföll på en tisdag då jag var bortrest. Föreslog därför att hon skulle komma tisdag om fem veckor. MEN SE DET KUNDE HON INTE LOVA. Det måste handläggas av omsorgsplaneraren som naturligtvis gått för dagen. Därför lovade hon att återkomma med besked. Efter några dagar ringde hon och meddelade att Biståndskommandoran var förhindrad att göra planeringen så långt i förväg och skulle återkomma senare. En tidpunkt som inföll under min bortovaro.

Jag beslöt då att säga upp min städning. Till den ändan ringde jag ett telefonnummer till biståndshandläggaren. Men icke sa Nicke. Jag skulle ringa en annan chef. Och fick ett nytt nummer. Då svarade en ung dam som meddelade att chefen inte var inne. Men tog emot mitt ärende och lovade att meddela sin överordnade. Som i sin tur skulle meddela Biståndshandläggaren som skulle meddela Enhetschefen som skulle meddela Planeringskommandoran för Björna/Långviksmonområdet som skulle meddela hemtjänsten att nu skulle Jöran Lundberg inte ha städning i fortsättningen.

Gonatt!

Nu är det avgjort.

Det finländska ishockeylaget lyckades vinna semifinalen mot Ryssland. Man kan säga; Mot alla odds. Därmed ställdes de i kväll mot Kanada som var klara guldfavoriter efter att ha genomfört en fantastisk turnering. Men de hade då inte räknat med den finländska sisun.

Efter första perioden låg Finnarna under med 1-0 och var tidvis helt utspelade. Det var i stort sett spel mot ett mål och det var den finländska målvakten som höll dem kvar i matchen. Andra perioden lyckades Finland kvittera till 1-1. I den tredje perioden kom finnarna tillbaka som ett nytt lag och efter mycken dramatik vann de finalen med 2 mål. Slutresultatet 3-1 till Finand.

Därmed var det tredje guldet i Finlands historia bärgat. Sammansättningen av spelare i det finländska laget var annorlunda jämfört med de andra lagen i VM-et. De hade jämförelsevis få spelare värvade från NHL. Laget bestod nästan uteslutande av spelare från den egna serien. Bland annat den blott artonårige Kaapo Kakko som visade sig vara en unik talang.

Med det avslutande finländska guldfirandet sätter jag punkt för ishockeyn för den här säsongen

Livet och tiden står inte stilla.

Så har än en vecka nått sitt slut och vilodagen väntar. Det ger mig anledning att fundera över vart den egentligen har tagit vägen. Vad har jag gjort av mitt liv? Den inbjuder till en viss rannsakan. Vi får således många dagars rad att förvalta och göra något värdefullt av. Som pärlor i ett radband att ständigt räkna ned. Det är således upp till var och en av oss att göra det bästa av dem. Naturligtvis efter bästa förmåga.

Jag fann en dikt som förstärker ovanstående tankar

Helgsmål.

Det lider mot kväll. Dagen är till ända.

I mitt enkla tjäll skall natten snarligt lända.

Helgdagsbön med stilla frid och ro, ett budskap till oss har.

Den ger oss bergfast tro på framtid ren och klar.

Men ofta jag funderat på meningen med livet.

Hur allting har fungerat, det liv som är oss givet.

Det finns så många svar på frågorna jag har.

Så mot natten, stilla klar en mångfald tankar far.

Det är som aftondimma när verket når sitt slut.

då i nattens tysta timma jag fridfullt vilar ut.

Dock, något som är givet och ständigt går igen.

Det är att detta livet är mycket skört, min vän.

Tag då väl tillvara den tid som du har fått.

Så i den morgon klara, ditt verk betecknas gott

Änglavakt.

Under mitt långa liv har jag varit med om många drastiska händelser som, om det velat sig riktigt illa, kunde ha kostat mig livet. Men som genom ett under har jag alltid undkommit med livet i behåll och dessutom många gånger oskadd. Man talar ibland om änglavakt och det hör onekligen till de livets mysterier som inte har någon enkel förklaring. Den händelse som jag vill berätta om i mitt inlägg hände redan på trettiotalet. Jag var väl inte mer än fyra fem år.

Vi hade den tiden en granne som hette Olov Danielsson Han skulle den aktuella dan utföra någon transport med sin häst som han spänt för en tvåhjulig kärra. En så kallad "oppvinkkärra". När han hade stannat utanför vårt hus bönade och bad min bror Gunnar och jag att vi skulle få följa med och åka i kärran. Det var väl bara att lyfta i småpojkarna. Men just när han lyft mig och satt mig i kärran blev hästen skrämd  och satte iväg i sken. Med en hisklig fart rusade han iväg med den förskräckta lillgrabben i kärran. Med ett väldigt dunder och dån från de järnskodda kärrhjulen. Det gick någorlunda bra så länge hästen höll sig på vägen. Men så vek den av och skenade i väg till vägrenen och då stjälpte hela ekipaget och jag ramlade ur och for som ett nystan in bland buskar och snår. När det äntligen fick stopp på hästen var det bara skrot kvar av kärran. Det var då som änglarna grep in. När jag yr och omtumlad reste mig från min "landningsplats" var jag helt oskadd. Inte ett ben var brutet, inte en skråma fanns. Jag hade inte ens hunnit bli riktigt rädd. Men händelsen satte djupa spår i mitt minnes arkiv så till vid att jag kan nu, mer än 85 år senare, erinra mig händelsen som om den timat i går.