injail

Alla inlägg under juli 2016

Av Jöran Lundberg - 31 juli 2016 21:31

Min dragare

Förr i tiden var hästen både arbetskraft och kamrat. Den sköttes som den rejäla kompis den var. Ibland utvecklade den olika beteenden som var nödvändiga att tillfredsställa om den skulle må riktigt gott. Då gav den sig till känna genom ett särskilt läte som var någonting mitt emellan gnägg och grymt. Då sa man att hästen ”hôcker”. En tafatt beskrivning av en sådan händelse har jag bifogat min blogg i kväll.

 

Na Docka.

Mära stod å hôcker däri stall´n sin

Hon va varn å fo na sôcker nästan hele tin

Sä husbonn han varn kär av rekorderlit sla

Dä tyckte allom här, å de tyckte även ja.

 

Sä mära hon feck sôm hon velle sä nöjder ble hon strax

Dessutöm na höbôss att stelle jussôm då dä v dags

Nu stå na int å hôcker mer för hon ble nöjd å gla

De tyckte fler å fler å dä tyckte även ja.

 

När hon va spänt för fora hon va rakt bra på dra

Ja tänkte väl: Va oherrarns stora, krafter sôm hon ha

Sä husbonn han va fejen i syna, å va gla

Dam tyckte de va grejern å då tyckte även ja

 

Av Jöran Lundberg - 30 juli 2016 20:28

Björnsmål att översätta.

Onsdagen den 10-de augusti 18.30 skall jag tillsammans men Simon Mattebo berätta om björnamåle på Hembygdsgården i Björna. Som en liten förövning till detta låter jag er tampas med några översättningsövningar. Håll till godo.

Då man ha spelahacka då blire fale knöttret.

Varsnars kan du ha n´eterong? Jo te yge!

N´Emil han tog kräka görning feto.

N´Alfred åt e källarharsbär å vorte dyngsjuk.

Na´Kasse åkta på aschle bårla kasa å rev sant dyngböxern.

Gösse kär, n´Viktor är´n baddar på å ha stärka ärma på kälinga sin.

Pärsôvele va bara nalta sellaka.

Han pössa på sä gött han könne.

Han sku köre vä försingen men kömme säg ti selavella.

Till sist ett fragment ur en dikt om en torparhustrus vardag av Kistoffer Lundberg.

Int fo man legg te nie öm mjalka ska på mejerie.

Å int fo man stärn däri port´n å huskes at dynga å lort¨n

´å ”ta´men Ture” va´nte dynga på jure.

Av Jöran Lundberg - 29 juli 2016 21:37

Lite nostalgi.

Runt om i vårt område fins det än i dag lämningar efter uppodlad åker som idag är igenslyade och bortglömda. En gång i tiden var de en viktig del av människors vardag eftersom dessa små odlingar var en förutsättning för att de skulle kunna klara sitt uppehälle.

Jag besökte en sommar en liten oansenlig åkerlapp en bra bit inne i ett skogsområde. Där var stenigt och oländigt runt omkring. Den  hade en gång i tiden utgjort en del av ett litet torpställe med boningshus och ladugård. Ingenting av allt detta förutom den lilla åkern fanns kvar nu.

När jag gick över åkerlappen tänkte jag på de människor som en gång i tiden bodde där. Tum för tum hade de röjt och odlat den karga jorden. Säkert hade de haft förhoppningar och framtidsplaner med den lilla bosättningen och till den knutit tron på en dräglig tillvaro. Trots ett strävsamt liv hade de ändå känt sig trygga med det lilla de hade. Som alla andra med en optimistisk framtidstro hade de älskat, grälat, arbetat, vilat, planerat, åldrats men ändå känt sig tillfreds.

De människorna tillhörde sin tid. De var präglade av sin egen tidsålder, de visste inte om så mycket annat. De var lyckliga med sin tillvaro och sin lilla värld. Den tidsålder vi i tvåtusentalet lever i är helt annorlunda. Där präglar olika tekniker vår tillvaro. Vi ropar ständigt på mera välfärd, ett ännu mer välordnat samhälle där andra än vi själva skall göra det drägligt för oss. Frågan man ställer sig då: ”Är vi mer lyckliga eller mer tillfreds”? Kanhända är det så att forntidens människor fick mer ut av sitt liv än vi som ständigt jagar efter väder och vind i en teknikbaserad tidsålder. En  god del av vår tid använder vi till att hålla oss uppdaterade med de senaste applikationerna för att inte missa något väsentligt.

Så får vi hänga med i livets karusell som snurrar allt fortare. Den verkligheten måste vi acceptera om vi inte evigt skall föbli drömmare och verklighetsflyende. Men det kanske är nyttigt för oss att någon gång stanna upp och fundera över vårt liv och vad vi gör av det. Vår stund på jorden är så innerligt kort,  bara ett irrbloss i tiden som snart brunnit ut och efterlämnat kol och aska.

Jag  vill avsluta med en dikt som jag skrivit.

Aska.

När livets våreld ned till aska brunnit

Vår arbetsdag till aftonen har hunnit

Då är det dags att saldot räkna ner.

När livets kraft med tiden har förrunnit

Vi frågar oss var våra dagar svunnit

Det är blott stoft och aska som vi ser.

 

Men i förgängelsen det finns en mening

En återfödelse som gror och bildar en förening

av livets milda verklighet.

Så finns i allt vårt varande en maning

som koncentreras i en skugglik aning

om tidsförgäten  evighet.

 

Då gryr en vår som livets stålbad renar

En grodd, ett blomster, gröna grenar

Med liv och näring i

Det är det liv som ljusets makter  lenar

med fulkomligheten oss förenar.

till slutlig frid och harmoni.

 

 

 

 

Av Jöran Lundberg - 28 juli 2016 22:38

En blogg i natten.

Skriver några rader för att inte göra alla mina bloggdiggare besvikna. Dagen i dag har varit en alldeles vanlig dag. Ett besök på vårt äldreboende Björnaborg har jag i alla fall hunnit med tillsammans med ”teamet”. Träffpunkten var väldigt välbesökt i dag och jag fick den omedelbara känslan att de trivdes rätt got med oss. Vid kaffestunden efteråt ville de sitta och prata länge, länge. Det var kul tycker jag.

I övermorgon Lördag öppnar Storsjbygdens lanthandel med pompa och ståt i nyrenoverade lokaler i Jollen. Då är ni välkomna att göra ett besök. Om inte annat så i studiesyfte. För den som har för lång resa tänker jag i någon kommande blogg visa hur fint det har blivit.

Av Jöran Lundberg - 27 juli 2016 22:17

Lite stök på tomten.

I dag har jag ansat gräsmattan så att den är slät och fin. I övrigt har jag ägnat dagen åt lite olika bärplockning. Först plockade jag in några liter jordgubbar som var mogna i landet. På eftermiddagen var jag iväg och plockade hallon som nu mognat. Det är fantastiskt gott om hallon i år. Dessutom är de rätt stora. Vädret har  också gjort att de inte är angripna av mask. Så om ni bloggdiggare som tror  att åldringen inte är aktiv får stå där med skammen.

Kanske en dikt som avslutning  i all hast.

Bärplockarn

Si hörr han bär säg åt

Te hallonrise vä gamberna.

Stöpplet å vrangt så illa dä låt

man könn fäll int annelerns merna.

 

Men  bära ti hinken dä ändå kan bli

Öm man ä idog å väldans sä envis

Fast dä ä fäll alti  ett oherrarns besmi

fo ne te å gå lätt på na vis.

Av Jöran Lundberg - 26 juli 2016 21:32

Ett dramatiskt sommarminne.

Som jag nämnde tidigare var jag och mina bröder redan före skolåldern ständigt nere vid badet vid Storsjön om somrarna. Vistelserna där var också kombinerade med olika mer eller mindre djärva ”projekt”. En gång fick vi för oss att vi skulle bygga en flotte för att på så sätt få större räckvidd i vårt badande. Vi fraktade ner diverse virke som skulle få flotten bärkraftig nog. Med hammare och spik fick vi den så småningom att se ut som ett användbart flytetyg kraftigt nog för att bära de unga konstruktörerna.

Det är nu det dramatiska tog sin början. Som vanligt var vi endast skrudad i ”adamsdräkt”. Några badbyxor hade vi således inte på oss. Detta innebar samtidigt att en viss kroppsdel var tämligen oskyddad. När jag satte mig på flotten bar det sig inte bättre än att än att denna oskyddade del perforerades av ett antal spikar som stod upp precis där jag satt. Jämmer och elände. Jag skrek i högan sky tills att min mamma kom och hämtade mig och konstaterade hur illa det var.

Telefonledes kontaktades en läkare i Trehörningsjö som ansåg att det var säkrast att fara ner till lasarettet i Örnsköldsvik för behandling. Detta på grund av risk för framtida men. Medelst trampdressin fraktades jag ner till Björna (någon väg mellan Långviksmon och Björna fanns inte på den tiden). En bilägare i Björna skjutsade mig sedan ner till lasarettet i Örnsköldsvik där en läkare sydde ihop mina illa medfarna delar. Han konstaterade samtidigt att några hinder för framtida familjelycka var det inte. Jag kan ju så här långt efteråt avslöja att jag gått genom livet något ärrad på ett visst ställe. Men det får ni hålla tyst med.

Jag har själv bara fragmentariska minnen från den dramatiska upplevelsen.

Av Jöran Lundberg - 25 juli 2016 22:30

Att dela på ord.

Ibland roar jag mig med lite ordlekar av olika slag I kväll hittade jag en sådan lek som jag påbörjat någon gång. Det finns säkert fler intressanta ordkombinationer. Men detta får räcka för i kväll.

Mattpiskare                         Matt piskare

Antikhandlare                     Antik handlare.

Alika                                   A-lika.

Svarthårig man                   Svart hårig man.

Bredvid sjö.                        Bred vid sjö.

 

Av Jöran Lundberg - 24 juli 2016 21:39

Då de dryp.

Under målningsarbetena i den nu uppfräschade tvättstugan erfor vi hur viktigt det är att hantera färg, pensel och roller på rätt sätt så att färgen hamnar din den skall, i tak och på väggarna. Det var inte så tvärlätt. Ibland  hamnade någon färgklick på golvet och då var det särdeles nödvändigt att det var täckt ordentligt. Efter avslutad målning blev det i alla fall ett godkänt resultat.

Och så kommer jag in på mitt hemlands kära tungomål nämligen det som vi hanterar i Björna med omnejd. För många år sedan var det ett antal bröder som var kända målare i bygden. De hade ett uttryck som de ofta kom tillbaka till. Det var troligen någon som beundrade brödernas hantverk som en gång ställde denna fråga. Han frågade nämligen så här: ”Då je far ömkring å mål på ne dänn vise, drype na för je då”? Man kan gott säga att vid de senaste dagarnas måleri ha ne ”bå drype å dröppa”.

Presentation

Fråga mig

20 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Juli 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards