Reflektion.

Någon gång emellanåt vaknar filosofen inom mig. Tankarna får då en annan dignitet, en anna tyngd. Jag är fullt medveten om att ett frånvänt navelskådande inte egentligen länder till någon nytta. Men ibland kanske vi skall stanna upp en sekund och fråga oss vad det blev av livet. Varefter vi snabbt konstaterar att det blev nog ändå ganska hyfsat. I det stora hela. Så innan jag drunknar i allt för djupgående reflektioner avslutar jag det hela med att leverera en liten dikt.

Den heter:

Vila vid en lägereld.

Vila vid lägereld, en stund av stillhet och ro

Söker en själens frid som fågeln i sitt bo

Långt ifrån strid och jäkt

Söker som ofta förr sin mening i berg och dal

Finner den kanske där i himmelrikets sal

Som från stranden en fläkt.

Så ber jag en stilla bön för mening och mål i mitt liv

En bön vid en skimrande eld där du o Herre mig giv

En klädnad med ljuset släkt.

Så vill jag färändrad, förundrad sitta en gång

vilande vid en lägereld en evighet lång

Klädd i din skimrande dräkt.

Låt därför era tankar bli ljusa tankar till båtnad för en skimrande tillvaro

Jöran.