I förbifarten.

I dag var jag åter till min stadigvarande bekantskap på Folktandvården nämligen min högt älskade Gaddskraparinna. Med högsta frenesi gav hon sig än en gång med iver och emfas på mitt ålderstigna garnityr. Jag är säker på att om man nån gång i en avlägsen framtid gräver upp mitt vitnande kranium ur den vigda jorden där den legat, kommer detta  med ett leende visa sina renskrapade gaddar, något som landstinget i Västernorrland kan ta åt sig äran av. Redan i år har hon skrapat mina matberedningsverktyg för närmare 5 tusen kronor, vilket är lång över min budget. Men sånt är livet.

Men det var inte det jag skulle berätta.

När jag sedan var ”på stan” träffade jag en bekant sedan gången tid. Vad han hette hade jag inte en aning om, det hade jag glömt för länge sen, men vi kom i alla fall i samspråk med varandra. Då berättade han något , som jag tycker var en solskenshistoria mitt i bedrövelsen. En eftermiddag för en tid sedan kände han svåra smärtor vid bröstkorgen. Hans hustru misstänkte att det var något med hjärtat så hon rekvirerade omedelbart en ambulans som transporterade honom till Örnsköldsviks sjukhus, Där konstaterade man att han hade akut krångel med hjärtat av sådan svårighetsgrad att de genast skickade honom till Umeå för operation. Där fann man att ett av blodkärlen som försörjer hjärtat med blod var helt igentäppt. Efter endast några timmar hade man med den skickliga kirurgi de förfogar över lyckats öppna blodkärlet och återställa full kapacitet. Senare på kvällen kunde han ringa hem och berätta att nu hade han ett hjärta som fungerade alldeles utmärkt. Visst är det fantastiskt vad läkarna kan åstadkomma i dag. Utan ett sådant lyckosamt ingrepp hade han sannolikt varit invalidiserad för livet. Om nu livet varit kvar.

Innan vi skildes åt önskade vi varandra en trevlig sommar!

Sverige ett fantastiskt land.

I ett svagt ögonblick lovade jag att hålla ett litet högtidstal vid Björna hembygdsgård på nationaldagen. Av den anledningen satt jag en stund i dag och spånade på vad jag skulle säga vid det tillfället. Då kom jag osökt att tänka på vilket underbart fosterland vi ändå har.  Förskonade från krigets fasor och hemskheter bor vi i en trygg del av vår värld. Vi har fred med varandra och fred med våra grannländer. Vi har därtill en ovärderlig tillgång i den etniska samhörigheten. Den underbara närmiljö vi dagligen får vistas, med de olika årstidernas skiftningar, är något som gör oss trygga och lugna.

När man möter de flyktingskaror som i en aldrig sinande ström väller in i vårt land och när man lyssnar till deras fruktansvärda berättelser om död och förföljelse, fylls man av tacksamhet över att få leva i den trygga tillvaro vi omges av. Det är något vi inta nog kan värdera. En nåd att stilla bedja om är att vi även framdeles får leva, och se nya generationer få växa upp i denna underbara miljö.

En sommarsöndag.

I dag har vi firat morsdag tillsamans med familjen i Järved uppe vid vårt fritidshus i Hemsjön. Eftersom vi gynnades av fint smmarväder med både solsken och värme blev det riktigt angenåmt. Gemensamt fika med morsdastårta sin KäraHustrun bekat och sedan middag med en härlig grillrätt. Om nan därtil skall ge ett kort omdöme kan dagen och gemenskapen ses som en av livets verkliga höjdpunkter.

Skriver den här bloggen på min gamla dator eftyersom min nya dator just nu uppdateras till Windows 10.

Ett sommarminne.

Vi här på Tallbacken bor så till att vi har möjlighet köpa våra mejeriprodukter från Norrmejerier. En producentförening som har norrländska bönder som leverantörer och säljer sina produkter till idel nöjda kunder i Norrland. På deras filpaket har de en text som lyder så här: Den svenska filen föddes i Norrland. Ingen vet med säkerhet hur länge vi norrlänningar känt till konsten att göra kulturmjölk, eller filmjölk som vi säger i dag. Men redan 1732 skrev Carl von Linné i ”Flora Lapponica” om hur en ”kompakt mjölk” framställdes i Norrland. Då var det så kallad tätmjölk som han avsåg. Eller ”Tet´n” som man sa i dagligt tal. Som barn på 1930-talet var det den gängse sommarmaten i många sammanhang. N´tetbryt dä va söbben dä.

När sommarn var över var det också slut med tetbryta. För att spara tetn över vintern gjorde man så att man blötte in en tygbit med tete och förvarade den i en tillsluten glasburk. Nästa sommar tog man så fram tygbiten och lade den i färsk mjölk, och si, då blev det åter frisk och fräsch tätmjölk. I vissa fall, särskilt vid varmt och fuktigt väder, kunde tätmjölken surna å då sa man att det blev ”pöttertet n”. För att det skulle bli tetn till nästa dag måste man ”sil på” som det hette. Då blandade man en halv kopp av gårdagens tätmjölk i en bunke med färsk mjölk Till nästa dag hade bakteriekulturen utvecklat härligt tjock och seg ”filmjölk” För ett antal år sedan praktiserade vi att framställa egen tätmjölk och det var sannerligen en nostalgisk upplevelse. Nu vet jag inte om det går att får fram en gnutta tätmjölk så pass att man kan ”sil på”. Om det finns någon som läser min blogg och som har kännedom om var man kan få tag på äkta genuin tätmjölk så kan ni höra av er.

Så är det med det,

så mycke ni vet.

I skolan där går man

I kön där står man

I riksdagen  sitter man

I ambitionen  gitter man

Den svikne är en bitter man

Professorn är en vitter man

På universitetet  ligger man

På gatan  tigger man.

I jultiden lutar man

På löparbanan kutar man

I skidspåret åker man

Snåret röjer en åkerman

Men i backen där åker man

I barnkammarn leker man

I köket där steker man

På banken har man medel

Kanske i form av en sedel

I armén är man här

På alptoppen är man där

I ungdomen är man kär

I skogen plockar man bär

Men med prostatan har man besvär

I barndomen är man liten

I ålderdomen är man sliten

Som jungfru är man ren

Som jäktad är man sen.

Som pajas är man lustig

Till påsk är man mustig

En del äter då ägg

Men en del har skägg.

En del är trägen

En del är förlägen

En del  oförvägen

En del tar gångvägen

Och en del tar cykelvägen

Men en del är bara i vägen.

Som stolt är man katig

Köttbullen  den är matig

Ibland är man naiv

Ibland bär man kniv

Somt blir bara agnar

Somt fyller järnvägsvagnar

Somt är bara kli

Andra har något däri.

Ibland går det åt skogen

Ibland tar man plogen

Ibland är man på logen

Som gift är man trogen

Som vuxen är man mogen

De är minst två i debatten

Men bara en i hatten.

En del tar svarta pengar

En del ligger i vita sängar.

En del tar ut sina svängar

De sega de håller ut

Ända tills dikten är slut.

Så tack för mej

Hej  Hej.

En kufisk fisk.

En dominerande del av ”Gubbröran” (Samlingsnamnet för ett antal gamla gubbar som samlas regelbundet för att i sann diplomatisk anda söka genomlysa alla världens spörsmål, inklusive björnamål) var i dag bjudna till Allan Sjökvist i Gide för att gemensamt inta den norrländska nationalrätten surströmming som vi också ibland vid högtidligare tillfällen kallar Fermetherring.

Tillställningen som genomfördes i sann sjökvistisk anda bjöd på många angenäma överraskningar. Till exempel vissa färdighetsprov som efter diverse bemödanden resulterade i att en mästarnas mästare i Gubbröran kunde koras. Ett mandomsprov som dock inte var med i leken var den ytterst svåra uppgiften att utröna vilken av gubbarna som kunde kasta vatten längst. Leken går så till att en tioliters plasthink fylls med exakt 8.1 liter vätska av arten H2O. På en bana med utlagda tvättsvampar (mellanrum 1 M.) skall man genom att kasta vattnet ur hinken våtgöra så många svampar som möjligt. Tyvärr är denna tävling inte med på det olympiska programmet. Detta på grund av att så många har dop(p)at sig.

I övrigt flöt tillställningen i den surhetsgrad som festens huvudmeny kunde frambringa. I sann demokratisk anda och under stoj och glam försvann ett rätt stort antal fermenterade firrar som våren 2015 lekte burkleken för sista gången. Med alla tillbehör som är vanliga vid sådana gourmetiska tillfällen blev det en riktigt angenäm stämning. Festen avslutades med att fata kaffe runt en stockeld. (att ”fata” är det samma som att dricka kaffe på fat). Med den värmande kvällssolens strålar i ryggen kändes det riktigt gott att leva.

Alliansfrihet. Eller…

Såg ett TV-program i kväll som behandlade vårt förhållande till försvarsalliansen NATO. Ledande politiker hävdar envetet att Sverige är helt alliansfritt. Och att ett medlemskap  är helt uteslutet inom överskådlig tid. Av programmet att döma är vi mer bundna till NATO än någon politiker nånsin vill tillstå. Förhållandet till försvarsalliansen är reglerat i ett så kallat partnerskapsavtal vilket många menar är av principiell natur och inte innebär några förpliktelser.

Programmet visade hur beroende NATO är av Sverige vid en eventuell aggression från vår store granne i öst. En effektiv militär motattack är möjlig endast genom aktiv medverkan av Sverige och Finland i form av flygbaser och möjlighet att tanka. Av den anledningen pågår med all sannolikhet ett politiskt spel bakom kulisserna som inte på något sätt bör komma till allmänhetens kännedom.

En fullständig anslutning till NATO innebär stora förändringar för  Sveriges utrikespolitik. Under mottot ”en för alla och alla för en” blir vårt land omedelbar indragen om en konflikt skulle uppstå. Troligen skulle vi också vara tvingade till att ta ett ännu större ansvar för så kallade fredsbevarande insatser runt om i vår värld. Under sådana förhållanden är det inget lätt beslut för våra folkvalda oavsett partifärg. Det skall i alla fall bli intressant att följa hur frågan löses i framtiden.

Det grönskar.

De senaste dagarna har naturen här uppe kring Tallbacken fått välbehövligt regn. Det har inte varit några våldsamma skyfall utan några stilla regnskurar nu och då. Sammantaget har det i alla fall blivit en riktig rotblöta för växterna. Det har bidragit till att träd och buskar nu är fulla av gröna löv. Det dröjer nog inte så länge förrän Häggen börjar blomma. Det är fullt med blomknoppar. Det sägs ju att årets vackraste tid är mellan Hägg och Syren så det är verkligen angeläget att ta vara på livet. Enligt meteorologernas långtidsprognos skall det nu bli en period med solsken och värme som ytterligare gynnar den spirande växtligheten.

Framdeles har jag planer på att vara u0pe vid stugan i Hemsjön för att där uppleva den underbara försommarmiljön. Jag har också lite vaga planer på att behandla stugan utvändigt med impregnering. Och det är inte vilken banal impregnering som helst. Basen för den solida ytbehandlingen består av äkta dalbränd trätjära från Ingemar Nordlinds tjärdal. Tjäran blandas sedan med en god del kokt linolja och någon del lacknafta som medverkar till att tjärblandningen torkar in i träet. Resultatet blir en superfin torr yta som håller i många herrans år. Spännande, eller hur?

Kanhända kan jag visa resultatet i någon kommande blogg.

Gonatt och gomorron.