En liten dikt i sena kvällen. Om det är så mycket meningsfullt i den det vet jag inte, men ni får digga den ändå.

Så är det med det så mycke ni vet.

I skolan där går man

I kön där står man

I riksdagen  sitter man

I ambitionen  gitter man

Den svikne är en bitter man

Professorn är en vitter man

På universitetet  ligger man

På gatan  tigger man

I jultiden lutar man

På löparbanan kutar man

I armén är man här

På alptoppen är man där

I ungdomen är man kär

Med prostatan har man besvär

I barndomen är man liten

I ålderdomen är man sliten

Som jungfru är man ren

Som jäktad är man sen

Som pajas är man lustig

Till påsk är man mustig

En del äter då ågg

Men en del har skägg

Som stolt är man katig

Köttbullen  den är matig

Ibland är man naiv

Ibland bär man kniv

Somt blir bara agnar

Somt fyller järnvägsvagnar

Somt är bara kli

Andra har något däri

Ibland går det åt skogen

Ibland tar man plogen

De är minst två i debatten

Men bara en i hatten

En del tar svarta pengar

En del ligger i vita sängar

Vissa de håller ut

Ända till det är slut.

Så tack för mej

Hej  Hej.

En kort rapport.

Det kan alltid vara intressant att få en liten rapport om livet på Tallbacken även om det inte har hänt något egentligt av dignitet.

I går tisdag var OLD-fejs i elden igen emedan vi medverkade vid en så kallad ”sopplunch” i Ledings bygdegård. Spelningen gick väl någorlunda eftersom publiken tyckes gilla det vi presterade. Nu är det väl så att den publik som vi gemenligen har inte är så särdeles kräsen av sig, till båtnad för både dem och oss

Efter spelningen åkte jag ner till Örnsköldsvik eftersom jag var kallad till folktandvården för att åtgärda en av gaddarna. En ambitiös tandinspektör hade ansett att en av dessa uthålliga tuggverktyg var något angripen. Av vad visste hon inte riktigt. När jag då i går konfronterades med en ung gladlynt liten tjej som titulerades tandläkare ansåg hon att den utpekade molaren inte var så illa däran utan  hade en någorlunda fullgod tillvaro i min käke. Hon borrade i alla fall lite i tanden och lade en plastfyllning däri och därmed ansåg hon att den skulle nog kunna mala ned ytterigare något ton födoämne. Det var den första lyckliga omständigheten varefter det kom ännu en glad överraskning när jag skulle betala. Hon ville nämligen inte ha mer än 40 säger förtio svenska kronor för besväret. Så billigt har det nog inte blivit hos någon tandläkare ända sedan jag som liten pojkvasker var hos tandläkar Lundgren i Trehörningsjö för närmare 80 år sedan. Men penningvärdet var ju något annorlunda på den tiden då man till och med kunde köpa ”hartöreskola”.

I kväll onsdag skall jag åter följa MODO-s förehavande på rinken. Hur det nu skall gå. Kan möjligtvis vara en ingrediens uti en kommande blogg. Halleluja!

En riktig MODO-it

Vi begåvas varje fredag med en tidning som heter Tidningen 7. Den dimper alltså ner i vår brevlåda vara sig vi vill eller inte. I senaste numret annonserade de om någonting som de kallade ”Hockeyyra”. Till matchen i Fjällräven center mot Brynäs den 14 november inbjuder de 10 gamla MODO-iter att sitta i deras loge och se matchen. För att överhuvudtaget komma ifråga måste man medverka i en tävling där man skall beskriva sig själv och sitt favoritlag MODO. För att vara kvalificerad till tävlingen måste man dessutom vara mer än 77 år.

Eftersom jag anser mig uppfylla alla kriterier för att vara med nappade jag naturligtvis på det elefanta erbjudandet. För det första är jag 77 år med råge och för det andra har jag levat med laget större delen av mitt liv, och för det tredje räknar jag att med min långa tid som läktartyckare jag har all den kompetens fom erfordras. Därför skickade jag alltså in nedantående allsidiga beskrivning av mitt liv som fantast.

En gammal MODO-it

(med tonvikt på gammal)

En MODO-supporter av renaste slag

som  gett laget den verkliga tågan.

Fast gammal nu vorden har ändå jag

den rätta geisten och  lågan.

På Kempevallen det började redan

i snö och i rusk där syntes jag.

Fastän det är sextio år sedan,

jag missade inte en match med mitt lag.

När sedan Kempehallen blev byggd

jag hade säsongkort varje år

För att följa mitt lag som hedrar sin bygd

hur än tiderna kommer och går.

Jag gillat mitt MODO i med och i motgång

hur än dess prestation varit.

Jag har inte svikit dem en enda gång

dess långa sejour jag erfarit.

Jag älskar att leva i Foppaland

ett liv så härligt och rikt

En seger med MODO får mitt hjärta i brand

för detta mitt liv jag har vigt.

Jag kommer gärna till  er glänsande fest

november 14 en kväll klockan sju

Att segra med MODO är ändå bäst,

dessutom fira med Tidningen 7.

Jag heter Jöran Lundberg Ripstigen 4

89051  Långviksmon

Och deltar gärna i er hockeyyra

som pigg 84-åring med god kondition.

Någon rulllator behöver jag icke

Jag tar mig fram för egen maskin

Jag kan berätta om Håkan och Nicke

om Kallur och Hedberg och andra små glin.

Jag är en så kallad läktarexpert

som vet exakt hur laget ska spela

Det jag inte vet det är inte värt

att veta om hockey, kan jag meddela.

Detta formstarka MODO vinner SM-guld

skrudad med guldhjälm, höjer bucklan en dag

djupt i mitt hjärta dväljs en önskan så huld

om framgång för världens bästa ishockeylag.

Vintertid

I dag går vi över till vintertid, vad det nu skall vara nyttigt för. Vi får i alla fall en timme till godo eftersom vi ställer tillbaka klockan så mycket. Förra året hade jag en dikt som just hette ”En timme till godo”. Jag sätter in den även i år.

En timme tillgodo.

En dagsvers med anledninga av att vi går tillbaka till vintertid.

Häromdagen fick vi en timme tillgodo

Just den tid  vi förlorade sist

Då är vi tllbaks till den punkt där vi stodo

Till ruta ett, jomenvisst.

Men tiden den är en besynnerlig gåta

Den lär vi väl aldrig förstå

Att lösa den gåtan lär väl ej båta,

Men vi får väl leva ändå

Lär oss att bruka den tid som är given

Med all den visdom vi har

Det är den bön som alltid är skriven

Även för osedda dar.

Hjälp oss att leva tryggt i Hans händer

Bruka var dag som ett liv

Vara frimodig vad som än händer

Visdom Herre oss giv.

Om vi då har till godo en timme

hjälp oss då att bruka den väl

så att alla omkring oss förnimme

vi är en tllgång för var enslig själ.

Malala

Jag blev berörd av hennes framträdande i TV-programmet Skavlan. En så ung männsiska med ett så väl utvecklat intellekt har säkert möjlighet att påverka sin omgivning positivt. Jag tror att det är nödvändigt för unga människors, och särskilt unga flickors, frigörelse från fattigdom och kunskapsbrist att ha en ikon, en frontfigur, som kan sätta fokus på på de missförhållanden som råder. En gigantisk uppgift väntar henne men jag tror att hon har den kraft och förmåga som erfordras för att lyckas. Men jag tror också att det är nödvändigt att hon är omgiven av rätt sorts människor som kan leda henne in i rätt fåra.

Jag håller med henne när hon säger att möjligheten till en god utbildning är den hävarm som kan lyfta kommande generationer barn och ungdom ur fattigdom och misär och ge dem chans till ett drägligt liv. Det kan synas vara en lång väg att gå, men om man inte börjar vandringen någon gång kommer man aldrig till målet.

Jag tänker då på Långviksmonskolan som byggdes i Colombia. I dag är den fylld av elever som får den grund av kunskap som kommer att prägla dem för framtiden. Det kan synas vara en ringa åtgärd men tänk ändå så viktigt det är för just den bygden. Den får vara en del av den process som lyfter Colombia till en ljus framtid värdigt ett land i utveckling.

Så är Malala en vanlig Pakistansk tonåring med ett spännande livsöde men ändå en oerhört viktig del av arbetet att lyfta världens barn till en värdig tillvaro. Man vill önska henne all den rika välsignelse som kan flöda över henne, även om hon som muslim verkar ha god tumme med Allah

Ett gott dagsverke.

Som jag antydde i går var OLD-FEJS i kyrkans församlingshem i Örnsköldsvik och underhöll ett gäng soppasörplande stadsbor. Vi spelade praktiskt taget oavbrutet i 2 timmar, fina härliga melodier vilket gjorde oss väldigt populära och dessutom en smula välövade. Det är egentligen rätt konstigt att spela melodi efter melodi utan känsla av att ha kontakt med publiken. Efter varje melodi som vi spelade applåderade de mest för artighets skull. Faktiskt var det en och annan som var fram och uttryckte sitt gillande av vår musik, vilket var stimulerande i sig. Morgondagen börjar med ytterligare dataövande på förmiddagen. Kanhända kan jag snappa upp några lärdomar som blir till nytta i mitt umgänge med datorvärlden. Visa korn av kunskap har jag plockat i mig. Det är ju så att man aldrig kan få för mycket kunnande. Det finns alltid nya lärdomar att ha nytta av. Men det är ju så att man bör rätt permanent använda dessa kunskaper för att de skall fastna ordentligt.

I kväll såg jag en del av MODO-s match mot AIK. Den drabbning som MODO vann efer förlängning. Sakta men säkert knagglar de sig uppåt i tabellen. Det fordras ändå att de fortsätter att vinna för att samla så mycket poäng som möjligt.

På återseende.

Pensionärstillvaro.

En ”friherre” som undertecknad har för det mesta mycket att stå i. Som i dag började jag med en datakurs på Jollen från kl. 9.00 En intensiv period med diverse lärande fram till kl 12.00 Sedan hem en liten sväng och iväg igen till träning med OLD-fejs fram till 16.30 Vi tränade för ett framträdande i Örnsköldsviks församlingshem i morgon för att spela vid en sopplunch som kyrkan anordnar. Intensivt spelande mellan kl 11.00-13.00 för en soppasörplande menighet. Det är i och för sig en rätt lättsam uppgift eftersom de allra flesta är helt upptagen med att inmundiga sin lunch och bara förstrött lyssnar till vad orkestern presterar. Vi brukar säga att det är att ta det som en övning eftersom vi i stort sett spelar igenom hela vår repertoar.

Jag har skrivit det förut i min blogg och poängterat hur viktigt det är att leva ett aktivt liv. Givetvis så länge man tycker det är roligt. Även om det vissa dagar kan vara lite ”packat”. Det är som att alltid ha något projekt på gång.

Jag vet inte om jag nämnt det någon gång förut men jag medverkar också i gruppen som har ansvar för innehållet i BLT-bladet. Det är en informationstidning som kommer ut varannan månad i vårt område. Vanligvis medverkar jag med ett par artiklar och något kåseri. Eftersom nästa nummer kommer ut i december blir det väl något med julanknytning. Det är inte brist på uppslag och ideer, det gäller snarare att åstadkomma dessa alster helst före stoppdag för manuset. Jag har en märklig (o)vana att förfärdiga mina krior i sen kväll och framåt natt. Möjligen kan detta bero på att det är just den enda tid som av någon outgrundlig anledning  är disponibel.

På grund av detta faktum avslutar jag härmed min blogg och önskar alla en god framtid.

En dag att minnas.

Att det nu är riktig höst det blev jag påmind om idag när det regnade och var riktigt busväder. Jag var en sväng uppe vid Hemsjön och eldade i öppna spisen som spred värme och ljus i storstugan. Det är förunderligt hur eldskenet ger själen ro på något vis. Den skänker frid och dämpar livets jäkt och stress. Att bara sitta och iaktta lågornas rörelser är som att blicka in i livet självt. En liten dikt kom till som jag vill delge er. Håll till godo.

Höstrusk.

I sen oktober, en riktigt höstlig dag

med regn och rusk som öser ner

En dag jag ändå minns med  välbehag

ty den en dimension åt livet ger.

Då vill jag gotta mig vid brasans sken

en trivsam stund vid eldens ljus

Skymningsljusets helgd så mjuk och len

ger åt själen ro, och värme i mitt hus

Brasans eld den är som själva livet

den föds och lever, slocknar sedan ut.

I dess gestalt förgängelse står skrivet

Och minner mig om detta livets slut.

Men vi skall endast leva i vår nutid

vår stund på jorden är en gåva ifrån Gud

att  långsamt närma sig den underfulla frid

som ger åt själen vila och trygghet i hans bud