Alla inlägg under februari 2013
Fågelmänniskor.
Har ni tänkt på at vi människor kan va som fåglar med olika egenskaper.
En del människor är som Kråkan vid vägkanten, ivrigt smaskande på vad som finns kvar av andras olycka. De kraxar och kvider och skvakar utan att egentligen veta vad de skvallrar om. Utan minsta omtanke.
En del är som Strutsen. De sticker huvudet i sanden i tron att de då gömt sig för världen. Karampaktigt kramlande sig fast vid en illusion för att kunna leva i en sagovärld. Ständigt flyende undan konflikter. Håller sig gärna marknära.
En del är som Pelikaner. Ständiga samlare som förvarar allt i sin stora omfångsrika näbb De behåller gärna allt för sin egen del. De trampar bredbent genom livet och bryr sig inte så mycket om de andra. Medan världen är full av hungrande magar roffar de gärna åt sig mer än sin del av den torftiga kakan. Präglade av egocentrisitet.
En del är som Ådan. Simmande på vattnet med sina ungar. Omtänksamt vårdande och generös. Ser med stor realism på sin uppgift i livet. Ständigt utsatt för angrepp är den vaksamt noga med hur den uppträder i gemenskapen med andra. Dunmjuk men med en pliktkänsla av sällan skådat slag.
En del är som Näktergalen. Ständigt sjungande för att dela med sig av den glädje som förmedlar tro och framtidshopp. Blyg och tillbkadragen vill den ändå med sin sång bringa frid och ro till någon vilsen själ. Lyfter på sångens vingar mot allt högre höjder.
En del är som Örnen. Frihetsälskande lyfter den sig mot himlen. Ständigt angelägen att förkovra sig för att passa för sin frihetsbevarande uppgift. Den litar gärna på sina starka vingar och sin skarpa blick. De blir gärna ledare för andra utan att därför skapa konflikter. Men den är kluven så till vida att den gärna vill bevaka sitt revir och sitt rov.
Jag ville ändå vara som Duvan. Den duva som Noa en gång i tiden sände för att hämta en fredens och försoningens olivkvist för en sargad mänsklighet. Vad som än händer, alltid återvändande till sitt ursprung. Min bön är att liksom duvan hämta min lilla olivkvist för att visa mina medmänniskor på det mest väsentliga i livet nämligen förmågan att skapa uppriktig gemenskap mellan folken. Eller som Jesus säger: ”Den som vill vara störst bland er han vare den andres tjänare”.
Ett enda litet ord.
En enda liten fras ett ord av vänlighet
”Hej hur har du det i dag? måhända räcker
Ett enda litet leende, med lust och sinnlighet
en hoppets känsla hos den sorgsne väcker.
En enda liten blick av vänlighet som strålar
kan bota sår som sargat mången själ
Att ymnigt ösa ur de vänlighetens skålar
som skänker tröst för både fri och träl
Och när du slösar med ett litet handslag
en blyg beröring, en vänligt menad gest
En kram, ett förstulet litet famntag
förvandlas livet till en glansfull fest.
Vi är tillsammans,vi är skapta för varann
att sprida hoppets ord till nägon som vi ser
En livsuppgift så god och rik och sann.
som verklig sinnesfrid åt livet ger.
En enkel blogg.
I dag har det varit vinterns första riktiga töväder. Termometern här uppe på Tallbacken har registrerat plusgrader så det bara stänkt om det. Stängt har det också gjort utomhus. Nu kommer väl snön att sjunka ihop åtskilligt och blir det nu lite minusgrader på det här kan det bli riktigt gynnsamma förhållanden för min trogna Polaris Widetrack att ta sig fram över nederbörden. Då kanske det blir läge för att ta sig upp till fritidshuset vid Hemsjön. Jag har sanningen att säga inte varit där under hela vintern.
MODO lyckades vinna mot Rögle efter förlängning varför de inhöstade 2 nödvändiga poäng. Det hjälpte dock inte eftersom konkurrenten Frölunda vann och norpade därmed åt sig sjätte platsen på just MODO-s bekostnad. Troligen har det ingen betydelse vid lottningen till slutspelet eftersom ändå laget tillhör de som blir gamarnas (de fyra flörsta lagen) byte
Den som äter lever får se, som det så vackert heter.
Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer
om vi har tur och sover gott vi morgondagen ser
Och i vårt liv och existens måhända oss den ger
en lyckans dag som kanske kan bli några fler.
Grarnkäglern.
Jag vet inte riktigt hur det gick till men en vinter under någon av mina övre skolår ansökte jag och beviljades ”kottlov”. Jag är osäker om det någonsin funnits en skolunge som haft en sådan sagolik ferie. Kottlov det smakar väl något.
Det hände sig vid den tiden att från skogsbolaget Mo och Domsjö utgick ett påbud om att det fanns ovanligt gott om grankott det året. (ve sa käglern) Det här var tidigt förtital och skogsbolaget hade fått upp ögonen för att man kunde föryngra skogen snabbare om man sådde livskraftiga frön på de avverkade ytorna. Därför köpte man upp grankottar som genom att utsätta dem för värme klängde ut fröna. För den sakens skull hade man en speciell ”klängstuga” i Björna.
Nu var det så att alldeles i närheten av Långviksmon avverkadea ett relativt stort hygge med granskog, vars träd fullständigt dignade under granna fröbärande kottar. Det var från dessa jag skulle plocka så många ”kägler” som möjligt. Varje dag vid 7-tiden på morron stod jag beredd med ryggsäck på ryggen med skaffning i, samt länpligt antal säckar för skörden. och väntade på Edvin Lundberg som med häst och kördon var på väg till arbetet. Så fick lillpojken sätta sig bredvid ”farbro Edvin” och tillsammans körde vi sträckan bort till hygget. Min uppgift var att för varje gran som fälldes plocka åt mig alla granna kottar som fanns i toppen. Det blev åtskilliga säckar som fylldes varje dag med de värdefulla fröbärarna. Eftersom jag fick tid över från uppgiften som kottplockare fick jag möjlighet att hjälpa den snälla och godhjärtade ”farbro Edvin” att köra granstockarna ner till flottleden några kilometer bort.
Än idag går det en välbehagets ilning genom kroppen vid minnet av gemenskapen med de grova skogsarbetarna. Vid den värmande middagsbrasan, styrkte vi oss med vad som fanns i matsäcken. Den lille grabben växte i takt med alla de uppmuntrande ord och meningar som flödade. Den välvilja och generositet som fanns hos dessa enkla skogsmänniskor har kanhända präglat mig för livet. Ett fint minne blev det i varje fall. Under en veckas tid var jag som en fullvärdig medlem i arbetslaget. Att MODO sedan betalade en rätt god slant för de grankottar jag kunde leverera gjorde ju inte saken sämre.
Nedtecknat av en ”kägelsamlar”.
Sov du lilla videung.
Aän så är det vinter. Det har varit en strålande vinterdag den här söndagen med lite inslag av vår i luften. Men jag vet ju av erfarenhet att det är långt till att det blir riktig vår och sommar. Det är en verklig konst att riktigt njuta av der närvarande, av nuet. Jag var en liten tur med min trogna Polaris. Den turen kompletterar jag med några bilder som jag tog i samma veva. Varje årstid har ju sin tjusning så det är bara att ta för sig.
KäraHustrun har haft födelsedag i dag och blivit ihågkommen av många nära och kära. Hurra, hurra, hurra, hurra.
Än har vi gott om snö. Det är väl ungefär 70 cenimeter. Nu har det varit några plusgrader så den kommer väl att sjunka ihop en aning.
Här står min Polaris uppställd beredd till någon tur i natur.
Här är jag ute vid vindskyddet vid Björkön med en liten mysig eld.
Min skoter uppställd vid Björkön.
Vy över Storsjön ifrån "kammen
En vy ur ett annan perspektiv.
Formidabel succé
Vinteryran blev den verkliga framgång som arrangörerna föväntade sig. Efter en lite dimmig morgon bröt solen igenom och det blev en mycket vacker vinterdag. Både skoterburen och bilburen och sparklburen (undertecknad bloggskrivare) strömmade intresserade människor till. Programmet flöt fint och jag såg ingen som tycktes otrivas. Jag hörde att bland dem som åkt längst med sin skoter var någon som kört 15 mil enkel väg. Det blir ett jättestort upptagningsområde, från Umå och Vilhelminga i Västerbotten ned till Ådalen i söder.
Hag tog med mig min kamera och fick till ett antal bilder som jag tänker lägga in i min blogg.
Håll till godo:
Jag bärjar med några bilder av de snöskulpturer som skopeleverna åstadkommit.
Eiolert Pilarm HusumEövis underhöll på stii säregna sätt.
Det är svårt att uppskatta eftrsom skotrarna stod på fyra olioka parkeringar, men ja skulle tro att det som mest var mellan 700 och 1.000 ekipage uppställda.
Vinteryran.
I morgon lördag går årets Vinteryra av stapeln i Långviksmon. Den har också betcknats som Nordens största skoterträff. I fjol vid Vinteryran var det cirka 700 skotrar uppställda på parkeringen. och i år väntas ännu flera söka sig till Långviksmon och Vinteryran. Förutom att det är en traditionell marknad med olika försäljare kommer det att finnas många andra utställare med intressanta objekt.
Ett annorlunda inslag i år är de ”snöskulpturer” som barn från olika skolor i närområdet har förfärdigat. Alla dessa skulpturer kommer att högtidligen avtäckas under lördagen. Barnens vasalopp blir det givetvis samt en hel del andra aktiviteter som är riktad till barn och ungdom.
För de skoterintresserade finns givetvis en hel del utbud. En utställning med de senaste modellerna av olika märken finns på plats. Man kan också på olika sätt testa sin egen skoters prestanda och fart. Årets snabbaste skotermärke kommer att koras i en alldeles speciell tävling.
Eilert Pilarm (HusumElvis) uppträder på scenen varvat med en hel del andra ”jippon” En del lotterier av olika slag finns också liksom möjlighet att tillfredsställa sin hunger med hamburgare och varm korv. På Millas restaurang serverar de god och välsmakande mat under hela dagen för den som känner för det.
Om traditionen från åren förut infrias kommer yran att besökas av otroligt många deltagare. Ett besöksantal av 4.000 har nämnts och det är mycket troligt att denna siffra är realistisk. Det är i alla fall bäddat för en riktig folkfest. Väderprognosen tyder på att det blir väldigt fint väder över festplatsen vilket kan göra att besökarna trivs ännu bättre.
Arrangemanget skall förhoppningsvis pränta in Långviksmon som en framgångsrik ort ännu fastare på världskartan. Allt som görs för att orten skall få uppmärksamhet bidrar till att stärka den anda av samhörighet som finns. Vi är ändå rätt illa ute eftersom man betraktar all population under 300 individer som urotningshotade.
Total bloggtorka.
Meningslösa rader för radernas skull.
staplade ord på varandra
Tankar som nog skulle jordas i mull
ord som en gud skulle klandra.
Språket vill klä sig i cheviotkostym
en dräkt som är fasligen fin
En sådan drapa är så androgyn
att ingen känner till liturgin.
Likväl den fyller en dubbel funktion
för poetens timliga goda
Ty livet får genast en djup dimension
av välmåga får man förmoda.
Dessutom rör han den geggiga sörja
av ord som är meningslös goja
Något som ingen själ skulle sörja.
ej ens vildmannen uti sin koja
Slutligen är det väl dags att vakna
över hur meningslöst detta är
Och utan att någonting någonsin sakna
jag slutar min dikt utan minsta besvär.
Jöran.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 |
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | ||||||
|