injail

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Jöran Lundberg - Lördag 20 april 21:18

Skogen gav arbetstillfällen.

Under många decennier i slutet av 1800-talet och till mitten av 1900-talet var arbetet med skogsavverkning en given inkomstkälla för folket i de små skogsbyarna och boställena. Det betydde att under några korta vintermånader skulle man avverka så mycket skog som möjligt och forsla virket till närmaste flottled. Allt ifrån varje daggryning och till dess mörkret kom var man verksam. Allt eftersom dagsljuset förlängdes blev arbetsdagarna också allt längre. Det var inte ovanligt att under vårvinterns ljusa dagar det kunde bli dagsverken upp till 12-14 timmar. Innan de moderna skogskojorna kom var det vanligt att man bodde i någon hastigt tillkommen jordkula.

För att forsla timret ner till sågverken nere vid kusten flottade man timret i bäckar och åar i speciellt iordninggjorda flottleder. För att frakta virket använde man hästen som dragkraft. När man lastat stockarna på timmerdoningen var det att finna en gynnsam väg ner till upplägget vid bäcken eller älven. Tillgång till ett lämpligt snötäcke var därvid av största vikt.  En väl anlagd basväg som anpassats till terrängen på bästa sätt var en förutsättning.

Ju längre det skred fram emot vårvintern med solvarma dagar som tärde på det ack så viktiga snötäcket desto hetsigare blev arbetsdagarna. Ofta var påsktiden en tid då det gällde att forsla ner de sista återstående timmerstockarna innan snön smälte undan och barmarken blev allt för framträngande. Därför tänker jag varje påskhelg på att den förr i tiden ofta utgjorde finalen på en lång och slitsam vinter.

Det var stora mängder timmer som på detta sätt gynnade sågverken och därmed också sågverkspatronerna. Jag läste någon uppgift om att vissa år på 1920-talet flottades ända upp till 20 millioner stockar på Gideälven. En ofantlig mängd, hanterade av slitna skogsmänniskor.

Numera är den manuella avverkningen ett minne blott. De gamla kämparna har för länge sen förmultnat i sina gravar. Byarna är öde och bosättningarna skattat åt förgängelsen. Gigantiska maskiner har tagit över verksamheten. Den mängd timmer en skogsarbetare fällde under en lång vinter avverkas nu på mindre än en dag. Det är troligen bara en tidsfråga när dessa maskiner blir förarlösa och manövreras från en gigantisk central som kan vara förlagd till -Stockholm. Som därmed än mer gynnas av den rikedom som för det mesta finns i Norrland.

ANNONS
Av Jöran Lundberg - Fredag 19 april 22:39

Stugan i Gröntjärn.

I dag besökte jag tillsammans med en del andra Ulf och Ann-Charlotte Johanssons fritidshus vid Gröntjärn. En stuga mitt ute i Björnabygdens  vilda skog. En underbart solig vårvinterdag i en högklassig livsmiljö. Det var också en del andra som passade på att besöka familjen Johansson med barn och barnbarn.

Förstärker det ljuva intrycket med diverse bilder.


 

Stugan vid Gröntjärn som den ter sig i dag

 

Interiör från huset. Ett av deras barnbarn sitter och läser

 

Bilden visar byggnaden som inrymmer bastun



 

Bilder som visar en del andra som besökte Gröntjärn i dag  

ANNONS
Av Jöran Lundberg - Torsdag 18 april 22:20

U-18. VM.

Jag hade den uppfattningen att det var slut med ishockeyn för säsongen, men numera spelar man tydligen till långt inpå sommaren. Just nu har VM för 18-åringar startat i Örnsköldsvik och Umeå. Grabbarna i Sveriges lag startade turneringen i kväll med match mot USA. Dessvärre blev det ingen lyckad premiär då det svenska laget förlorade med 1 - 6. Detta efer en som jag tycker spelmässigt godkänd insats. Förhoppningarna ställs nu på vinstmatcher mot de övriga lagen i gruppen som är Lettland, Ryssland och Slovakien. I början av maj kommer det att spelas VM i ishockey för Tre kronor.

I övrigt verkar det att bli en fin påskhelg. Det också rätt många sammankomster i våra kyrkor under dagarna, Jag kommer väl att besöka en del. I morgon till exempel har vi gudstjänst i våran kyrka. Så får man väl ta till vara den fina vårvintern vi har och göra det bästa av den. Fortfarande lite kallt om nätterna så det finns rätt mycket snö kvar att gotta sig i.

Önskar alla mina bloggdiggare en riktigt skön och trivselfrämjande påskhelg.

Av Jöran Lundberg - Onsdag 17 april 22:57

Stilla veckan.

I min ungdom var det påskens innersta budskap som satte sin prägel på det vi betecknar som stilla veckan. Det dova och det ljudlösa hade en dominerande plats i människors umgänge den tiden. Även om det inte var direkt uttalade förbud fanns ändå känslan av tvånget att låta stillheten och friden få dominera tillvaron. Kanske speciellt under långfredagen fanns mycket som var tabubelagt.

I våra dagar är det snarare motsatsen som råder. Många jäktar för att hinna med så många aktiviteter som möjligt. Därför tror jag att om det hos gemene man praktiserades ett visst mått av uppbygglig stillhet man skulle hinna med så mycket mer. Tiden trasas sönder av dess larm och brus.

Jag hittade en dikt skriven för många år sedan som förstärker mina funderingar. Den heter:


Silentio.

Tystnaden, en evig arvedel, kommer mig oändligt nära.

Kryper in i minsta del, att livets bittra lek mig lära.


Bortom tidens stress och larm, förs jag av en mäktig hand,

till en existens så  varm, hän till soluppgångens land.


Vid oändlig tystnad vill jag lyss till sorlet av en stillsam älv.

Ta del av ivern, den son nyss blev en del utav nig själv.


Ofta hör jag omvärldsbruset, oro, ångestfyllda kval.

Som hindrar mången att i ljuset, finna tystnads högtidssal.


För att leva helt i fullhet finns i  tystnaden en sång.

Med en ton av ro och stillhet, som öppnar livets port en gång.


Någonstans finns evig tystnad när han med frid mig salig gjort.

Långt från livets larm och lystnad. En gång vid evighetens port.


De blir i hast min svaga tro förvandlad till en verklighet.

I tystnad har min själ sin ro, med evig fri fullkomlighet.

Av Jöran Lundberg - Tisdag 16 april 21:07

Lyckligt slut.

Min granne berättade idag att de sågat mer en tall på tomten härom dagen. I tallen satt en gammal fågelholk som en hackspett delvis hackat sönder. När det fällt trädet och skulle ta reda på holken upptäckte de att  det låg två ekorrungar där. De verkade vara nyfödda emedan de inte hade fått någon päls än. Dessutom tycktes de klarat den vådliga färden till marken. 

Nu var goda råd dyra. Hur skulle man göra? Men man satte upp holken igen i ett närliggande träd i förhoppning om att ekorrmamman skulle komma tillbaka. Det tog någon dag utan att något hände. Men si, rätt vad det var så hade hon lokaliserat den nya platsen och var tillbaka hos sina ungar. Som tack för mammans bedrift lade de ut nötter på fådelbordet som hon brukade besöka.

En händelse med lyckligt slut

Av Jöran Lundberg - Måndag 15 april 21:00

Påskväder och annat.

Det är säkert många som gläder sig åt det fina vädret de här dagarna. En hel del har nog sett fram emot påskledigheten. Det verkar också vara gott om snö på de olika vintersportorterna. Även här i våra trakter är det rätt bra med snö kvar. Genom att det är minusgrader om nätterna orkar inte solen tära på snötäcket i någon nämnvärd grad. Skoterlederna är tämligen opåverkade varför de nog är farbara. Troligen blir det någon skotertur upp till Hemsjön i påskdagarna. För min del blir det nog i stort sett att bara ta det lugnt. Jag har eventuellt vaga planer på att hälsa på familjen Johansson i Gröntjärn någon dag. Något kyrkobesök blir det väl också.

Jag drar mig till minnes att under många herrans år var det tradition att fira påsken i Hamavan på fjällgården. Det var varje år en fin upplevelse som för min egen del innebar rätt mycket engagemang som fjälledare under veckan. Men många fina minnen har jag ifrån den tiden. Minnen som är värdefulla att äga.

Onsdagen är intecknad för ett besök vid ögonavdelningen på Örnsköldsviks lasarett. Min fine granne Sture Vikman har lovat att köra bilen eftersom behandlingen kan innebära att jag själv är förhindrad att köra bil.

Avslutningsvis vill jag önska alla ett riktigt fint påskfirande av vad slag det vara må.

Av Jöran Lundberg - Söndag 14 april 22:26

VM-damhockey.

Följde finalmatchen i damhockeyn på TV. Det blev en verklig rysare med massor av märkliga situationer. Bland annat blev ett, som jag tyckte, ett regelrätt finländskt segermål bortdömt av någon underlig anledning. USA kunde vinna finalen efter efter straffläggning. Detta efter fyra perioders spel.

Av Jöran Lundberg - Lördag 13 april 21:33

Den stora smällen.

Jag var ner och besökte min bror Gunnar i dag. Då kom vi att påminna oss vad som hände vid den stor tågexplosionen hösten 1952. Det var vid tretiden på eftermiddagen, jag hade just kommit hem från ett uppdrag med en traktor. Då upptäckte vi att det vällde ut rök från ett tåg som passerade. Av den anledningen stannade det vid järnvägsstationen. Det tog inte lång stund förrän vi hörde explosioner precis som om det varit krig.

Det visade sig att det var ett tåg fylld med pansarbrytande granater som börjat brinna. I hettan från eldhärden begynte de explodera.  Genom ett rådigt ingripande av tågklareraren kunde vagnarna framför eldhärden kopplas loss och dras en bit från explosionsområdet. Genom den  manövern räddades samhället från att helt utplånas. De tre närmaste vagnarna var nämligen var och en lastade med 15 ton trotyl som om de exploderat det endast varit en tom krater i närområdet.

Det dröjde endast någon dryg halvtimme så var brandkår på plats. Eftersom jag inte så lång tid innan slutat min utbildning till brandman ryckte jag in och var brandmännen behjälplig med att få fram vatten till de två fastigheter som antänts av de exploderande granaterna. Jag ställde också upp som strålförare när det var klart med vatten som pumpades fram från en brandpump nere vid KATTJÄRN.

Under en tidrymd av ungefär två timmar exploderade cirka trehundra granater och kastade projektiler upp till flera kilometer. När jag stod och bekämpade elden vid den övertända Konsumfastigheten ven det oupphörligt i luften omkring mig. Vid varje granat som briserade vajade eldslågorna fram och tillbaka av lufttrycket. Efteråt kan man ifrågasätta nyttan av brandbekämpning en sådan gång. Det har nog varit bättre att byggnaden brunnit ner till grunden. Det som var kvar efter branden hade i alla fall inget värde utan vållade bara arbete för att få det sanerat.

Som genom ett under kom ingen enda människa till skada.

Händelsen blev upphov till ett medieuppbåd som efter den tidens mått var gigantiska. Några Stockholmstidningar med journalister och fotografer chartrade ett flygplan som kunde landa på Storsjön. De gjorde reportage och tog bilder som de sedan flög hem till Stockholm med. På den tiden fanns inte de tekniska hjälpmedel som finns i dag.

Jag bifogar till slut en bild som visare de två fastigheter som brann ned.


 

Presentation

Fråga mig

14 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ injail med Blogkeen
Följ injail med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se