injail

Alla inlägg under maj 2020

Av Jöran Lundberg - 31 maj 2020 21:39

En verkstad för bygden.

Den fastighet jag ämnar visa i dag byggdes av Agne (Johansson) Jerrevik och var en kombinerad bostad och verkstad. Byggnaden uppfördes troligen någon gång under 1930-talet. Och samtidigt inrättade han sig som ortens mekaniker och smed. Verksamheten dominerades av smides och reparationsarbeten för ortens folk. En viss tillverkning bedrevs även. Bland annat tillverkades hjul och delar till trampdressiner som användes efter järnvägen. Även vedkorgar (vedbärare) tillverkades i större serier. Jag har själv vid fritidshuset i Hemsjön ett par sådana som är tillverkad vid Jerreviks mekaniska.


Sedan Agne  Jerrevik upphört med sin verksamhet har fastigheten kommit i andra ägares händer. Där var samhällets bibliotek inrättat och fungerade under många år. Ända till dess att kommunen beslutade upphöra med biblioteksverksamheten i samhället. Gunillas hårverkstad har också varit inne i de forna verkstadslokalerna.


   




Av Jöran Lundberg - 30 maj 2020 21:23

Familjebanden var starkare förr.

I motsats till den ordning som råder i dag med allmän utbyggd välfärd var förr släkten, familjen och bygemenskapen en dominerande del även i det sociala livet. I dagens samhälle är det i många fall  stat, region och kommun som är  aktörer när till exempel ett barn föds med fysiska eller mentala handikapp.


För något sekel sedan var omhändertagandet vid ett sådant tillfälle ett ansvar för den egna familjen Endast i viss mån släkten eller bygemenskapen. Dessutom var det ofta förenat med en viss skam att hysa en missbildad avkomma i familjen. I många fall sökte man dölja  ett sådant förhållande. Eftersom det i de flesta fall inte fanns möjligheter till bot eller rehabilitering for denne var situationen för en sådan individ inte så gynnsam. 


Skoltiden var heller inte någon lysande tillvaro för sådana barn och ungdomar. Även där blev de inte föremål för några stödinsatser som eventuellt kunde hjälp dem. I stället blev de klassade som obildbara och behandlades därefter. Att gå två år i varje klass var ofta en trivial verklighet för dem. Så långt fram som jämnåriga i min generation med någon medfödd hörselskada som hindrade dem att ta till sig undervisningen betraktades som "mindre för sig"  och blev kvarsittare. De  blev väldigt sällan undersökta och än sällsyntare ledde det till någon åtgärd.


Men många gånger var det så att personer med förståndshandikapp var skickliga med att utföra de dagliga sysslor som var vanliga i den tidens bondesamhälle. När det mentala stod tillbaka utvecklades den praktiska förmågan desto mer. För det mesta hade de dessutom utvecklat en förtroendefull tillgivenhet som den tiden betraktades som något positivt. De blev mestadels städslade som pigor i någon bondfamilj med behov av tillgiven arbetskraft. För grabbar fanns de alltid tillgång skogs- och flottningsarbete. Någon skaffade sig en häst och kunde utföra många körslor. På sommaren i jordbruket och vintertid med timmerkörning.

En dikt om Axelina får avsluta.


Axelina, hon va minner för säg, "dum i huvve" sa en del.

"jäg jäg ä bäg jäg", kön hon säg. Å de va fell inge fel.


Hon va för jämnan kviförsam, for ikring söm e slafat.

Öm hon än va allvarsam, bleve allten bara rat.


Hon velle jussum vara vä te en å annan syssle.

Geck jämt å himpe breddavä å va som infödd dell å pyssle.


Hon va nalta sekasam vä allt dä hon skulle göra.

Men hon varn fene på hjalpe dam söm hadd förfrösse öra.


Ja hon feck väll bara vara, de va fäll inge fel vä dä.

Öm hon nan gang gôvet svara, vare fäll bara dell å rättenä.


Iblann sä vara pest å pina vä allt hon hadde för säg.

Sä för na stackars Axelina va live int sä bra. Vell säg. Vell säg









Av Jöran Lundberg - 29 maj 2020 21:21

Johan Hörnell byggde den.

Byggmästaren och fabrikören Johan Hörnell förvärvade tomten troligen någon gång vid slutet av andra världskriget. Således någon gång på 1940-talet. Byggnaden är uppförd som bostadsfastighet men även i syfte att bedriva framställning av taktegel av betong. Under ett antal år i början utnyttjade han en grustäckt intill byggnaden för sin verksamhet. Under sommarhalvåret var produktionen av taktegel förlagd utomhus intill byggnaden, under vintern höll han till inomhus i fastighetens garage. Senare förlades fabrikationen till en särskild industrifastighet.


Johan Hörnell flyttade senare från orten att  efter en separation under ett antal år bott i en annan villa i samhället.  Hans fru Dagny bodde kvar i den ursprungliga villan till långt inpå sin ålderdom. Villan har varit föremål för ett antal ägarbyten men är i dag obebodd. Vissa renoveringsbehov tarvas.


   

Av Jöran Lundberg - 28 maj 2020 21:09

Vad är meningen?

Enligt regeringen och folkhälsomyndigheten verkar det helt kört för oss som är över nittio. Enligt dem finns det inte på kartan att man skulle lätta på karantänsreglerna för så ålderstigna personer. Motiveringen till sådana beslut är i första hand att bespara Sveriges sjukvård insatser för folks liv och hälsa. Om man riskerar att utsättas sig för covid 19 och eventuellt blir drabbad utgör man en onödig belastning på etablissemanget.


Om man till äventyrs vid den här höga åldern måste spekulerar i att bli tvingad att leva detta instängda liv ett antal år framöver vad är då meningen med livet? Är det kanske bättre då att på något sätt komma till ett avslut. Ett liv är ju inte bara kvantitet utan också kvalitet. Sådana tankar finns säkert hos många äldre personer bland de cirka två miljoner som omfattas. I dag redovisade man 46 döda. 46 döda av tio miljoner innevånare är inte ens en promille. Sett ur det perspektivet är det inte underligt om några bland de drabbade inte kan uppamma den rätta solidariteten.

En nyskriven dikt får belysa förhållandet


Coronasommar. 

Ett liv i hård isolering det är nu gamlingars lott

Drabbad av sträng internering kan livet ej kännas så gott.


När solen värmande skiner över nejden, och värme ger.

Sitter gamlingar med sura miner när de ingen ljusning  ser.


Ingen vet hur långt det kan vara detta eländes liv för envar.

För ingen expert kan förklara om det någon ände tar.


Och det förklaras oförväget, en litania som upprepas jämt.

Det är bara att gilla läget även om det syns som ett skämt.

Av Jöran Lundberg - 27 maj 2020 21:05

Småhusproduktion.

Under 1940-talet och åren därefter blev det allt vanligare att man byggde sig ett eget hus. Ett så kallat egnahem. Som en följd av detta etablerades en mängd fabriker som tillverkade byggsatser till olika varianter av småhus. Jag minns att det på den tiden fanns en uppsjö av påkostade kataloger där man medelst färggranna bilder presenterade olika lösningar och prislägen för byggande av sin egen villa.


Den villa jag skall presentera i kväll byggdes av en änka vid namn Sara Borg. Den gängse proceduren vid ett sådant förfarande var att man först skaffade sig en tomt att bygga huset på. Den tillhandahöll Björna kommun för en billig penning. Därefter gjorde man upp med någon tillverkare av småhus. Men huset skulle ju ha en källarvåning. Då avtalade man med Bröderna Lundberg som murade upp en lämplig sådan som samtidigt utgjorde grunden för villan. Med byggsatsen följde även i vissa fall montörer som färdigställde villan Efter den proceduren hade Sara Borg bara  att ta den i bruk. Hon bodde där tillsammans  med en son till sin död. Sonen  Karl-Gerhard lever heller inte i dag.

Resultatet ser ni på bilden. Den har i dag detta utseendet efter mer än åttio år och  att ha varit bostad för ett antal olika personer. Även i dag är den bebodd.


 

Av Jöran Lundberg - 26 maj 2020 22:12

Samhällets första och enda skomakeri.

Den byggnad som är aktuell på Agendan i dag har en säregen historia. Huset stod till en början som mangårdsbyggnad till ett torp i Långvattnet. Det ägdes av en skomakare vid namn Alexander Hörnkvist. På torpet hade man uppfört en ny mangårdsbyggnad så denna stod under många år obebodd.


PA (Per Allexander) som han kallades i dagligt tal fick idén att etablera sig i Långviksmon och flyttade det övergivna huset till en tomt efter Lomvägen. Det ursprungliga byggåret för den flyttade timmerstommen har jag inte vetskap om, men det kan vara uppfört redan under 1800-talet. Skomakeriet var inrättat i nedre våningen medan familjen bodde en trappa upp. Sedan PA slagit in sin sista pligg var det en tid en sybehörsaffär i huset. Det fanns även en lägenhet i källarvåningen. Där bodde en kvinna vid namn Lina Söderlind. I dag används huset som familjebostad.


 

Huset är om och tillbyggt ett antal gånger.

Av Jöran Lundberg - 25 maj 2020 22:44

Den första den här sommarn.

I dag har det varit en riktig sommardag. Med temperaturer över 20 grader i solskenet var det riktigt gassigt. Och eftersom man inte var van en sådan värme var det en aning svettigt. Några ytterplagg var man tvingad att häva av sig i värmen. Men sommartemperaturer är välkomna efter den långdragna och kyliga våren Första dagen då man kunde sitta ute på altanen i solgasset.Då passade det väldigt fint att bli bjuden på fika av ett gäng frikostiga ungdomar. Det kändes jättefint även om vi vr noga med att hålla avståndet.


Men det verkar inte som den rådande sommarvärmen  kommer att bestå så länge till. Redan om någon dag kan det komma kyligare vindar. Men det är mest sannolikt att vi kommer att få en sommar även i år. Min förhoppning är att det envetna viruset skall ge med sig i sommarvärmen så att vi kommer ut ur den pågående interneringen. Jag upplever det som allt svårare att uppehålla noggrann isolering.


Sommarskymning.

Nu lägrar sig ett mäktigt ljus över gräs och gråa hus.

Som en mäktig dimma.

Långt från dagens larm och brus hörs sommarvindens stilla sus

i kvällens tysta timma.


Över vindens äng så fager med en ljuvt förtrollad dager.

oss skänker ro och frid.

En stilla fläkt då drager med en ljuvt förtrollad dager,

i sommarns frid.


I denna undersköna livsmiljö med skuggor över land och sjö,

får vi bra vara.

Och nattens stoftkorn kring oss strö som kan gro till moget frö

som livet kan förklara.


Då får vi möta livets tjusning som möter oss med säll berusning.

En del av själva livet.

En sommarmorgons ljusning och västanvindens susning,

rikligt blir oss givet.

Av Jöran Lundberg - 24 maj 2020 21:16

En av de äldre byggnaderna i samhället.

Per Persson (Pell Pers´n) var under sitt verksamma liv banvakt i Asplund ett par kilometer norr om Längviksmon. Banvaktsstugn hade benämningen Långviken. Hans fru Karin ( i dagligt tal kallad Erik PersKarin) var en kusin till honom och syster med Anderssönerna, bland annat Anders och Jonas (Jonke) Andersson.


När han någon gång under 1930-talet pensionerades byggde han det hus på Långvilsmon som nedanstående bild visar. Det kan nämnas att de hade en stor barnaskara varav de flesta bröderna tog sig namnet Siljemo. Det berättas också att Fritz Siljemo var en tid bosatt i Californien och att en dotter till honom under ett antal år var guvernör för staten Californien. Efter Pell Pers´ns bortgång har fastigheten bytt ägare ett antal gånger. Huset är i dag 2020 tämligen väl underhållet och även tillbyggt.


 

Presentation

Fråga mig

20 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Maj 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards