En drapa om framtiden.

Det sägs att den som har planer för framtiden håller sig ung. Det är nog så sant som det är sagt. Mänskligt sett har undertecknad bloggskrivare framtiden bakom sig. I varje fall en god del av den. Men ändå är det kärt att ha framtidsplaner. Ett annat bra motto är också: ”Planera för framtiden men lev i nuet”. Det kan i vissa fall vara en svår kombination därför att framtidsplaneringen  ibland  ”tar över” till båtnad för nuet.

Att leva i nuet är samtidigt att vara närvarande. I vissa möten med  människor upplever man hela tiden att de är ”någon annan stans”. Att leva i nuet är också att bry sig. Att lyssna in och ta till sig och analysera de ibland dolda budskap som finns i samtalet med sina medvandrare.

Varje år vid jultiden brukar vi gå med en enkel julgåva till de äldre i bygden. En dag när jag var ute och besökte pensionärerna bestämde jag mig för att nu skall jag verkligen lyssna och inte prata så mycke själv. Jag blev mäkta förvånad över hur de älskade att prata om sig själva och speciellt om sina olika sjukdomar. När jag mot aftonsidan avslutade besöksrundan kunde jag allas sjukdomshistoria utantill, vilken medicinering de hade och behandlingsplaner. Det var till och med en som kunde beskriva alla sina olika krämpor i latinska termer. Det var imponerande (och lärorikt).

Nu är de här krumelurerna inte något som ni kära bloggdiggare egentligen behöver rätta er efter utan jag ger er bara det goda rådet att ”lev som ni brukar och trivs med de”.

Adjö, adjö,

Jöran.