injail

Alla inlägg under december 2012

Av Jöran Lundberg - 31 december 2012 20:26

Gott nytt år

När jag under nyårsaftonen skriver denna blogg står vi alltså inför ett årsskifte. Tolvslaget signalerer att vi nu går in i år tvåtusentretton. En händelse som för många skall markeras med både brusande champagne och fyrverkerier. Ett firande som i vissa fall slutar med förödande konsekvenser. Ibland med invaliditet och livslångt lidande som följd.

Min ömma moder, som var en mycket jordnära person, hade en alldeles egen syn på nyårsskiftet. När hon hade kvällsmjölkat korna, tagit reda på mjölken och diskat allt det som hon använt för den hanteringen, då var det dags för henne att inta sängläge. Så när vi ungdomar var i missionshuset på nyårsvaka och klämtade in det nya året på ett upphängt järnspett, då sussade hon gott och samlade krafter, inte för ett nytt år, utan för en ny arbetsdag med många angelägna sysslor. Och egentligen är det inte mer dramatiskt än så.

Efter midnatt skriver vi alltså 2013. Det är trettonde året på det nya decenniet. Vissa människor hyser en väl uttalad skräck för just talet tretton. Det skall, menar de, bringa otur och olycka. Dessa människor är, har jag fått lärt mig, behäftade med någonting som heter triskaidekafobi. Nu fick ni således lära er något nytt, eller hur?

Oavsett vilken syn vi har på själva firandet ger det oss ändå anledning att en sådan här kväll något samla våra tankar inför de existensiella frågorna. Viktor rydbergs ”Tomten” är inte en juldikt utan behandlar just frågorna om vadan och varthän. En av verserna lyder:

Så har han sett dem far och son, ren genom många leder

Slumra som barn men varifrån, komma de väl hitneder.

Släkte följde på släkte snart, blomstrade, åldrades, gick men vart?

Gåtan som icke låter gissa sig, kom så åter.

Jag har också vid något tillfälle skrivit en dikt som på något annorlunda sätt berör just de frågorna. Den lyder som följer:


Existens

 

Är tiden konkret realism eller ej,

en konstruktion gjord för vårt väl?

Det är en fråga man kan ställa sig,

ett spörsmål om fri eller träl.

 

Det finns egentligen alls ingen tid

det är  något vi själv hittat på.

Skall vi därför någonsin vinna vår strid

bör vi detta faktum förstå.

 

Men ändå, vi lever i tidsperspektiv

med dagar, timmar, minuter

Ända sen skaparen sade sitt ”bliv”,

detta faktum oss innesluter.

 

Så är tiden en del av vår existens

den som död och förgängelse vet.

Blott skaparen själv kan sätta dess gräns

för en tidlös tidlös lång evighet.

 

Så vill jag och Kärahustrun önska er alla ett välsignat gott nytt år tvåtusentretton.

Av Jöran Lundberg - 30 december 2012 22:45

2012 till hävderna.

I morgon är det årets sista dag och därmed läggs 2012 till historien. Det är lätt att bli lite sentimental när man ser tillbaka på tiden som har gått. Märkligt nog är det inte någon enskild händelse som alldeles markant präglat det svunna året. Den ena dagen efter den andra har kommit och gått utan någon större dramatik. Som jag skriver i min blogg nu och då är jag oändligt tacksam över att jag får vara frisk och rörlig trots min höga ålder. Att få uppleva varje dag utan vare sig  större krämpor eller tärande värk är nåd utöver nåd. Att dessutom vara så mentalt rustad att man har oändligt många planer för framtiden ser jag också som en jättebonus.

Vi har dagliga kontakter med våra två barn pch deras familjer. Det ger en oerhörd tillfredsställelse att erfara att de har det bra. På barnbarnen ser man hur gammal man själv håller på att bli. Äldsta barnbarnet Ida är 19 år och har sitt första fasta jobb i väntan på vidare studier. Hon är resurslärare på Alneskolan (den skola hon lämnade efter nian för tre år sedan). Emma tillbringar ett läsår på en svensk skola i Fuengirola (Spanien). Johan delar sin tid mellan studier i grundskolan och hockeylir i MODO.

I Visby går Henrietta första gymnasieåret på humanistisk linje. En mycket ambitiös elev som säkert klarar sig bra. Johanna och Kristoffer går högstadiet repektive mellan. Flickorna ägnar en stor del av sin fritid som ledare för olika gymnastikgrupper. Kristoffer ägnar sig åt basket och badminton. Något som gläder farfar/morfar är deras stora intresse för musik. Det är fint att uppleva att sång och musiktraditionen lever vidare i den lundbergska släkten. Alla är de mer eller mindre engegerade i något sång eller musiksammanhang.

Det är egentligen en underbar nåd att vi inte vet något om framtiden. Särskilt när man som jag är ”lite till åren”. Då är det tryggt att veta att man får lägga allt i en högre makts händer och njuta av den tid man får sig tilldelad. Det är det enkla evangelium jag har till alla mina kära bloggdiggare inför årets sista dag 2012.

Hejdå.

 

Av Jöran Lundberg - 29 december 2012 21:22

Ute faller snö

Efter att har varit ledig i två dygn är det nu åter fullt ös. Den vintrige kung Bore häller åter sitt ymnighetshorn över oss. Jag hörde i lokalnyheterna på radion att det myckna snöskottandet har satt sina spår i det att antalet onda ryggar har ökat markant. Min uppfattning är att det inte i första hand  beror på snömängden utan på alla snöskottares dåliga träningsstatus. Det finns ingen del på kroppen som säger ifrån så fort vid överansträngning som just ryggen. Det är viktigt att den hålles i någorlunda trim. Jag tackar min skapare varje dag att han har begåvat mig med så god fysik. Det är ett kapital som inte nog kan värderas. I eftermiddags rasade det från taket och fyllde den upskottade gången upp till entren till brädden med hårdpackad snö. Det tog mig 2 timmar i kväll att skotta den ren plus att jag också hyvlade av planen framför garageinfarten. Förunderligt nog känner jag inte det minsta i någon muskel efter den ansträngningen. Prisa Gud!

Hur det än går så närmar vi oss ett skifte till år 2013. Tiden rinner undan och vi får snällt finna oss i det och vackert följa med. Vad framtiden har i sitt skiöte är alltid ett oskrivet kapitel. Lite närmare skiftet hade jag tänkt bli lite mera tidsnostalgisk till båtnad för er alla kära bloggdiggare. Så syns vi då vi syns.

Hejdå.

Av Jöran Lundberg - 28 december 2012 22:34

Om nyord.

Jag gluttade lite på nyordslistan för 2012. Den bjöd faktiskt inte på några sensationella fynd. Jag stötte till exempel på ordet henifiera. Henifierar gör man tydligen då man i en text konsekvent använder ordet hen i stället för han eller hon. Man kan alltså henifiera en text. Nu är det tyvärr så att ordet hen inte blivit den succé som vissa språknördar förväntat sig. Man kan säga att den i stället floppat hen (eller hän). De tappra försök som gjorts att henifiera texter har inte heller mottagits med någon större entusiasm. Jag tror att det beror på att det känns alltför främmande för de som vanligen hanterar språket. Och dessutom onödigt.

Hubot är benämningen på en människoliknande robot (som företrädesvis uppträder i TV-serien Äkta människor från 2011). Det sägs att i en nära framtid blir hunanitära robotar, hubotar, lika vanliga som mobiltelefoner. Svårt att säga men något väldigt frekvent ord i svenskan blir nog inte hubot.

Så stötte jag på ordet läshund = hund som användes i skolans läsundervisning. Specialdresserade hundar skall förhoppningsvis vara ett hjälpmedel att förbättra elevers studiemotivation. Elever med svagt intresse för högläsning skall stimuleras genom att ha en jycke i knät som lyssnar intresserat. Med kännedom om skolans knala resurser i dagsläget spår jag ingen lysande framtid för sådana projekt varför jag tror att ordet läshund inte kommer att bli så väl använt.

Det är fritt fram att föreslå nya ord till språkrådet. Sedan är det upp till var och en att få ordet använt i det vardagliga talet.  Personligen har jag vissa funderingar på att testa ordet skallvädra. Det är ett tillstånd då man ohämmat låter fantasin flöda. Man vädrar helt enkelt ut allt man har inneboende i sitt medvetande, och det kan ju vara rätt mycket. När det är utvädrat får man så mycket lättare plats för nya tankar och idéer. Skallvädra är alltså ett fantastiskt fint ord.

Sen kan man använda ordet renfråga då man av någon närstående eller annan vill ha ett uttömmande svar på något spörsmål. Att renfråga är inte att flummigt och vagt i största allmänhet penetrera ett ämne, utan det är att verkligen gå på djupet i ämnet för att få ett så uttömmande svar som möjlligt. Renfråga är alltså ordet.

På detta viset kan man tillföra språket en mängd nya ord som egentligen inte har någon betydelse men bidrar till att göra detta så mycket mer innehållsrikt och blomstrande.

Ni alla kära bloggdiggare som är genier var och en på sitt område kan ju föreslå nya ord och ordvändningar vilket i slutändan kan tillföra vårt modersmål den rikedom det fötjänar.

Lycka till!

 

 

Av Jöran Lundberg - 27 december 2012 20:51

Julefrid och annat.

Så här i juletider är det kanske på sin plats att berätta om ett par händelser från förr. Dessa händelser är knutna till ett par ungkarar som bodde en bit söder om Långviksmon på en plats som hette Tämnäsudden. Det var Arvid och Viktor Ekström, två orginal som levde sitt liv på det lilla torpet. Nu var det så att dessa ungkarar hade en son som hette Ivar som de skötte på allra bästa sätt från det han var en liten parvel. Nu kan man fråga sig hur två ogifta karar kan ha skaffat sig en pojke. Jo, det var så att när deras mor började bli gammal och inte orkade sköta hushållet städslade de en piga till hjälp. Nu bar det sig inte bättre än att efter en tid visade det sig att hon va ”på tjocken” som dom sa. Med sedvanlig fördröjning födde hon ett välskapt gossebarn lindade honom och ammade grabben tills dess han var avvand. Då tackade hon för sig och drog vidare till någon ny anställning och lämnade parveln i Arvid och Viktors vård. Vart hon flyttade kom nog aldrig till gemene mans kännedom. Vem som var far till barnet blev heller aldrig riktigt fastställt utan de båda bröderna tog sig an uppfostran som om det vore deras gemenamma egendom, precis som torpet och allt det övriga de ägde.

Det var Arvid som mest skötte jordbruket och hushållet när Viktor ofta var ute på olika dagsverken i bygden. Arvid hade naturligtvis en ”julgris” också som om sommaren var ute i en inhägnad. Nu hade grisen för vana att nu och då rymma från sin kätte och ge sig ut på egna äventyr varför Arvid tvignades ut på jakt efter sin kära hushållsmedlem. Arvid hade en bra fantasi så han kommenterade grisens eskapader på följande sätt: ”Min gris har länge talat om att han skulle ut å resa”. Å en dag var han borta och då jag hittade honom simmandes nere i Görjvika frågade jag honom: ”Vart är du på väg?  Då grymtade grisen fram ”Oschlo, Oschlo.

Om jularna var de alltid bjudna till en släkting som hade en stor familj med många barn. Arvid hade alltid en gammal skinnmössa, en så kallad ”Krimmermössa”. En jul började barnen leka med ”krimmern” och kastade den som en boll mellan sig. Då bar det sig inte bättre än att mössan hamnade i den öppna spisen där det sprakade en flammande eld. Den gick inte att rädda utan blev lågornas rov. Då kommenterade Arvid händelsen så här på sitt lakoniskt lugna sätt: ”Nu får de små hett om öronen”.

Det har berättats många historier om Arvid och Viktor så jag kanske får anledning att återkomma till dem vid något senare tillfälle.

 

Av Jöran Lundberg - 26 december 2012 22:27

Mellandagsrea.

Så har butikerna återigen fattat sitt halmstrå och startat sina mellandagsjippon. Det går i allmänhet så till att de annonserar ut varor till ofantligt låga och lockande priser och när kunderna kommer till butiken på annandagen är de   oftast tyvärr slutsålda. Men de har ju andra varor att erbjuda som också är prisvärda enligt försäljarna. Jag såg att någon butik startade mellandagsrean redan på julafton. De uppfattade kanske julafton som en dag mellan två söndagar och på så vis blev det en ”mellandag”. Affärsmännen lever i den glada förivssningen om att folk har pengar kvar även efter den rekordstora julhandeln. Av erfarenhet vet de att deras presumtiva kunder blir som galna så fort de uppfattar ordet realisation. Det skulle vara roligt att veta om någon ur den växande skara bloggdiggare som regelbundet följar mina krumelurer gör något fantastiskt ”fynd” i dessa underbara dagar.

Mellandagsrea är det också på den här bloggen. För jag har egentligen ingenting att skriva om. Ifall  jag inte till äventyrs skall nämna att MODO vann med 2-0 mot AIK inför ett fullpackat Fjällrävencenter. Där var det ingen mellandagsrea utan det var fullt ös från första nedsläpp till att slutsignalen ljöd. 7.600 personer i arenan betyder klirr i kassan för stackars MODO, pengar som är väl behövliga för deras ansträngda ekonomi.

”I mararnst då jäg vakne va jäg sängleggenes å då låg jäg bakal aschele på na Amanda” san Albert attn´ Otto. Men tacka för dä, san´Otto  ”du kön ju int ståsöva söm gam mära å legg bakal aschele på na Amanda dä ä bra då´de blåse”. ”För de meste äre vindstilla däarn”. ”Tack ska du ha, Otta för dam orla, du än rekorderligen kompis du”.

Hejdå.

Av Jöran Lundberg - 25 december 2012 22:46

Det handlar om ved.

Jag fick en bok i julklapp som kort och gott heter VED. En mycket intressant bok som behandlar det mesta som rör ved och vedhantering. Ända från trädet i skogen till den färdiga klabben att stoppa in i kaminen eller vedpannan. Även om mycket av det som skrivs är självklara saker för en utpräglad ”vedoman” är det en mycket intressant läsning. Att veden skall vara torr innan den hamnar i elden har länge varit en självklarhet. För den skull har jag utvecklat den så kallade trestegsmetoden. Att veden skall kapas och klyvas under våren är rätt självklart, när veden lufttorkat lämplig tid travas den in under tak i ett vedförråd vilket helst skall vara regntätt men inte helt lufttätt. Innan veden så hamnar i vedpannan förvarar jag den i pannrummet den sista tiden. Då blir den vad jag kallar ”knastertorr”.

Författaren ägnar ett kapitel åt att försöka analysera vedomanens innersta själ. Enligt en forskning begynner vedintresset i övre medelåldern och företrädesvis hos män. I den mån det är kvinnor inblandade är det så gott som alltid då veden skall staplas. Detta genuina intresse för ved accelererar med stigande ålder och är tydligt uttalat så länge den fysiska och mentala förmågan finns kvar. Enligt någon forskninsrapport jag läst är det också genetiskt betingat.

Något som jag redan konstaterat, och som påstås i boken, är vedhuggningens goda egenskaper som motionsform. Det finns ingen annan aktivitet där man förbrukar så många kalorier som vid vedhuggning.

En annan intressant aspekt är den miljöpåverkan vedeldningen har. Enligt författaren är CO-utsläppen ett nollsummespel. Således behöver träden lika mycket CO för att producera motsvarande mängd ved som det alstras vid eldning av samma kvantitet.

O ve o fasa.

Av Jöran Lundberg - 25 december 2012 00:06

Julafton.

Hemma vid datorn sent på julaftonen. Det är så sent att det snart är dags för frälsaren att födas. Skriver ändå några meningar i väntan på att det skall bli hett i värmepannan och därmed varmare i huset. Det är nästan 13 grader kallt ute så därför är det nog klokt att bringa lite värme innan det är dags att krypa till kojs.

Vi har i alla fall haft ett fint julfirande hos familjen Lundberg i Järved. Det gick helt i traditionens tecken med alldeles lagont mycket julmat och fin gemenskap. Vi fick till och med besök av två jultomtar som vanligt. Varje år får systrarna Lundberg ”tomta” för sin lillebror Johan fästän det är nog en fem sex år sedan han slutade tro på den riktiga tomten. En riklig mängd julklappar utdelades även i år. Jag fick en bok av familjen Holmberg på Gotland som handlade om vedhantering. En mycket nyttig och angelägen bok för en som fyller en stor del av sin tid med just, ”ved”.

Förhoppningsvis skall väl julfriden lägra sig över Tallbacken och dess invånare. De återstående juldagarna firar jag och KäraHu ensamma med varandra vilket vi båda tycker är lugnt och skönt. Att få rå sig själv i en stilla gemenskap är faktiskt inte så pjåkigt tycker vi.

Dessutom kan jag då ägna min tid åt att tillfredsställa alla mina bloggdiggare och nu även facebookvänner. De kan kanske bli en eller annan drapa till deras förnöjelse.

Nu har krystvärkarna börjat för födelsen varför jag känner mig förhindrad till vidare gaggande, avslsutar därför detta mitt aviga inlägg.

Hägaktningsfullt

Er julfirande vän.

Presentation

Fråga mig

20 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21
22
23
24
25 26 27 28 29 30
31
<<< December 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards