Eftertankens tid.

Det känns rätt naturligt, när vi står inför ett årsskifte, att i en stund av rannsakan fråga sig: Vad har jag gjort av det gångna året. Men om man tänker  lite djupare borde den frågan egentligen ställas inför varje ny dag. En dag är ju, även om den är ringa, ändå en del av vår livscykel.

Men, icke förty, oavsett när den frågan ställs anser jag det berikar att vid  något tillfälle under året stanna upp för en stund av eftertanke. Det är så lätt att tiden  och våra dagars rad blir en del av ett ständigt snurrande ekorrhjul. Det formas lätt till slentrian. Även om det gångna året på grund av rådande omständigheter inte varit likt något annat tycker jag vi har haft alla möjligheter att göra något gott och positivt av det. Det som innefattas i begreppet levnadskonst. I mina gömmor hittade jag en dikt som som behandlar ämnet. Den heter

Tankar vid årets början.

Vad har jag gjort av den tid som gått, den tid som jag av nåd har fått,

den jag lycklig rönt

Det har ju varit här min lott, att ständigt njuta livets gott

och prisa det som skönt.

Då, vid eftertankens dag, många dolska ting har jag,

som rör sig i mitt sinne.

Ting av mångahanda slag och som ständigt överlag

samlas i mitt minne.

Men att finna tidens under i dessa minnesvärda stunder

är en bräcklig visa.

Det är en ruelse varunder eftertankens alla funder

jag ej nog kan prisa.

Ty livet är den tid som rår, att väl förvalta den vi får

som uppgift att beakta.

Dag för dag ifrån oss går och lämnar många djupa spår.

En sanning vi skall akta.

Men det finns ännu tid att tänka, ty eftertankens silversked kan blänka

över varje dag.

För att framtidstro oss skänka, samt våra dagar sammanlänka

till ett liv med välbehag

Gottnytt år.

Det är snart dags att ta farväl till 2020. Ett år som varit väldigt annorlunda. _Detta på grund av pandemin som drabbat vår värld. Det kan kännas som lite av en paradox när vi vid förra årsskiftet önskade varandra ett gott nytt år 2020. Samtidigt hade det förödande viruset redan börjat sprida sig i Kina. I Vohan grasserade pesten och människor dog på öppen gata utan att någon förstod varför.Trots att det dröjde några månader innan pandemin drabbade Sverige var vi ändå rätt handfallna inför situationen..

Väderläget.

Här på Tallbacken går livet i vanliga coronaspår. Den vädertyp som varit rådande för vår del den sista tiden dominerar fortfarande. Det kommer så också att vara över årsskiftet. Det innebar att vi har ständig nederbörd med ömsom snöfall och ömsom regn. Det kommer inte i några stora mängder men väldigt ihärdigt. Jag uppskattar att vi mu har ett snötäcke som är lite drygt tio centimeter. Enligt väderprognosen skall det troligen efter nyårshelgen bli lite torrare och stabilare väder.

Pandemin.

Viruset Covid19 fortsätter att spridas ut över Sveriges nejder. Enligt senaste rapporten är det nu Skåne som drabbats rätt hårt. Som en liten ljusglimt i coronamörkret är det faktum att nu har de första leveranserna av vaccinet  kommit. I början inte några stora mängder men ändå så att det inger en viss förhoppning. I början av året har man lovat att det skall komma ytterligare leveranser. Och  när det kan komma leveranser av vaccin från fler tillverkare ökar möjligheten till att etablera ett fullgott skydd.

Jag anser mig tillhöra en utpekad riskgrupp för att tidigt bli behandlad. Men hittills har jag inte hört något. Men det är så att nu har det rådande läget utvecklats till att bli en del av ens vardag och en livsstil som blivit rutin..

Ishockey.

Jag fortsätter att lite sporadiskt följa JVM borta i Kanada och som jag upplever det följer det i stort vanliga spår. Grundspelet är strax avklarat och därefter stundar allvaret med kvartsfinaler och så vidare. Jag följer även MODO-s matcher och det är en lång plågsam historia. Fortsätter laget på den inslagna vägen är det risk att de kommer att flyttas ner till division 1. Nu har de efter helgen två matcher på raken mot serieledande Timrå. Då finns det uppenbar risk för ännu sämre tabelläge.

Nyårsafton

I morgon är det nyårsafton med allt vad det innebär. I dagens husorgan fanns det beskrivning av en meny för firandet inför årsskiftet. Om jag skulle följa den  kommer det att se ut som följer

1. Grönkålskanapeer med tångkaviar.

2. Helstektflääskfilé  saltimbocca med balsamicosky

3. Hummerserviche med mango

4. Chokladmousse med nötcaramel & mörk rom.

Det blir väl en fin nyårsaftonmeny.

                                                      GOTT NYTT ÅR,

Skidtävlinga.

N´Fingal va inkalle på ne repmöte dell Sollefteå. Nä hänne rejorl säg på n´dänn tin då exis´n va kvär  tin dänn stan. En da skull dam  ha´n skidtävling på Remslemon. Då hänte ne säg på ne hänn vis att dån Fingal kömme åkenes i full kareta sä han rakt hadde blosmaken ti môrn sä åkt´n bårta spöre å for å huvenes tin vistol. Å då var sä falet sä han brôt ne skibern.

N´Fingal tänkt at ne hänn måst jäg anmäl dell kaptern. Sä han ställt säg i givakt framför beffälhavarn , gorle honnör å sa: "Kaptern, jäg ha brötte ne skibern" "Vad säger ni" sa kapten. Jäg Jäg säg att jäg ha brötte ne skibern. Sergeanten sto breddavä sä han fråkte han va han sa? "Han säger att han brutit en skida". Nå, sa kaptenen, hur gick det till? " Jäg kömme rennenes i full fart å då bare säg int bätter än jäg kömme borti spöre å for å huvenes direkt tin vistol, ä de brôt jäg skiberne. Vad säger ni frågade kapten? Jäg flög å nuvvenes in i´n vistol å bröt ne skibern. Sergeant, vad säger karn?.... Förresten ge menige Karlsson nya skidor

Aktiviteter i Missionshuset.

Annandagsinsamlingen.

Det som förr i världen kallades insamling till Yttre missionen (som i dag går under rubriken Arbete i andra länder) var förr i tiden en viktig del av församlingens uppgift. Det ansågs som ytterst angeläget att känslan för missionsuppdraget hölls vid liv. Att insamlingsresultatet varje år skulle öka var nästan som ett tvång.

Insamlingen för yttre mission var i huvudsak koncentrerad till Annandag jul. En tradition ända sedan församlingen bildades. Under många år fram till femtiotalet delades det också ut sparbössor. Det var små dosor av papp som man fortlöpande under året kunde lägga slantar i. Det var väl främst växelpengar som man fått tillbaka vid någon betalning som man ansågs kunna avvara. Dessa bössor lämnades in vid insamlingen på annandagen och summorna lades till insamlingsresultatet. Samlingen på annandagen utformade man samtidigt till en genuin folkfest där i stort sett hela bygdens befolkning var tillstädes. En mycket säregen och unik händelse var när det under en samling på annandagen uppträdde en färgad som rest ända ifrån Kongo. Det hände nog i slutet av trettiotalet. Jag till och med minns att han hette Josef Samba. Eftersom man aldrig förut sett en färgad man i lilla Långviksmon betraktades han närmast som ett utställningsföremål. På den tiden var det också tillåtet att kalla honom neger. Det var även tradition att någon hemvändande missionär medverkade i mötet.

Barn och ungdomsfesten.

En annan tradition under juldagarna var en speciell festlighet för bygdens barn och ungdomar. Det var samtidigt årets avslutning för verksamheten bland dessa. Jag minns med stor tillfredsställelse hur fantastiskt roligt det var vid dessa fester. Det spexades och roades på många olika sätt under aftonen. Och naturligtvis kom också en jultomte som delade ut en påse till alla barn och ungdomar som innehöll frukt och godis. Samt även tidningen "Barnavännen" . En tidning särskilt utformad för församlingens unga. Jag minns från min barndomstid på trettiotalet hur man såg fram emot festligheten i Missionshuset.

I coronaårets sista dagar.

Vädret.

Det verkar som det milda och regniga vädret skall bestå ända in till årets slut. Ett rätt ymnigt snöfall under den gångna natten övergick till regn som vid det här laget har varit rätt ihärdigt. I skrivande stund strilar det fortfarande lite smått. Enligt prognosen kommer det också att fortsätta även under morgondagen. Om vi till äventyrs har fått hela den här nederbördsmängden i snö har det vari rätt omfattande. På så vis kan det vara synnerligen gynnsamt eftersom jag då slipper en omfattande snöskottning.

Läget för pandemin.

I dag den 27-nde har vi fått den första sändningen av vaccin. Västernorrland, liksom övriga regioner, har endast erhållit en mindre mängd doser. Det har i alla fall inneburit att en del äldre äldre intagna i särskilt boende har fått en första spruta. De till och med visade en av de allra första injektionerna i TV-rapport.

Om man skall tro på den information som gått ut kommer vaccineringen i första hand koncentreras till riskgruppen och då i första hand de äldreboende och sådana som har hemtjänst. För min egen del har jag inte någon uppfattning om i vilken grupp jag befinner mig. Men nu har man blivit så van vid de rådande levnadsvillkoren så jag tycker det inte har så stor betydelse om det dröjer ytterligare någon tid. Man får väl ett erbjudande när det är dags. Jag bara undrar om man kan få ta sprutan i Björna eller om man måste åka till Husum. Men det ger sig väl.

JVM.

Jag har följt några matcher i det pågående juniormästerskapet, men har endast sett ett fåtal matcher live eftersom de spelas den tid då jag sover. Nu verkar det som Sveriges nästa match går klockan tre nästkommande natt. Då är det frestade att se den "live". Jag hoppas naturligtvis att de tar sig till slutspelet.

Nu drar turneringen igång.

För en ishoceyintresserad veteran i karantän är turneringen borta i Edmonton ett välkommet tidsfördriv. Juniorkronorna spelade i kväll sin förta match i gruppspelet mot Tjeckien och vann med 7-1.

På grund av att turneringen spelas på andra sidan Atlanten kommer dessvärre många matcher att spelas för vår del nattetid. Dessbättre har man möjlighet att se dem i efterhand på SVT-play.

Det kan kanske bli en och annan kommentar i min blogg som ni, kära bloggdiggare, får stå ut med.

En jultradition.

I gångna tider började juldagen alltid med att man besökte julottan i Missionshuset. Det var en tradition som funnits i bygden nog sedan seklets början. Eftersom det var lång och knagglig väg till statskyrkan fann man det lättare att  fira juldagsmorgonen i byns samlingslokal. Det var inte så sällan att det var en förkunnare långväga ifrån som predikade i julottan.

Under juldagen var det i övrigt inte några större samlingar. Man kände ett visst behov av att ta det lugnt och bara njuta av den julefrid som infunnit sig. Men det kunde nog hända att det anordnades ett eller annat julkalas. Jag minns från min barn och ungdomstid att hela vår familj varje år var bjudna till Olov Olssons i Movattnet där vi trakterades med julens alla läckerheter. Olssons bodde den tiden i det hus som sedermera flyttades till Björna. Det är det hus som numera utgör Björna sockens hembygdsgård.

Jag minns också att det ibland under juldagen blev en och annan skidtur. I den branta sluttningen på kammen ner mot Skorvtjärn (numera igenfylld) hade vi en hoppbacke. Det kunde bli hopp ända upp till tjugo meter ibland. Att utdöma någon stilpoäng brydde vi oss inte om. Någon längdskidåkning ägnade vi oss heller inte så mycket åt. Det var först i ett senare skede då elljusspåret kommit till. Det var nog mest utförsåkning vi ägnade oss åt. Men från en gammal långfilm erinrar jag mig ett uttryck som lyder: "Här åk vi int så mycke utförs. Vi åk mest plattförs."

Så vill jag önska er alla en god fortsättning på denna lite annorlunda julhelg!

En annorlunda jul.

Det rådande läget med vissa restriktioner på grund av pandemin påverkar också julfirandet. Det betyder att  jag valt att i stort sett vara ensam under juldagarna. Något som upplevs som annorlunda med tanke på tidigare julfirande. Men det är inget som jag upplever som något tungsamt eller besvärligt. Tvärtom tycker jag att det är skönt att rå sig själv och även en julafton få möjlighet att leva med sina vanor (och ovanor). Jag tror att det i viss mån är beroende av hur man egentligen trivs i sitt eget sällskap och jag måste säga att det har jag inga problem med. Även om jag ibland har stunder då jag har funderingar omkring ålderismens sjunkande livskvalitet. Men det är inget som dominerar min tillvaro.

Min julafton.

Min vana trogen startade jag dagen tidigt med att serva min gamla trotjänare och TV-kändis som uppskattar min omsorg genom att leverera hygglig rumstemperatur. Sedan är det dags för frukost som den här dagen var lite julbordsinspirerad. Efter det hade jag "slötid" då jag satt och läste en stund. Ulrika ringde ifrån Gotland och vi hade som vanligt ett långt samtal. Vi hade just avslutat samtalet då min trogne käre granne Sture Vikman tittade in för att höra hur jag hade det. Ni kan inte tro hur väl jag uppskattar hans omtanke.

Det är väldigt stärkande att så här i juletid bli föremål för vänners omsorg. I går var det en mycket god vän som kom med en liten julblomma som nu står på bordet i köket och på sitt sätt lyser upp tillvaron. Sture hade inte mer än lämnat mig förrän en annan "Karl Bertil" kom med en julgåva, den här gången från en känd välgörare. Så ni ser, jag är inte bortglömd. Heder åt sådana vänner, och ett stort tack.

Vanligtvis brukar min lunch vara rätt enkel och spartansk men för att markera dagen dukade jag upp ett "minijulbord"med havets läckerheter: Brantevikssill, stekt inlagd strömming, rökt och gravad lax med tillbehör med mera. Smaskens! Efter lunchen ägnade jag mig åt lite TV-tittande. De traditionella programmen:  Kalle Anka med flera. Såg i går kväll en uppjassad version av Karl Bertil. Trots att den innehöll många fina dansinslag tycker jag ändå att originalversionen är bättre. Men ett gott försök.

Middagen bestod av lutfisk, råskalad mandelpotatis och vitsås. En kulinarisk utmaning eftersom jag inte förr tillagat den rätten. Men det blev ändå rätt hyfsat resultat. Jag skulle nog kanske vattnat ur lutfisken lite mer eftersom den var i lösaste laget, men gott var det.

Ja. Så är  det "kvällspasset" med TV-tittande, bloggskrivande et cetera.