injail

Alla inlägg under februari 2012

Av Jöran Lundberg - 29 februari 2012 13:59

Här kommer mågra bilder från min insats i Solberg.


 

Ulrika och jag i en paus i åkningen


 

En vy över Solberg med skidanläggningen

Den undre bilden visar Kristoffer och Jo0hanna i full mundering.

   

En närbild på Kristoffer

 

Här är vi samlade i vindskyddet för en fikapaus.

Det kan hända att jag kommer att åka slalom om femton år igen, vad vet man?

ANNONS
Av Jöran Lundberg - 28 februari 2012 20:56

I dag hände det. Jag gjorde comeback i slalompisten. Det är väl så där en femton år sedan jag senast rostade av mina Blissardskidor och det kändes lite strävt till att börja med. Jag spände mig nog i svängarna och blev därmed lite osäker. Jag som åttiplussare var nog den äldste i backen med slalomskidor på. Efterhand som dagen fortskred blev jag mera vän med grejorna och kunde åka mer avspänt. Jag är själv förvånad över att mina gamla ben fungerar så pass utmärkt, jag har inte ens träningsvärk. Det var en underbar dag i Solberg. Solen sken och det var några plusgrader. Fikat i vindskyddet smakade riktigt härligt i det rika solskenet. Jag vet inte men jag tror att räddningstjänsten hade förhöjd beredskap med anledning min vilda framfart. Sportlovsfamiljen Holmberg trivs alldeles utmärkt i den vita nederbörden. Trots att de är gotlänningar ärde riktigt skickliga på skidor. Om det nu till äventyrs beror på de Lundbergska generna kan man ju bara spekulera om. Trivs gör de i alla fall.

Ha det så bra alla kära bloggdiggare.


En tunnskivad kassler bakad i ugn gör min kurrande mage lugn.


Hejdå. Jöran.


ANNONS
Av Jöran Lundberg - 26 februari 2012 23:13

Några nattliga tankar innan det är dags att kvarta in. Tallbacken gästas just nu av sportlovsfirande Gotlänningar, med allt vad det innebär. Det är så hjärtinnerligt kärt att ha familjen Holmberg hos oss den här veckan. Som vanligt har de ett program med olika aktiviteter. Naturligtvis vill de utnyttja den rikliga tillgången på snö som vi är begåvade med. Därför kommer nog veckan innehålla en god del konditionsfrämjande skidsport, mest utförsåkning. Jag har hotat med att jag skall damma av mina femtio år gamla Blizzardskidor och mina Henke foam för att göra en dundrande succé i någon lämplig backe.Det skall bli rena ”antikrundan” men troligen väldigt populärt.

Så nu har ni något att se framemot alla kära bloggdiggare. En bloggskrivare som riskerar att hamna på någon lämplig vårdinrättning med diverse skador. Eller vad tror ni?


Jag vill inte skryta, men idag åt vi en riktig god gryta.


Hejdå Jöran.

Av Jöran Lundberg - 25 februari 2012 19:09

Så har vi i Sverige begåvats med en ny tronarvinge. Med allt vad det innebär. Om den lilla bebisen vetat vad som försigår omkring henne har hon väl varit rent förskräckt.

Så var det namnfrågan. Där har dom använt lite mer fantasi än man kunnat förvänta sig. Jag hade ju skickat in namnförslag till kungahuset men tydligen hade det nog kommit på avvägar för inget av de namn jag tänkt mig blev aktuella. Jag hade förslagit Tyra, Vilhelmina, Gertrud, Vedolma. Jag tyckte att drottning Tyra var ett bra tilltalsnamn för en som utövar kungamakten. Vedolma är ett gammalt
drottningnamn från forntidens dammiga gömmor. Det är ett namn som ger både
värme och näring.

Estelle ger mig egentligen inte särskilt bra vibrationer. Jag har ärvt en gammal Monark (kunglig), en damcykel från tjugotalet. Den velocipeden heter faktiskt Estelle. Å de var för att jag tyckte de var ett bra cykelnamn. När jag cyklat på Estelle,  för å slepp gå å drälle, sä ställ ja´n e ställe eställe. Jag hade faktiskt trott mer på Tyra som namn på den nya regenten. Tänk er när karn hennes köm hem en da å så sägen: ”Nu du Tyra, nu goda råd ä dyra, måst ut å ärbet mä full syra för å fo ihop te hyra.

Sen vare de här me hertingdöme. Ja hadde ju föreslage Långviksmon. De hadde ju vöre enkelt å bra. Sen hon ha vöre på Sekenhänd sä könna gå på Millas å äta. Hon  ha jättebra mat, je jett prov dä nan gang.

Äre nåt söm ja gilla,

så ärä att gå te na Milla

å äta pärern å silla.

Hur det nu går för den nya regenten får framtiden utvisa. Får hon leva och ha hälsan blir hon väl ordförande för nån pensionärsförening så småningom


Snälla, Snälla, Snälla, ta chipsen från Estrella hennes mage har börjat svälla.


Hejdå. Jöran.

Av Jöran Lundberg - 24 februari 2012 23:03

Vid dagens slut samlas mina tankar kring en dikt av Dan Andersson. Jag tror att det var hans sista dikt. Den påstås ha legat på hans nattduksbord i det hotellrum där han blev cyanväteförgiftad.


Epilog.

God natt god sömn jag önskar er ni alla vandringmän

Vi slutar att sjunga och skiljas – vad mer om vi aldrig träffas igen.

Jag har sagt något litet och fattigt av det,

Som brunnit hos mig och snart brinner ner

Men den kärlek där fanns,  ej förgängelse vet.

God natt god sömn åt er.


Ha det skönt alla bloggdiggare


Hejdä. Jöran.

Av Jöran Lundberg - 23 februari 2012 22:43

Förr i tiden  för länge sen i Långviksmon uppmärksammades fettisdagen på ett helt annat sätt än idag. Då ställde alla upp för att på mer eller mindre avancerat sätt  ta sig fram på skidor. Alla skolbarn var lediga och för många äldre var det också en ”fridag”. Ofta anordnade man olika skidtävlingar och gjorde därför spår med olika längd för att passa  ålder och förmåga.

Jag har ett klart minne från tidigt förtiotal. Jag var väl så där en etva tolv år och som mina kompisar ledig från skolan. Det var mitt under brinnande krig varför en kontinent arbetslösa skogshuggare hade kommenderats till vedhuggning en bra bit inne på Mattarbodumsskogen. De bodde i en skogskoja och hade en kocka som lagade mat åt dem. Vi var ett gäng ungdomar som åkte skidor till den där kojan. Då visade det sig att ingen av karlarna ägnade sig åt vedkuggning den dagen. Det var ju fettisdag och då skulle man ägna sig åt skidåkning. Någon hade anlagt skidspår av olika längd och samtliga deltog med liv och lust i tävlandet. Vem som vann eller vem som förlorade det minns jag inte, men däremot minns jag att kockan hade bakat härliga fettisdagsbullar som hon serverade oss alla tillsammans med härlig varm chocklad. Jag kan än efter mer än sjuttio år känna den underbara smaken av semlor och  varm chocklad. Eventuell förlust av en dagsinkomst hindrade inte mannarna från att fira fettisdagen på traditionellt sätt.

Nu firas dagen med semlefrossa som begynner ibland vid jultiden vilket har till resultat att fettisdagen endast utgör någon sorts ”semlekulmen” och ingenting annat. Alla jäktar iväg till sitt arbete och de gamla björkskidorna med de primitiva bindningarna står ovallade kvar i något avlägset förråd. Med de är vi en begivenhet fattigare.


Mandelmassa.

En smarrig semla med grädde och mandelmassa.

Är en förtäring som för riktiga hurtbullar passa

Ger livet dess styrka och mening.

Om man dessutom skaffar sig riklig motion.

Får man på köpet en portion kondition.

Och själen en nödvändig rening.


Hejdå. Jöran.

Av Jöran Lundberg - 22 februari 2012 23:02

Jag tänker i kväll skriva om ett ämne som för en del är väldigt känsligt. Och jag har full förståelse för detta eftersom det för en del är skillnaden mellan liv och död, mellan ett drägligt liv och misär. Det är den kolossala medicinförskrivning
som förekommer. Många av dessa läkemedel leder heller inte till 
varaktig bot eller tillfrisknande. De flesta är därmed predestinerade till ett livslångt intag.

Bara bland mina vänner i grannskapet på Tallbacken är det nog ett tiotal som dagligen inmundigar mellan sexton och upp till tjugofem olika sorts mediciner varje dag. En del av dem har säkert inte den blekaste aning om vad dessa medikamenter har för verkan på deras kroppar. De har heller inte vetskap om hur de fungerar i förhållande till varandra. Biverkningar är troligen också en del av de effekter som läkemedlen ger och som kan sätta ner livskvaliteten rätt väsentligt. Det kan också finnas en viss risk att kroppens egen förmåga till självläkning hämmas. Det är en grannlaga uppgift för läkarna att hantera denna arsenal av medikamenter så att de olika drogerna fungerar i förhållande till varandra och på rätt sätt.

I en del fall är det olika instutioner som ovetande om varandra förskriver olika mediciner. Därför är det värdefullt att det nu verkställs läkemedelsgenomgångar där den rådande situationen analyseras ur ett helhetsperspektiv. Avslutningsvis anser jag att det vore värdefullt om man kunde minska medicinförskrivningen en aning. Även om läkemedelstillverkarna skulle protestera. Det kan tänkas att man i större utsträckning skulle lita mer på kroppens förmåga till självläkning.


Livskvalité va é de annat än att få leva i fre.


Hejdå. Jöran.

Av Jöran Lundberg - 20 februari 2012 22:22

Så vill jag servera er några "kubistiska" meningar innan jag lägger mig och sussar in en ny dag. Logiken i det hela får ni nog anstränga er lite för att hitta, men den kan möjligen finnas där fördold.

Tankar kring en kub.

Det kan vara en Gud behaglig gärning

och bevis för underfull logik

att se på hexaedern som en vanlig tärning

med all dess logiska metrik.

 

Men om man går till punkt och pricka

och kastar den helt separat

kan inte någon förutskicka

vad det kan bli för resultat.

 

Därför för en  enskild hexaeder

man bör visa stor respekt

man vet ju inte vart det leder

för den mänscha som den stäckt.


Hejdå. Jöran.

Presentation

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7
8
9
10 11 12
13
14
15
16 17 18 19
20
21
22 23 24 25 26
27
28 29
<<< Februari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ injail med Blogkeen
Följ injail med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se