Alla inlägg under maj 2017
Så kan det gå till.
En kort lägesrapport från Tallbacken hittade jag på en tidnings humorsida.
”Min man är så duktig här hemma. Han städar och donar och fixar. Han till och med sover middag åt mig”.
Att främja dialekten
Allt emellanåt är min ambition att skriva en del på Björnamåle. I kväll hittade jag ett embryo till en dikt som behandlade just detta. Efter att ha kompletterat och filat lite grand bifogar jag den till dagens blogg. Den heter.
Klirne å kleta
Va äre för skellna mella klirne å kleta
dä skull ja bra gärna vell veta.
För att berne upp detta problem
man skull behöv e datamodem.
Om man klirne då kan man int kleta
de töffel var männich jett veta
Men om man kleta då kan man int klirne
dä ä sä en annan vell grirne
Klirne dä gör man på´n smargås
sä smare legg jamt på ne krås.
Att bre kan ne hete iblann
dä kan va rektet minsann.
Kleta man gör då man måle
sä färga in´t far å gåle.
Att penselstryk kann´e å het
en sanning i all evighet
Nu gå ja ömkring å klirne å klete
bafför nån medmännich rete
å för att narsnär bli förnöjd
ja känn mäg sä fromsint å böjd.
Pensionärstillvaro.
Två pensionärer satt på en parkbänk och samtalade då den ene frågade:
Blir du inte trött av att göra ingenting?
Njaä, det är inte så farligt, men visst händer det ibland, men då lägger jag mig och vilar en stund.
Riktigt så slött är inte livet på Tallbacken men visst är det skönt att ta sig en vilopaus emellanåt. Efter varje sådant tillfälle känner man sig som en helt ny människa. Dessutom hinner man i alla fall med de göromål som skall utföras.
Jag har ju ofta skrivit om hur viktigt det är med ordentliga tillfällen till vila och återhämtning. Tyvärr är det så för många människor i dag att även vilan och semestern blir stressig då man skall hinna med så mycket som möjligt under en kort tid. Det kan hända att många efter en sådan period kommer tillbaka till arbetet utan att ha upplevt den hundraprocentiga vilan.
Efter att han konstaterat detta är det således tid för bloggskrivaren att inta det horisontalläge som främjar en god och stärkande dygnsvila.
Gonatt och gomorron.
Ett uråldrigt klot vi bebor
Forskare har genom olika studier konstaterat att det klot som vi bebor har existerat i lite drygt 4,6 miljarder år. Således 46.000.000 000 år, vilket betyder att den avverkat 46.000 000 millennieskiften i stil med de två vi varit med om sedan vår tideräkings början.. Det är för oss en ofantlig tidsrymd. Samtidigt som jorden bara är ett litet tillfälligt stoftkorn i ett oändligt universum.
Under den oerhört långa tidsperioden har den genomgått och genomlevat många olika utvecklingsfaser. Kontinenter har uppstått och försvunnit. Fågelarter har uppstått och försvunnit. Andra djurarter har ochså uppstått och försvunnit. Hur dinosaurierna uppstod och dominerade livet på jorden en period och sedan lika mystiskt försvann, är fortfarande en gåta höljt i dunkel.
Människan, homo sapiens sapiens vilket betyder en som vet att han vet, uppträder rätt sent i jordens historia. De allra äldsta lämningarna efter upprättstående varelser är cirka 8 miljoner år gamla. Utvecklad varelse med global utbredning nådde den inte förrän omkring 200 tusen år sedan.
Hur jordens framtid kommer att gestalta sig kan man bara spekulera om. Vissa forskaer menar att vi går mot en ny istid om några hundra tusen år. Andra däremot är tämligen oroade över den globala uppvärmningen som vi människor bidrar till genom våra utsläpp till atmosfären. Hur det nu blir i framtiden så kommer det gamla kotet alltid att existera så länge som solens värme finnes. Men om det kommer att finnas förutsättningar för mänskligt (flercelligt) liv är det svårare att spekulerao om. Historiskt sett har det funnits perioder då livsbetingelserna för landlevande varelser spolierats. En sådan händelse var orsaken till att dinosaurierna plötsligt försvann. Man säger plötsligt, men det var nog en process som tog några hundra tusen år. Man tror att ett nedslag av en enorm meteorit från rymden förändrade livsbetingelserna för större landlevande varelser som just dinosaurier. Enorma vulkanutbrott och stora skogsbränder har också vid ett flertal tillfällen inverkat menligt för livsbetingelserna. Genom att blicka tillbaka på jordens brokiga förflutna förnimmer man att dess framtid än mer är höljt i ett disigt dunkel. Alla goda miljöintentioner till trots.
En historisk dag.
Under våren har det i hembygdsgården i Movattnet anordnats en serie berättarkvällar som haft till syfte att i någon mån dokumentera byns historia. Det har främst varit inriktat på att spegla dess 1900-talshistoria. En mängd deltagare har presenterat olika gamla byggnader och jordbruk i byn, samt vilka personer och släkter som varit knutna till dessa objekt. Seriens syfte har samtidigt varit att för framtiden dokumentera alla intressanta uppgifter som kommit i dagen. Agneta Westberg har kontinuerligt sammanställt alla fakta. Det finns således en diger samling text och bildmaterial bevarad som kan vara till ovärderlig nytta för framtida forskare.
I dag avslutades det hela med en utfärd med nära tjugotalet deltagare. Allra först gjorde vi ett besök vid Lindbergs gamla bondgård belägen mitt i byn. I dag är det ingen som bor i byggnaderna som är tämligen förfallna. Trots förfallet fick vi ändå en klar bild över en familjs levnadsmiljö under tidigt 1900-tal. All inredning och alla möbler står kvar orörd från den tiden det begav sig. Mycket intressant!
Sedan gjordes ett besök vid en övergiven torplägenhet på andra sidan sjön. Vid det så kallade ”Sarastinatorpet”. Vid torpet fanns inga hus kvar förutom resterna från an gammal lada. Men man kunde ana stensättningen från husgrunderna. Efter en fikapaus besökte vi ytterligare ett övergivet torpställe. Även där fanns endast grundstenarna kvar efter husen men nuvarande ägarna håller större delen av odlingarna i hävd.
Vid utfärden gick osökt våra tankar till de människor som under oerhört slit och umbärande förmådde skapa sig en dräglig tillvaro. Mitt i allt detta tunga arbete kände de troligen också djup förnöjsamhet och framtidstro under mottot det blir nog bättre i morgon eller nästa år. För oss nutidsmänniskor är det dessvärre svårt att riktigt ta till sig dåtidens levnadsförhållanden.
Myggrike.
När sommarvärmen kommer då kommer också en del företeelser som hör årstiden till. Under den senaste veckan har Tallbacken invaderats av inande varelser av mycket stingslig art. Bloggskrivaren som vistats utomhus med diverse göromål på tomten har antastats av dessa marodörer. Förhållandet har resulterat i diverse små svullnader som vållat en del obehag. Som tur är vänjer man sig relativt snabbt att hantera dessa okamratliga kompisar. Det verkar också som att det byggs upp ett kroppsligt försvar som gör situationen hanterbar.
Den allra värsta anstormningen av mygg jag har upplevt har varit vid fjällvandringar i Sarek. Jag minns vid ett tillfälle när en av deltagarna var nödgad att på grund av sina trängande behov blotta sin akter mitt i en svärm av blodtörstiga flygfän. I samma sekund som han drog ner byxorna var ändalykten ockuperad till sista plats. Det fanns ingen tid till meditation vid det tillfället utan proceduren avslutades abrupt för att om möjligt undvika framtida men.
Inmarschen till Sarek skedde oftast genom Rapadalen varvid man passerade nybygget Aktse beläget under Skefes klippa. Där bodde vid den tiden fjällmannen och jägaren Sigge Länta som med tiden blev en av mina allra bästa vänner. Vid ett tillfälle då vi en kväll stod ute och samspråkade tyckte jag att Sigge var så hiskeligt skäggig. När jag synade honom lite bättre såg jag att det inte var skägg. Det var istället mygg som invaderat hela hans ansikte. Men detta tycktes inte bekomma honom det allra minsta. Han var så van vid deras närvaro att han kunde låta dem ostört suga i sig substans som gjorde det möjligt att producera nya generationer illvilliga rackare. Hans taggade immunförsvar kunde också hantera eventuella efterverkningar.
Just nu har vi kyligare temperatur här på Tallbacken vilket bidrar till att myggen uppträder mera sparsamt. När det vankas regn drar de sig också oftast tillbaka.
En hyllning till sommaren.
Sakta , sakta börjar det att grönska även här på Tallbacken. Dagarna är långa och kvällarna ljusa. Det är en underbar tid vi går till mötes här. Den gamla häggen som varje år prunkar med tusentals blommor har fått små gröna blad och visar redan anlag till blomning. Det är förunderligt men det känns varje år som ett mirakel. Att få leva mitt i detta är en förmån som hör livet till. Varje sekund i denna ljuvliga tillvaro blir en hyllning till skaparen. Att fånga tiden i flykten blir därför en angelägen uppgift.
Jag hittade i mina gömmor en dikt vars innehåll förstärker ovanstående ankar.
Den heter:
Guds under.
När jag ser din himmel och din sköna jord
allt du skapat med din starka hand.
Där du o Herre dukar livets bord.
Och ljuset vänligt smeker hav och land
Markens grönska jordens fägring det skönaste vi sett
fåglars sång i trädens gröna sal.
Känslan av att vara med naturen ett
Åkerns gröda, solens strålar över berg och dal.
Gudsgemenskap ett liv så rikt oss ger
I blommans fägring syns hans klara bild
Livets under. Ett mirakel det vi ser
där Faderns omsorg tonar fram så mild.
Så får vi vara mitt i detta under.
Med våra sinnen, njuta livets märg.
Vi förnimmer sommarns högtidsstunder
då vi upplever verklig fest och färg.
Ord och uttryck i Björna. (översättning).
Det har faktiskt gått en lång tid utan att jag berört mitt hemlands tungomål. Därför är det kanske på tiden att åter sätta er på prov. Tolka nedanstående meningar.
Skall försöka ge er förklaringar på ovanstående meningar så gott jag nu kan.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|