injail

Alla inlägg under september 2015

Av Jöran Lundberg - 30 september 2015 22:10

 

Bilderna visar de olika aktiviteterna

 



      Friluftsdag med SPF-seniorerna

I det fina höstvädret var vi samlade ett gäng glada pensionärer med olika aktiviteter vid bygdegården i Svedje. Förutom en tipsrunda med tio kluriga frågor fanns också möjlighet att delta i olika tävlingar, allt ifrån hästskokastning till kubb och ringkastning m.m

Jag försöker vbfoga några nytagna bilder från tillfället.


ANNONS
Av Jöran Lundberg - 29 september 2015 23:03

Åter Avliden.

Kap 6,66

Karl Kalle Karlsson levde ett rätt angenämt liv i skuggan av sin  Kebne-Kajse. Genom att hon storleksmssigt dominerade både som kropp, som själ och som ande, hade Karl heller inga ambitioner att bryta den ordningen. Han blev väl omskött på alla sätt och vis. Således trivdes han gott och väl med sin undanskymda tillvaro.

Den således lyckliga Karl Kalle Karlsson hade i alla fall på ett område där han, så att säga, mutat in sitt eget revir. Han var nämligen älgjägare och fullvärdig medlem i Avlidens jaktlag. Eftesom Kajses digra kroppshydda inte var särdeles lämpåad att framföras i oländig terräng var denna Kalles status som älgjägare inte något som hon missunnade honom. Tvärtom blev han uppmuntrad på alla sätt och vis ty en saftig älgstek då och då var något som Kajse uppskattade å det grövsta.

Älgjakten i Avliden det året blev särdeles lyckad. Redan första jaktdagen sköt de en stor älgtjur och dessutom en ko och två kalvar. Nästan hela den tilldelning jaktlaget hae det året. Dessutom var det Karl Kalle Karlsson som hade turen att genom ett välriktat skott på lämplig skjutavstånd nedlägga den stora tjuren som dessutom visade sig vara utrustad med guldkrona. Det blev en febril verksamhet när alla dessa kroppar skulle omhändertas. Nästan alla invånare i Avliden med omnejd var engagerade på ett eller annat vis. Innan första jaktdagens kväll hängde således en ansenlig mängd älgkött till mörning i jaktlagets kylanlggning.

När sedan alla dessa gobitar skull styckas blev det genast uppenbart att Kajse hade ytterligare en för Avlidenborna nyttig egenskap. Hon hade en tid arbetat som styckmästare vid ett slakteri någonstans uppe i Jotaheiti. Med särdeles utmärkt pecision tog hon ut fileter och entrecoteer och en mängd andra attraktiva delar. Det maldes köttfärs, togs reda på levrar och köttbuljongben av sällan skådad kvalitet. Att hon genom denna alltigenom helhjärtade insats blev ännu mer populär ter sig väl rätt naturligt. Vid en stor tillställning där hela Avliden samlats för att gemensamt och i god anda sörpla älgköttsoppa blev Kajse utnämd till Avlidens egen Älgdrottning då hon också blev draperad med Karl Kalle Karlssons guldkrona. Att hon därigenom blev lite ”tung i huvudet” var det ingen sm tog någon notis om. Allt var fröjd och gamman.

Om det möjligen även i framtiden alltid skulle råda denna muntra och uppsluppna stmäning i Avliden kan man tyvärr inte ha någon aning om. Detta beroende på att den fortsatta storyn är höljt i ett dimmigt dunkel därför att det är iingen som vet hur den kommer att formas. Därför ser vi med spänning fram emot nya kapitel.

Gonatt och Gomorron

ANNONS
Av Jöran Lundberg - 28 september 2015 22:45

Sankte Per.

Sankte Per  går i himlen och vankar

han undrar om något skall hända i dag

när plötsligt någon på porten bankar

ty det höres flera mäktiga slag

 

Nu är det väl nån som vill komma in

som har ändat sin jordiska tid

det kaske är någon som vill prova min

eviga sällhet och himmelska frid.

 

Så han nalkas så sakta den himmelska port

som han gjort många gånger förr

ty sådant besvär är inte för stort

som att öppna den himmelska dörr.

 

Vad kan det väl vara som nu stör min frid

han undrrar  med kunglig syn

vilken osalig själ vill nu  uppta min tid

det syns som ett tecken i skyn.

 

När han gläntar på porten vad tror ni han ser

det  något förunderligt märkvädigt är

ty där står en gosse som vänligt ler

mot den gamle grånade gubben Per

 

Jag bara undrar om min pappa finns här

ty han försvann från oss i går

säg kan de vara så mycket besvär

om  jag honom tilbaka får.

 

Det tillhör ju inte våran rutin

att låta nån själ gå tillbaka

men när du frågar med så uppriktig min

kan jag väl honom försaka.

 

Så ta du din far hem till dig igen

och vårda och sköt honom väl

visst kan jag undvara en enda en

av de många som njuter mitt väl

 

Tack ska du ha du hedersman

det var hotteligt gjort av dig

ditt goda hjärta har gjort att jag kan

ha min älskade pappa åter hos mig.

 

 

Av Jöran Lundberg - 27 september 2015 21:54

En gammal bild.

Fick i dag en mer än 100 är gammal bild mig tillsänt. Den föreställer med största sannolihet byggnaden som utgjorde Långviksmons första stationshus. Utanför huset på bilden sitter en kvinna som troligen föreställer Karin Bylund som på den tiden var föreståndarinna för anhalten. Det var nämligen så att när järnvägen förbi våra trakter byggdes och togs i bruk, fick både Björna och Trehörningsjö status som Stationer med SJ-anställd Stins (styationsinspektor). Långviksmon däremot klassades enbart som Anhalt varför man själva måste svara för hyggande av hus vid spåret och därtill också på egen bekostnad svara för eventuell personal.

Det berättas att första byggnaden  bekostades av bönderna i Långviken och placerades därför på sjösidan. Det var den oansenliga byggnaden som syns på bilden.


 

Bilden föreställer med största sannolikhet Långviksmons första stationshus (anhalt) med föreståndarinnan Karin Bylund sittande utanför.

Av Jöran Lundberg - 26 september 2015 21:56

Språkdag.

I dag har det varit Europeisska språkdagen och av den anledningen blev jag nyfiken på vad det innebar. Efter lite goooglande fick jag fram följande:

Vad är den Europeiska språkdagen?
I samband med Europeiska språkåret 2001 ville Europarådet och EU uppmärksamma språk genom att utse den 26 september till Europeiska språkdagen. Syftet är att lyfta fram språk och språkinlärning som något viktigt, intressant och roligt.

För de flesta går nog denna dag helt oförmärkt förbi just därför att  språket upplrvs inte som något säreget. Man behärskar svenskan någorlunda i tal och skrift och med det låter man sig nöja.

Dock är det väl så att i en mer och mer globaliserad värld kommer förmågan att behrska olika språk bli en viktig del av tillvaron. Man märker det redan i lilla Långviksmon där man dagligen tråffar migranter som oftast komverserar på engelska. Även en gammal bloggskrivare som undertcknad blir ibland tvingad att rådbråka sina knaggliga språkkunskaper.

I det sammanhanget är det intressant att spekulera omkring sråkets utveckling i framtiden. Kommer vi i Sverige så småningom bli flerspråkiga så att vi utöver vårt modersmål även behöver använda oss av ytterligare ett eller två språk. Det har ju blivit rätt naturligt för ungdomarna idag att kunna föra ett samtal på engelska till exempel.  Ibland ävcn på Spanska, Italienska eller Franska. Om då svenskan tappar i betydelse återstår att se. Svenska för invandrare blir kanske i framtiden Engelska för invandrare.

Den som lever får väl se, därför fortsätter vi med de.

Gonatt och gomorron.

 

Av Jöran Lundberg - 25 september 2015 21:54

En idésprutande tingest.

Ibland är det alldels tomt i huvudet. Det kallas bloggtorka och då vet jag inte vad jag skall skriva om. Men så rannnsakade jag mitt arkiv och hittade en dikt jag skrivit för en tid sedan. Den löste, med lite modifiering, min utsatta sistuation. Den handlade nämligen om min hjärna som just då var tömd på ideer och uppslag men som ändå verkar fungera som den märkliga tingest den är. Håll till godo.

 

Hjärnsubstans

Jag skriver en dikt om vår hjärna som den skrynkliga klump den är

jag beskriver den mer än gärna utan minsta besvär.

 

Den styr våra sinnen och tankar med synnerligen god precision

Den ser till att vårt hjärta bankar samt övriga kroppens funktion..

 

Att föstå denna skarpa hjärna, beskriva  hur sinnrik den är

Det fordras den skarpaste hjärna, uppgiften är ändå prekär

 

Ty lärde i Stockholm och Lund forskat med uppriktig iver

att söka dess innersta grund, dess  hemlighet ändå förbliver.

 

Att ketoner kan bli till ett minne stavar och tappar ge syn

och syror som triggar vårt sinne  syns som ett tecken i skyn

 

Så hur vi än idogt funderar över vår hjärnas funktion

den rimligen ändå tenderar att bli en fördold konstruktion.

 

 

 

Av Jöran Lundberg - 24 september 2015 21:34

Va äre för skellna?

På Gubbröran i dag hade vi ett pass som vi kallade ”Va äre för skellna?” som i och för sig var rätt intressant eftersom det snuddade vid Bjrönamålets innersta kärna nämligen synonymerna. Jag skal förska återge några av dessa.

Va äre för skllna på jöle å grine?

Va äre för skellna på janke å vanke?

Va äre för skellna på snöfte å snökte?

Va äre för skellna på att schaljes eller biles?

Va äre för skellna mella harlgötta  å bröskegötta?

Va äre för skellna på å vara sevlet elller langsam?

Va äre för skellna mella å hakapå ella faljvä?

Va äre för skellna på n´rorne ella n´bussarong?

Va äre för skellna på å ävles ella kappes?

Va äre för skellna mella att va lebrötten ella ofärle.

Va äre för skellna öm man stöppa ella stärnå?

Va äre för skellna öm man damnbårti ella kvärnå?

Va äre för skellna öm man slagga in elle samnå?

Gonatt å gomorron.

 

 

Av Jöran Lundberg - 23 september 2015 22:23

EU-migranter.

TV-programmet ”Uppdrag granskning” i kväll har verkligen satt myror i huvudet på en stackars blogggskrivare som inte till fullo kan ta tll sig det gigantska problem som ligger bakom romernas sistuation. Ännu så länge har dessa tiggare inte invaderat vårt lilla samhälle. Men vi konfronteras med dem i vårt närområde. I Örnskäldsvik sitter det tiggare vid snart sagt varje inköpsställe. Dessbättre har kommunen ordnat med ett härbärge för dessa där de kan få tak över huvudet och lite föda till nöds. Det kanske är ett sätt att motverka en eventuell illegal bosättning. Det mest sorgliga i deras situation är att detta tiggande inte löser deras problem. Det är endast en uppehållande verksamhet som snarare cementerar deras hopplöshet. Man kan likna det vid en palliativ vård som inte leder tilll någon bättring.

Jag vill hävda att den radikala och slutgiltiga lösningen är att förbättra deras livsvillkor i deras hemland. Det kan ske i form av ett riktat bistånd i de lokala byarna parat med en attitydförändring som innebär en positivare syn på romerna som folkgrupp. Det är således i botten en fråga om etnicitet. Romerna, eller zigenare som en del vill kalla dem, har under lång tid betraktats som ett underlägset folk, vilket resulterat i misär och utslagning.Tyvärr är det en lång och mödosam väg att vandra. Det kanske tar en till två generationer innan villkoren för dessa har förbättrats så pass att de kan leva ett drägligt liv i deras näronråde.

Hoppets Stjärna har startat ett projekt som syftar till just en sådan förbättring i deras hemland. Genom konkreta insatser för att förändra deras vardag kan man kanske på sikt åstadkomma en acceptabel förändring. Men det är endast en ringa del. Jag menar att det genom SIDA skulle tillföras medel som skulle ha som huvudsyfte att om möjligt förändra. Med det menar jag inte att man enbart skall strö pengar över dem. Snarare skulle det vara en hjälp till självhjälp vilket innebår att man måste få dem att föstå attt de själva måste tag tag i sin tillvaro. Till dess blir vi nog tvungna att leva med dagens många problem.

I det perspektivet må vi i Sverige sända en tacksamhetens tanke till våra förfäder som genom sin heroiska insats grundlagt den välfärd vi idag njuter av. Denna oerhörda uppoffring som  gör att vårt land, av både EU-migranter och flyktingar, betraktas som den himmelska fristad de saknar. Må vi gemensamt arbeta för att det skall förbli så även i framtiden.

Presentation

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< September 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ injail med Blogkeen
Följ injail med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se