MODO-seger.

MODO vann i kväll en övertygande seger över HV71 hemma i Fjällräven Center med 5-1. Det innebar att laget nu är uppe på slutspelsplats. Man kan väl utan överdrift påstå att det studsade MODO-s väg vad gäller turliga mål. Segern var egentligen aldrig hotad.

I morgon är en ny dag och en ny hemmamatch för laget.  I morgonkväll spelar de mor AIK vilket blir en ny tuff utmaning. Det är bara att hålla tummarna.

Över Tallbacken dalar flingorna lite lätt hela tiden, så även om det inte kommer stora mängder  blir det lite efteresom. Det blir nog att ge sig ut i morgonbitti och skrapåa planen.

Korsordslösning.

Som alla välunderrättade bloggdiggare är väl medvetna om vid det här laget ägnar jag en rätt stor del av min tid med att lösa korsord. Varrje vecka serverar Allers veckotidning cirka 40 kryss av olika svårighetsgrad. KäraHustrun och jag löser de allra flesta och dessutom i en del andra tidningar och tidskrifter. Jag hävdar att det är en viktig del av den mentala stimulansen. De grå cellerna. De grå cellerna.

Når jag sysslade med att lösa A-korsordet i Allers idag stötte jag på en intressant detalj. Kodordet var nämligen: Sysslar med barndomsminnen. Och ni kan väl kanske gissa lösningen. Jo det blev GUBBARNA. Jag fick mig direkt en tankeställare. Och det är exakt vad jag i stor utsträckning håller på med. Nämligen att rota i det förgångna. Då kan man direkt fråga sig: ”av vilken anledning?”  Ett svar på den frågan kan vara att det är så lite kvar av framtiden att forntiden liksom har tagit överhanden. Följaktligen ägnar man sig åt det som dominerar ens liv.

Santidigt finns det också något av värde i detta myckna rotande. Varje del av historien som trovärdigt kan dokumenteras är ändå på något vis bevarat för framtiden. Det finns där om det till äventyrs är någon som framgent finner ett visst intresse för dessa dokumet. Vad vet man.

Ibland ångrar jag att jag inte lyssnade mer uppmärksamt när mina föräldrar berättade om tiden och tidshändelser vid deras uppväxt och barndom. Genom denna min förummelse är det säkert mycket faktaspäckat material som aldrig kommit på pränt och således inte bevarats för eftervärlden.

Det hinnner hända många revolutionerande saker under en livsålder. När jag föddes 1929 rullade T-Forden av det läpande bandet i cirka 5 millioner exemplar. De första experimenten med radio och TV –kommunikation var i sin linda. Någon data fanns inte, ej heller I-phone eller I-pod. Någon så kallad chartertrafik med flyg var inte aktuellt. Osv. Osv. Varje tidsålder och epok har sitt värde och är väl värd att dokumenteras för framtiden.

Därför kan det tänkas att det även framöver blir en del alster med historiska händelser vare sig det är nyttigt eller inte.

Håll till godo.

Ett intressant möte.

I dag hade jag ett sammanträffande med en släkting, 93-åriga Maja Persson och hennes dotter och måg. Maja är dotter till min mormors bror Nils Anton Nilsson som bodde i Ås utanför Örnsköldsvik. Det blev ett långt och givande samtal om flydda tider. Maja bor i egen villa i Ås. På hennes pappas forna marker

Om det är en del av ålderdomen men jag tycker det ät mycket intressnt att blicka tillbaka och erinra sig gamla tiders förhållande. Nils-Anton var verksam som jordbrukare och byggmästare i Örnsköldsvik och ägde en gång i tiden hela åsdalen ända bort emot Tvillingsta. Bebyggelsen i åsdalen  är i stort sett anbragt på hans forna åkermarker. Han grep också i någon mån in i pappa Esras liv och verksamhet så till vida att Esra började sitt egentliga yrkesliv som anställd hos sin morbror som tegeltillverkare och murare. Det som senare i livet kom att bli hans proffession. Vi konstaterade att det ofta är små bagateller och händelser som danar ens liv och griper in i dess innehåll.

Givetvis kunde vi inte ungå att i sammanhanget nåmna Pelle Nygren i Normesunda gift med en syster till Nils-Anton (och såledesockså min farmor Johan Lundbergs Brita). Genom Pelles skurkaktiga beteende vållades Nils-Anton  många ekonomiska bekymmer. Man kan nog utan överdrift påstå att Pelle Nygren genom sitt beteende förskingrade en stor del av släktens förmögenhet. Det berättades att vid Nils-Antons begravning. Pelle Nygren kastade ner en vissen bukett blommor och sade ett kortfattat ”förlåt”. Då var det så dags.

Jag har ju tidigare i någon ån baskrivit deras pappas. Nils-Erik Johanssons livhistoria. Nil-Erik Johansso i allmänt tal kallad ”Nicke på Mon” blev också av med i stort sett hela sin förmgenhet genom Pelle Nygrens bedrägliga beteende.

Ett mycket intressant möte var det i alla fall och ljuvligt att sitta och prata om gamlatider. Det som i dag är historia och ingenting annat.

Lägesrapport.

En helt vanlig dag på Tallbacken. Jag rensade bort det lilla snötäcket som dalat över oss. På eftermidagen var traktorn en sväng och gjorde rent och snyggt. Temperaturen fortfarande på cirka 8 minusgrader. Har fördrivit en del av tiden med att läsa en bok. Vedhantering och eldning har också uptagit en del av dagen. Varmt och skönt har vi det inomhus. Ett och annat korsord har KäraHustrun och jag också´avverket.

Så är det dags för en liten kvällskonsert som förberedelse för ”snarkofagen” Äntligen har vi också bokat en övning för OLD-fejs till tisdag nästa vecka

Ha en bra framtid alla bloggdiggare.

Ordmåleri.

Att måla med ord är inte så lätt

Ett konststycke utan dess like

Man rådbråkar färmågan på olika sätt

men ej från färdvägen vike.

Kanhända det blir en akvarell

Eller en kroki som fungerar

Blir det en konstart bliver man säll

Något som snillet tangerar.

Om det sen visar sig vara ett verk

av särdeles förstklassigt slag

I kroppen och själen man bliver stärkt

och vilar på lagrar en dag.

Tallbacken, söndagkväll.

En ny vecka ligger framför med allt vad det innebär. En vecka som sannolikt kommer att fyllas av olika små och stora händelser. Det är också sista veckan i januari månad 2014. Det märks att dagarna har blivit längre och solen orkar titta fram nu och då.

Den makliga pensioärstillvaron gör att man tar dagarna lite som dom kommer, utan att inruta dem alltför m,ycket. Torsdag – Söndag har vi haft en ekumenisk mötesserie i Björna församlingshem tillsammans med de olika församlingarna i bygden. Kyrkoherden i Själevad/Björna Peter Persman, har ansvarat för predikan. Han har gett oss en mycket lättlyssnad och tänkvärd förkunnelse de här dagarna. Olika sånggrupper har stått för sång och musik i mötena. En mycket intressant serie.

Vi skall väl också blåsa liv i  OLD.fejs spelande och övande framöver, det är redan en del inbokat.

Det blir lite kortfattat men jag tror att det får räcke för i kväll.

Därför önskar jag alla bloggdiggare en god tid framöver.

Ett ord i natten

En liten drapa i sena kvällen

Kan göra skillnad både här och där

Om det ej lyckas får man ta smällen

konstatera att det är som det är.

Kanhända versen gör någon förnöjd

med ett kontaminerat rimresultat

Men konstaterar utan fröjd

att det blir bara konglomerat.

Så kanske är det dags att sluta

ställa in all rimkonstruktion

Att gå tillbaka till ettans ruta

utan någon stor sensation.

Så kanske ses vi en annan gång

kanske möts på en ny planet

Och stämmer uå en gemensam sång

om något märkligt som ingen vet.

Snabblogg.

Skriver några enkla rader i sena kvällen. Det är åter rätt kyligt ute varför det känns skönt att sitta inne i värmen. KäraHustrun och jag har varit till Björna församlingshem där det den här veckan är ekumeniska möten för alla församlingar i bygden. Peter Persman kyrkoherde i Själevad/Björna församling har predikat. Mycket fin och fint strukturerad undervisning. Sångare från de lokala församlingarna har bidragit med sång.