injail

Alla inlägg under mars 2015

Av Jöran Lundberg - 31 mars 2015 23:03

Kung Bore.

Vintern stretar emot så gott den kan. De senaste dagarna har Kung Bore av och till öst sistt vita vintermaterial äver nejden vid Tallbacken. Det har vållat mig en del arbete med snöskottning men i övrigt har det mest gynnat den vårliga prosessen. De gamle sa att ”nysnön kömm å ät opp gammsnön”. När det är plusgrader på dagarna och även nattetid smälter den och löser upp de frusna drivorna.

Men våren kommer ändå att ha sin gång och den i mitt tycke allt för utdragna snösmältningen är ändå rätt segdragen. Man bara anar våren.


Aning av en vår.

 

Jag längtar ofta till den tid

då solens värme mig begjuter

Och darrar lätt när jag drävid

av tidig vårtid njuter.

 

Dagarna får mer av ljus och längd

solen lyser över sjö och berg

Långa dagar ökar ljusets mängd

en nyans av vårens blåa färg.

 

Det kvillrar lätt i bäckar och i diken

när drivans is  förvandling gemongår

En tidig beckasin som drillar över viken

förmedlar budskap om en väntad vår.

 

 

Av Jöran Lundberg - 30 mars 2015 23:15

En ansvarsfull tjänst.

När jag i maj 1948 fick inkallseorder till vapenfri tjänstgöring på Garnisonsbrandkåren i Boden hade jag innehaft körkort endast i drygt ett år. Direkt när jag mönstrat in blev jag uttagen som ambulansförare. Efter en kort utbildning som bestod av ett sorts körprov och att lära sig alla Bodens gator samt alla byar och samhällen i ett områäden stort som halva Ångermanland. Några dagars sjukvårdsutbildning ingick också. Därefter vilade ansvaret för ambulansverksamheten i en stor del av Norrbotten på en nittonårings axlar. Jag som aldrig varit i kontakt med skadade och döda människor.

Med två dygns tjänstgäring och ett dygns ledighet blev snart uppgiften en vardagsrutin. Den ena dagen var inte den andra lik. Vissa dygn var det rätt lugnt medan däremot andra dagar kunde man få vara igång dygnet runt. Ibland var det långkörnngar till Kalix, Piteå eller Jokkmokk till exempel. Eller till sanatoriet i Sandträsk.

Som ambulandsförare var man befriad frå all annan trälig tjänsgöring på stationen. När ambulansen var fulltankad och nybäddad med rent linne var det endast att vänta på nästa utryckning. Stationen var utrustad med tvä ambulansbilar och när man var tilldelad tjnsten på reservambulansen var det rätt lungt.

Under min tid som ambulansförare var jag med om en hel rad svåra olyckor med svårt skadade och döda människor. Arbetuppgifter som innebar svåra och traumatiska upplevelser. Man lärde sig ändå ganska snabbt att lösa problemen på ett smidigt sätt. Någon möjlighet att efteråt bearbeta de otäcka situationerna fanns inte utan det var bara att bita ihop och jobba vidare.

En annan rätt makaber sysselsättning var denna. Eftersom brandstationen nästan låg vägg i vägg med Granisonssjukhuset fick vi hjälpa vaktmstaren att bära ut de patienter som avlidit till bårhuset. Som belöning för denna tjänst fick vi tillstånd att närvara vid de obduktioner som utfördes rätt regelbundet. Samtidigt som vi var med och skar i de döda kroppöarna fick vi en föreläsning i anatomi. Något som var både intressant och lärorikt..

 

 

Av Jöran Lundberg - 29 mars 2015 22:27

Åslappe

Förr i tiden var man väldigt noga med att ta till vara allt som på något vis kunde återanvändas. I motsats till dagens moderna hushållning blev det ytterst lite som slängdes. Man var alltid mån om att använda åslappe som man sa. En liten berättande dikt får utgöra en illustration av detta.
Den heter naturligtvis Åslappe.


Åslappe.

A´Brita skull fo dell blöta at kräka

bårti hömalln söm vort över.

Å vassla från mejerie.

Å lite vätte melas.

Åslappe

Dell mararnsmåle

hadde na Erna täje bårti kvällsmåle.

Dam feck äta oppvärmt mjalka,

å nesläfft grötn

Åslappe.

Na Lova skull ha säg e nytte förklä

förerne va bara slörern

Hon tog en gammklänning ätte momma

Å sydd säg e nytt

Åslappe.

N´Konrad elda vebösse

å tjvet´n å smostickern

För å fo värmen på hälla

för backst´n.

Åslappe.

Na Greta va bånet igen

Hörr de nu ha könne gå dell.

Sä hon gatt fråge kärn sin.

Han sa bara

Åslappe..

 

 

 

 

 

Av Jöran Lundberg - 28 mars 2015 22:36

Bibelkunskap

I ett inslag i programmet ”Smartare än en femteklassare” gick man ut på stan och frågade folk om de visste vem som var äldre: Kain eller Abel? Jag tycker att en av dem som fick frågan svarade väldigt smart. Han svarade helt enkelt KABEL.

När man följer olika frågesporttävlingar som till exempel ”Vem vet mest” tycker man sig märka att frågor ur bibeln vållar många svårt huvudbry. Vissa enkla frågor som jag tycker skall höra till allmänbildning går man nesligt bet på  Som till exempel:  ”Vad hette Sebedeus söners far?”

Förr fick man bibelkunskaen sig till del i grundskolan och inte minst i söndagsskolan. Även om ens lärare inte var känd som någon hängiven utövare av religion tog man ändå kristendomsämnet på största allvar. Numera skall det vara så jämlikt att man måste portionera ut en dos kristendom, en dos Buddha, en dos Islam och en dos Bramputtra. Detta resulterar att det blir bara en enda röra av alltihop. De flesta hemmiljöer är heller inte så särdeles bibelpräglade varför man inte får kunskapen så att säga med modersmjölken. Regelbunden kännedom om olika bibeltexter fick man också sig till del som liten söndagsskolegrabb. Även om en skidtur i ett soligt vinterlandskap hägrade ställde man ändå upp på undervisningen. På så vis fastnade ett och annat korn av kunskap som inte var tung att bära. Vid ett eller annat tillfälle var det väldigt nyttigt att den fanns där.

På något ställe i bibeln står det omtalat om en drös lärjungar som passade på att ta sig en tuplur mitt i en kinkig situation. På ett annat ställe står det: ”Gack du och gör sammalunda”

Därför kan det vara på sin plats att skriva

Gonatt och Gomorron.

Av Jöran Lundberg - 27 mars 2015 22:45

Aftonsång.

Det lider mot kväll dagen är till ända

mitt dagsverk är slut, bringat till final

En aning av ett stoft skall mitt sinne lända

endast ett  korn i universums sal.

 

Fast litet smått och ringa skall det ändå ge

Något liten aning utav evigheten

När det mot natten lider vill jag mig bege

till morfei kamrar och känna trivsamheten.

 

I tidens längd och mina dagars rad

en tidig morgons absoluta ro

När livets timmar bildar en parad

att fridens fagra rosor där får  gro.

 

När jag slutligt finner frid och stilla ro

från dagens id och många små bestyr

Hugsvalas ljuvligt, som fågeln i sitt bo

i liv och lust för livets stora äventyr

 

 

 

  

 

 

 

 

Av Jöran Lundberg - 26 mars 2015 22:39

Spelevink.

OLD-fejs har varit  i farten med ett par spelningar då vi  medverkat vid  pensionrsträffar. Det är så pass att vi uppehåller färdigheten. Övningsträffar har vi också planerat in. Men det blir väl lite senare eftersom den kommande veckan domineras av den stundande påskhelgen.

I den mån vi med våra melodier och sånger underhåller och roar folk kan vi väl också kallas ”kulturbärare” hur nu sådana skall identifieras. Men eftersom utövamde av kultur är någonting extra fint kan vi sträcka på våra ålderdomliga skelett. Och med stolthet gå genom tillvarons labyrinter med högburna huvuden kliande våra olika instrument. Samtidigt som vi ockå har en viss ”spelevinkelverksamhet” utan at det blir alltför vinklat. Även den verksamheten bidrar till att tillfredsställa vårt behov av kultur. Således en kul tur.

Gonatt och gomorron.

Av Jöran Lundberg - 25 mars 2015 23:03

MODO kvar i SHL.

Genom att i kväll besegra Vita Hästen i Norrköping i fjärde raka ishockeymatchen har MODO kvalificerat sig för spel i högsta divisionen även de kommande säsongen. Det var väl egentligen inte någon tvekan om vem som hade den dominerande styrkan. Eftersom det är mycket svårt för ett lag som halkat ner i Allsvanskan att avancera kändes det bra för en luttrad MODO-supporter att de lyckadesh hänga kvar.

Nu blir det för organisationen omkring laget att bygga en ny slagkraftig konstellation. Dessvärre är det i mångt och mycket antalet pengar i kassan som styr det hela. Därför är det ingen avundvärd uppgift för den kommande säsongen 15-16. Naturligtvis håller jag tummarna för att det skall lyckas.

Av Jöran Lundberg - 24 mars 2015 22:03

Gubbröran.

Varje tisdag vid elvatiden samlas et antal gubbar på Björngården (biblioteket) i Björna. Under närmare tre timmar är vi samlade för att dissekera de mest triviala ämnesområden. Av och till ser vi oss som en akademi för vetenskap och vitterhet som har till uppgifta att värna om vårt hemlands tungomål nämligen björnamåle. En av medlemmarna har tagit som sin livsuppgift att samla så många ord och uttryck på detta eminenta tungomål som möjligt. Det är meningen att det skall bli en motsvarighet till SAOL nämligen BAOL. Vid det här laget är vi en god bit på väg till slutmålet 10.000 dialektord.

Dessvärre har vi en del belackare utanför vår akademi som betraktar vårt arbete med en viss skepsis och som menar att projektet  är  dömt att misslyckas.  Men med en dåres envishet strävar vi på och upplever under arbetets gång att det är rätt stimulerande. Björnamåle kommer väl alltid att betraktas som ett ninoritetsspråk och behandlas därefter.  Men va gör de!  

Det var väl Dag Hammrsköld som sa att  ”Det är inte målet som räknas, utan vägen dit”. Vårt motto är: ”Det är (tungo)målet som räknas, men också vägen dit”

Under den färden blir vi gemensamt så där en hundra daqgar äldre för varje gång vi träffas. Men va gör de när vi kan ha trevligt samtidigt som vi gör en otroligt samhällsnytta då vi odlar den sociala samvaron. Den samvaron gör att de bokföringsmässiga hundra dagarna krymper väsentligt i takt med denna språkliga odling

Gonatt och gomorron.

Presentation

Fråga mig

20 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Mars 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards