Olika uttryck på Bjornamåle

Kan ni översätta följande till svenska?

1. Jäg höll på kvärnå =
2. Ärmen va alldeles ådamne =
3. N´Konrad höll på kolavippen =
4. N´Sixten hadde fott antäppa =
5. N´alfre  att bara å hische =
6. N´Arvid töckte de va för trökasamt =
7. N´Svenors´n höll på rammel bårta brästabben =
8. Dä va då för en önschelenen bånsytar =
9. N´Elvar va sä skryp å säg sä dä va intjvätt söm rack dell. =
10. Men han seka på ändå. =

Väl bekomme!

BLT-bladet.

Jag tror att de flesta av er som läser min blogg vet att BLT-bladet är en lokal tidskrift för Björna/Långviksmon/Trehörningsjö-området som utkommer varannan månad. Av reaktionerna hos allmänheten att döma verkar det vara en mycket populär utgåva. Den senaste tiden har jag emellanåt fått frågan: ”När kommer bladet” Vad den saken anbelangar kan jag trösta er med att den kommer att finnas i era brevlådor i morgon måndag. Jag har ”tjuvkikat” i bladet och där finns som vanligt en rikt och varierat innehåll. Alla vi som medverkat i bladet är givetvis glda över att tidningen är populär men ändå önskar jag två saker inför kommande nummer.

För det fösta skulle jag önska att ännu fler ville medverka med alster i tidningen. Det finns säkert många i vår bygd som gömmer på ideer, uppslag och erfarenheter som det vore värdefullt om ni förmedlade till tidningen. Om ni själva inte tycker att ni är nog ”skrivkunniga”, hör då av er till Agneta Westberg Movattnet som är den som slutligen samanställer materialet och som kan ta det till ”redaktionen”.

Det andra önskemålet är av mer teknisk art och skulle väl egentligen tas till utgivarna av tidningen, Ågrenhuset. Jag tycker att tidningen trycks med alldeles för liten text. Och för liten ”svärta”. För många äldre som börjat bli lite sjumögda är det med en viss svårighet de kan läsa den finstilta texten. Jag förstår givetvis att det finns en konflikt mellan textmassan och tidningens spaltutrymme. Ju större stil desto mer utrymme tarvar den  av ett begränsat antal sidor.

Med det hoppas jag att innehållet i morgondagens nummer skall bli till belåtenhet och tyckas vara en intressant läsning. Om ni eventuellt inte får den i er brevlåda så finns den utlagd på ett rätt stort antal ställen runt om i vår bygd.

Ett jubileum.

I dag har vi grattat en äldre man här i samhället. En man som likt undertecknad bloggskrivare bär sin ålder med rakryggad heder. I dag har han levat 31.046 dagar vilket är en avsevärd tidsrymd..

Jag firar den händelsem med att bifoga några (roliga) historier till min drapa.

Godnatt och gomorron.

En helt vanlig fredag

I dag har vi varit till fritidsuset i Hemsjön och fixat med uppsäöttningen av en del gardinstänger och dito gardiner. Nu fattas det bara gardiner i storstugan som troligen kommer attt sättas upp i morgon lördag. Kristina har nämligen sytt sprillans nya.

Veckodagen har insirerat mig till att forska lite omkring fredagen. De flesa forrskare menar att den är uppkallad efter gudinnan Freja soom var Odens maka och rätt betydande i den fornnordiska gudasaan.                       

• I kristen tradition är fredagen en fastedag, eftersom Jesus blev korsfäst en fredag. Särskilt högtidlighålls Jesu korsfästelse på långfredagen, fredagen före påsk.
• Fredag ansågs förr som en  dag som var olämplig att börja med ett större arbete på, till exempel så sin gröda. Det var också olämpligt att starta en resa, särskilt en längre resa till sjöss.
•  De månader då den 13:e är en fredag anser somliga det vara en otursdag. Detta kopplat till en kombination av fredagen och det gamla oturtalet 13. Kanske för att Jesus antas korsfästes fredagen den 13:e i den judiska månaden Nisan.
• Med "Black Friday" menas olyckor som hänt på fredagar, men också första dagen efter Thanksgiving då julhandeln börjar officiellt. Ibland      kallas Fredagen den 13 för "Black Friday".
•  
• En avbildning av gudinnan Freja.

En sommar är så kort.

Endast några dagar återstår av månaden Augusti och och vi skiftar över till September. Skiftet innebär kanhända att vi får ställa om vår tillvaro till en annan och mörkare årstid. Även om denna månad kan visa sig vara både varm och skön bådar den  ämdå om en förändring. Det lider således mot höstens tid med allt vad den kan ha i sitt sköte.

Varje årstid har sin skönhet. De presenterar sig alltid som annorluinda än de andra. Om vi tar tillvara på tiden och lever i nuet kan vi hjuta livets alla skiften på ett positivt sätt. Eftersom vi inte kan hejda årets och tidens flykt får vi sträva efter att leva med i den brusande rytmen. Det tillhor livet självt och är så bestämt.

Jag bifogar en dikt jag skrivit som i någon mån beskriver mina känslor. Den heter:

Det lider mot höst

Sommaren är snart tillända

Det är ändå en liten tröst

en gång skall den återvända.

Så är det med allt som är levande

det brinner en tid så kort

Det begynner alltid så trevande

flammar och sen tynar bort.

I livets snurrande karusell

räknas ej dagar och år

därför måhända i höstdunkel kväll

en tanke till sommaren går

Så kan vi ej hindra tidens flykt

den följer alltiud sin bana

Men i mitt sinne det ändå känns tryggt

att jag en gång når nirvana

En omöjlig ekvation.

Ett ämne som dominerat de lokala medierna den senaste tiden är frågan om Värsternorrlands landstings dåliga ekonomi. De oerhörda budgetunderskott som verksamheten genererat är ett ständigt växande problem för berörda politiker. Ett underskott som byggts upp under ett antal år. Det är så illa ställt att en del talar om ett ”greklandssyndrom”. Det är också likt Grekland oberoende av villken politisk konstellation som innehar makten. Den skattehöjning som aviserats av den nuvarande makteliten och som skulle tillföra kassan cieka 200 miljoner kronor är heller ingen slutgiltig lösning. Dessutom är det också rätt svårt att enbart genom förändringar i organistionen skapa några större besparingar.

Som jag ser det är det två grundläggande förhållanden som orsakat den prekära situationen.

Det är i första hand förhållandet mellan närande och tärande i vårt län. Det är en alldeles för få och dessutom minskande skara skattebetalera som är villig att tillföra vekrsamheten de medel den behöver. Och det är egentligen rätt naturligt. En region som framstår som problemområde är inte särdeles attraktiv för människor att bosätta sig i. Det gör att man får dras med ett minskande skatteunderlag.

Samtidigt blir det i länet en allt mer åldrande befolkning, och som lever längre. De blir därmed mera vårdkrävande. De är också föremål för en ökande mängd specialistbehndlingar. Åtgärder som är mycket kostnadskrävande. Länets geografiska struktur med mycken glesbygd bidrar heller inte till att det blir billigare.

Den andra grundläggande orsaken är läkarbristen i landet. Under en period av permanent brist på kompetenta läkare väljer de naturligtvis att bli verksamma i de mest attraktiv regionerna. Storstadsområden och dylikt. I det läget är en region som Västernorrland uträknad på förhand. Dessutom har det under årens lopp gjorts grova missar i rekryteringhänseende. Då återstår endast att ta till det svindyra systemet med stafettläkare. Hur mycket det ökar kostnaderna är det  väl ingen, varken tjänsteman eller politiker, som vill deklarera.

I det perspektivet är det uppenbar risk att vårt välfärdssystem håller på att braka samman. En markant försmrad vård kan bli en reell verklighet i framtiden. Det är inte säkert att de besparingsåtgärder som aviserats leder till önskad effekt. Det kan mycket väl  tänkas att de minimeras av andra kostnader som ökar. Det är således an ekvation som inte har någon slutgiltigt facit. Jag säger därmed ”Den som lever får se”

Gonatt och gomorron.

Folket i Avliden

En berättelse ur vekliga livet av Jöran Lundberg.

Kapitel halv ett.

Många betraktar de som har  valt att bosätta sig i Avliden inte som några vanliga människor. De har nämligen den starka tron att det snarare är en avart av HOMOSEREKTUS.  Nån slags subkulturell art som utvecklats via en sidolinje till vanliga individer. Så är dock inte fallet. De är helt vanliga människor av kött och blod. Att de valt Avliden som sin hemort på jorden har  vitt skilda orsaker. Det är nämligen så att ingen av invånarna har samma bakgrund eller känslomässiga koppling till att de så småningoim hamnat just där.

Ingen vet i nuläget heller hus många som egentligen bor i det lilla samhället eller snarare byn. Det är nämligen så att det kommer så smäningom framgå av storyn  Och eftersom den i stort sett är obefintlig så kan man säga att den är höljt i dunkel. Men man kan i varje fall avslöja så mycket att det är X antal familjer. X antal ensamstående. X antal ungkarar. X antal änkor. X antal barn. X antal ungdomar  m.fl m.fl som det handlar om.

Varför så många olika existenser har kommit på den bisarra tanken att bosätta sig i Avliden har heller aldrig varit föremål för någon närmare analys. Kanhända är det den utomordentligt storstilade miljön som lockat. Eller är det snarare klimatet som upplevs som lockande och pockande. Eller är det människorna själva som attraherar. Eller är det månne den snabbväxande grödan som retat deras agrara sinnen. Eller är det den vanligen spegelblanka sjön som retat deras intresse för det estetiska.

Möjligen kan man tänka sig att alla dessa förhoppningar och drömmar kan bli föremål för en viss förklarande historieskrivning i och med att livat i Avliden nedtecknas och förtydligas. Men det är ändå ingen garanti för att histoien får den utformning som frän början var tänkt. Det kan nämligen inträffa händelser och skeenden som stätter käppar i de redan uppbromsade hjulen vilket kan innebära att de stolta fraserna slår sig blodiga på den steniga marken.

Med det i sinnet kan man således möjligen se fram emot den spännande och interssanta fortsättningen i följande avsnitt som är planerat att komma varje helgfri tisdag några veckor framöver.

Gonatt och gomorron.

En grannlaga uppgift

Vi har tydligen fått nya grannar här på Tallbbacken. Det är nästgårds i f.d Sara Blomkvists hus. Vi här på Ripstigen 4 har ännu inta lärt känna dem trots att de nu bott här någon månad.

Den enda kontakt vi haft med dem hittills har varit av något ljudlig art. De är nämligen begåvade med en hund av okänd ras som skäller ut oss så fort vi lämnar huset. Tydligen är den kanske ivrig att få lära känna oss i motsats till husse och matte.

Jag har vid ett antal tillfällen prisat våra grannar och den fina gemensakp vi upplever. Även om vi inte träffas så ofta så finns vi ändå på något vis. Det är också en viss trygghet med en god grannvamverkan där man utan att nöta ut varann ändå kan känna att de finns där. De nya grannarna skall vi väl lära känna så småningom utan att de behöver uppleva att vi är närgångna eller påflugna.

Så har jag lite vaga planer på att starta en liten följetong här i min Blogg. Jag funderar nämligen skriva om Folket i Avliden. Deras öden och äventyr. Det är bara frågan om jag har fantasi nog till något sådant. Men jag tänker pröva i alla fall. Om det inte går får jag väl lägga ner projektet. Så vi får se vad det blir.

Något som är mera säkert och dessutom närliggande det är ett fenomen av sänggliddande art. Ett antal timmar i Morfei armar och sussad av Guden insomia skall säkert göra underverk med min åldriga fysonomi. Så därför

 Gonatt och Gomorron