Fata morgana

När dagen lyktat och mot afton lider

Jag ser tillbaks på redan svunna tider

Som givits mig Som jag förgätit har.

Kanske missat en väsentlighet

Glömt någon  ful förtretlighet,

Men den sanna drömmen har jag ändå kvar.

Så får jag skönja under och mirakel

Då uppenbaras livets små spektakel

Som tänder irrbloss här och där.

Det är den massa som försvarar livet

Att inte jaga  hett och överdrivet

Mot existensens dystra atmosfär.

Då får man hett och enkelt konsatatera

När tiden inte existerar mera

Får man törna livets verklighet.

Så går en dag och läggs till evighetens värld

Blott ett irrbloss i en evig himmelsfärd.

Som läggs till undrens hemlighet.