injail

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Jöran Lundberg - Måndag 11 dec 21:08

Vinter.

Vintern i det gamla bondesamhället var delvis en återhämtningens tid. Skörden var bärgad och foder fanns tillräckligt för djurbesättningen för perioden fram till vår och sommar. Det fanns också rikligt med ved i vedboden för varmhållningen. En väl så viktig omständighet. För den som inte var beroende av timmerhuggning eller körning åt ”Bolage” kunde man de korta och mörka dagarna omkring jultiden finna sig i en lite lugnare livsrytm. En syssla som oftast utfördes före jul det var arbetet med att hugga och köra hem ett rejält förråd av ved. Det bränsle som under våren sågades, klövs och torkades för bränsle för ytterligare en kommande vinter.

Oftast rustade man sig tiden före jul för ett rejält helgfirande med rik tillgång till god mat. Julgrisen skulle slaktas och tas tillvara. Många olika läckerheter framställdes. Mestadels hade man också en spädkalv som slaktades till julen. Jag minns från mitt hem att vi alltid hade en rejäl kalvstek på julbordet och naturligtvis läcker kalvsylta. Även i de mest torftigaste hem strävade man efter att fira en rik jul. Sammanhållningen människor emellan var stark på den tiden. Detta innebar att om man misstänkte armod och fattigdom var de mer besuttna beredda att hjälpa till med det som fattades.

De mörka dagarna efter jul användes av männen ofta för att tillverka något som eventuellt fattades i bohaget. Då snickrades det som behövdes för gårdens behov. Om det till äventyrs inte fanns snickarbod tillgänglig tog man helt sonika in snickarbänken till köket. Det kunde tillverkas olika slåtterredskap som räfsor och lieorv. Behövde man en ny timmerkälke var det inga problem. Hade man skogsmarker användes vårdagarna mestadels till att hugga och köra fram ett förråd av timmer. Antingen för avsalu eller för eget behov. Tillgången av sågat virke var av stor vikt. Vintertiden var således en god del av årsrytmen men innebar också en tid av vila och återhämtning.

ANNONS
Av Jöran Lundberg - Söndag 10 dec 17:58

En tradition.

Idag den tionde december är det Alfred Nobels födelsedag med all den tradition det innebär. Med utdelning av de olika priserna tillika en festlighet som inte går av för hackor. Den gamle krutgubben lyckades skrapa åt sig en hel del sekiner som han samlade i sin stiftelse som med åren har blivit rätt betydande. Jag har för mig att han tillsammans med brorsan också tjänade en bra slant på vissa oljetillgångar. Hur som helst så blir en drös forskare hedrade med priset som också innebär ett visst pekuniärt tillskott. Men jag tror att det finns mycken forskning världen över som också bidrar till utvecklingen men som inte blir prisad på samma sätt.

En tradition så god som någon är det faktum att jag varje år på Nobels födelsedag publicerar min dikt Balladen om Alfred Nobel med en uppmaning att Svenska akademien tar sitt fulla ansvar.

Balladen om Alfred Nobel

Den gamle krutgubben Alfred Nobel

han som fann upp dynamiten

som i sin himmel så lycklig och säll

gärna vill prisa eliten.

 

Den gamle farbrorn med sitt åtrådda pris

regerar än här på jorden

det är skickligt gjort på många vis

av en man som är avliden vorden

 

Ett pris har han anförtrott vår akademi

det som handlar om litteraturen

det är priset med mackel och krakel i

kontroversiellt är det av naturen

 

För hur de än sig i världen vänder

anses det ändå vara galet och fel

trots att gubbarna tvår sina händer

får dom ändå plågas och pinas en del.

 

Ty priset skall alltid ges till nån annan

än till den person de gemensamt sett ut

många tyckare tar sig för pannan

undrar hur de kommit till sådant beslut.

 

Men ständigt det går år efter år

utan att gubbarna riktigt förstår

att den proceduren inte är svår

om till geniet nobelpriset går

 

Därför skulle de bli populära

om Jöran Lundberg fick priset vinna

ty ingen kan som han äran bära

det må alla kloka på jorden besinna.

 

Men än har jag inte inbjuden blivit

till festen som omges av kunglig glans.

Trots att jag mången dårvers har skrivit

har jag ständigt förmenats min segerkrans.

 

 

ANNONS
Av Jöran Lundberg - Lördag 9 dec 22:16

Me too.

I begynnelsen vandrade Herran genom edens lustgård på sin inspektionsresa. Plötsligt hörde han ett ekande skri bland äppelträden. Me too! Me too! Det var Eva som var alldeles utom sig. ”Jag anklagar Adam för sexuellt ofredande. ”I ett obevakat ögonblick var han framme och ryckte bort fikonlövet”. ”Jag kände mig alldeles förnedrad”. ”Jag är beredd att gå ut i en omfattande protestaktion”.

När vår Herre på sin promenad mötte Adam anklagade han honom för den grova ogärningen. På grund av det massmediala trycket från hela änglahären och därmed den hätska stämningen kände sig Adam tvingad att erkänna. ”Men det hände för evigheter sen” försvarade sig Adam. ”Det har ingen betydelse” svarade Herren ”du har saboterar den psykosociala miljön”. ”Du har uppfört dig oetiskt mot kvinnan”. ”Egentligen skulle du vara avskedad, men eftersom jag för närvarande inte har någon ersättare får du behålla tjänsten. Jag dömer dig dock att inte röra ett äppelträd på sex tusen år”.

Det kan noteras att på grund av denna dom var det Eva som först smakade av äpplena i lustgården

Av Jöran Lundberg - Fredag 8 dec 22:32

Barnhistorier

I kväll får ni nöja er med lite ”skåpmat”.

Fröken: Om du har 5 blomkålshuvuden i ena handen och 6 i den andra, vad har du då?
Pelle: Stora händer!

Fröken på förskolan: Kan du räkna till tio, Anna?
Anna:1,2,3,4,5,7,8,9,10.
Fröken: Men varför hoppade du över sex?
Anna: Det är förbjudet för barn, har jag hört.

Christian satt och funderade:
Det finns 3 sorters människor.
Dom som kan räkna, och dom som inte kan räkna.

Tre pojkar stod och sjöng visor utanför polishuset. Efter någon timme kom en polisman ut och undrade vad fan de höll på med.
Två av pojkarna fortsätter sjunga medan den tredje böjer sig ner och rotar i ryggsäcken. Han hittar det han letar efter och håller upp den gröna, långsmala skylten med "ÖVNINGSKÖR".

Av Jöran Lundberg - Torsdag 7 dec 21:54

Snö, blåst och regn.

Det verkar som att vädergudarna har många olika vädertyper att erbjuda oss den här förjulsvintern. För någon dag sedan var det rejäl kyla och det var förhållandevis rätt vackert väder. Sedan har man det senaste dygnet plågat oss ed både snö och hårda vindar. Och nu i kväll så regnar det. Efter att det troligen blir uppehåll någon dag kommer återigen en hel del nederbörd. Det är bara frågan hur mycket vi tål. Jag som gammal snöskottare skulle innerligt önska något stabilare väder framöver.

Jag har i alla fall skottat rent från snön här på Tallbacken så jag kan sova lugnt.

Gonatt o gomorron.

Av Jöran Lundberg - Onsdag 6 dec 21:16

Nu skall det åter sparas.

Läste i husorganet häromdagen att det skall sparas mera inom hemtjänsten. Bland annat skall man hädanefter låta sina ”kunder” leva mera i skiten genom att förmena dem duschning. Verksamheten bland vårdtagarna blir alldeles åt skogen för dyr. Men å andra sidan kan man fråga sig vem som egentligen lider av lite skit. Möjligen de som lider svårt av pisslukt. Men de får väl sätta en klädnypa i näsan.

Vad jag kan förstå har hemvårdarna redan idag en väldig stressig tillvaro. När jag kör min Volvo ner mot Björna och håller lagstadgat 80 km/tim. blir jag nu och då omkörd av bilar tillhörande Örnsköldsviks kommun. Inte vet jag hur jag skall tolka det men omkörd blir jag. Att hinna med så många ”kundbesök” som möjligt ses möjligen av ledningen som kostnadseffektivt. Man kan se insatserna som ett evigt duttande hit och dit. Och nu blir det hädanefter mera duttande och mindre duschande.

Gonatt och gomorron

Av Jöran Lundberg - Tisdag 5 dec 23:33

Finland 100 år.

I morgon (läs i dag) firar Finland 100 år som självständig stat. Detta efter att under många sekler varit under svensk och sovjetisk överhöghet. Men de första 100 åren i dess historia har varit en mycket dramatisk tid med tre krig. Men det finska folket har alltid rest sig. Under andra världskriget på 1940-talet stred Finland mot dåvarande sovjetunionen vid olika konflikttillfällen. Många stupade och när det så småningom blev fred var det ett mycket sargat land. Men det finska folket har genom åren visat en enorm ”sisu” genom att bygga upp den välfärdsstat den i dag kan betecknas som.

Det beslutades vid den tiden att i möjligaste mån evakuera barnen främst från krigshärdarna. Närmare 70.000 barn placerades främst i fosterfamiljer i Sverige. Det har gjorts flera studier omkring den psykosociala effekten som blev följden av åtgärden. Många av barnen blev kvar i Sverige och har funnit en förhållandevis god tillvaro. För de barn som skickades hem efter krigsslutet blev det återigen en svår omställning eftersom de ofta kom till mycket sargade hemförhållanden med många stupade fäder.

En dikt som i någon mån belyser händelsen bifogar jag mi blogg Den heter:

Finnbarna.

Kriget härjade i vårt grannland

Man stred för livet mot en övermakt.

Det var nödtid. Hemskhetens tid.

 

Barnen, Vår framtid. Vi måste rädda dem

De måste bort från död och misär.

Vi skickar dem till en fredens asyl.

 

Vi hämtade dem på stationen.

Ja minns så väl den dagen.

Dom kom med tåget vid middagstid.

 

Vilsekomna existenser

Förskräckt uppsyn.

Nära till gråt.

Med en namnlapp i ett snöre om halsen

Och adress till slutdestinationen.

Fulla av löss.

 

Den första tiden var en katastrof,

Gråten var ständigt nära.

Nätter då sömnen var långt borta

En tillvaro ständigt i trauma.

 

Men livet gick vidare, dag lades till dag

Kärleken och omsorgen

kröp inom skinnet på ett litet barn.

 

Började trivas, kände gemenskap

upplevde lycka, rotades

Förgät det gångna för nuet

blev älskad, ompysslad, uppmärksammad.

 

Krigsslut. Fredsslut.

Återigen. Samma katastrof.

Tillbaka till ett raserat land, en splittrad familj

med krigsoffer.

Vilken framtid för dessa sargade barn?

Frågetecknen var många. Skadorna ännu fler.

 

Av Jöran Lundberg - Måndag 4 dec 22:24

En dag av nåd.

De som regelbundet följer min blogg har nog erfarit att jag rätt ofta återkommer till de existensiella frågorna. Det är kanske inte så märkvärdigt att man efter ett långt och aktivt liv ser tillbaka på de tusentals dagarnas rad med ens stilla undran om det skall bli ytterligare en. Samtidigt som man i sitt liv märker hur skört det är.

Jag tror att det då är en tillgång om man har någon förankring att fästa sin tillvaro till. Något som evigt består när det förgängliga upphör. Det medverkar till att man kan se framtiden ann med tillförsikt även om tillvaron har sina begränsningar. Något som ger trygghet.

Därför når jag önskar er alla gonatt och gomorron vill jag hälsa den nya dagen med:

Min bön en vanlig morgon

Du Gud som bryr dig om så många

Jag förstår du har det snärjigt då och då

Nog blir väl dina arbetsdagar långa

så bönesvar kan nog ej alla få

 

Tack i alla fall för nattens ljuva ro

Att jag fick sova riktigt skönt och gott

Jag kände mig som fågeln i sitt bo

det fanns ett himmelskt värn har jag förstått.

 

Så lägger jag min dag i dina händer

den som du mig skänkt av bara nåd

Jag litar helt på dig vad än som händer

och lever helt uti ditt underbara råd.

 

Om ändå med en bön jag får dig störa

lägg mina kära i din trygga hand

Du kan styrka dem och dem beröra

på vägen hän mot livets land.

 

Du vet det inte är så lätt att leva

helt och fullt att följa dina bud

Ibland man måste fram sig treva

skydda och bevara dem du gud.

 

Den trygghet som jag känner i din närhet

sprid det ut till alla mänskor på vår jord

Låt dem förnimma just den ro och stillhet

som du förmedlar med ditt sanna ord.

 

Presentation

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ injail med Blogkeen
Följ injail med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se