Ibland tycker man att det inte händer någonting som är värt att skriva om. Ifall man då skriver om det som inte är något att skriva om kan det i nödfall bli en mer eller mindre intressant historia.

Kylan håller i sig här på Tallbacken det vill säga runt 13-14 grader minus.

Jag har lovat att hugga en julgran til kyrkan så därför var jag ner till Götes hygge mitt på dan i dag. Där var det ännu kallare (runt 20 minus) men jag lyckades ändå att se ut en, som jag tror rätt hyfsad gran. Får väl fortsätta med den uppgiften i morgon.

Våran TV har tillfälligt tillfrisknat så nu kan KäraHU få sin vanliga dos av olika programutbud. Men vi är ändå inne på att skaffa någon annat system för mottagningen. Det skall bli spännande att se hur det blir.

En liten reflektion kan jag väl kosta på mig så här inför den snart stundande December. Alla olika reklammedia är för närvarande nerlusade med så kallade "Julerbjudanden". Där skall man således lockas att tro att man kan göra ett förnämligt klipp. I själva verket är det firmorna som står för erbjudandet som är de verkliga segrarna. Det gör att jag kommer att tänka på en dikt av Alf Henriksson Den lyder så¨här. Den heter "Bondens liv"

Bonden som får en rekordstor skörd

Känner sig utomordentligt illa berörd

Nästa år kommer tydligen skatten att sluka

allt vad han sammanbragt genom att åkerbruka.

Hans lugn är försvunnet, hans själsfrid är skral

när året gått in i sitt sista kvartal.

Då måste han ila till stan med sin kassa

och köpa sig jordbruksmaskiner i massa.

För den bärgade äringen köper han vilt

traktorer och annat avdragsgillt.

Dem måste han framdeles olja och smörja.

Ja nog har han orsak att sucka och sörja.

Och nästa år är han ute och kör,

med ting som han inte har användning för

Hans mödor förstoras, hans liv blir en börda

de år som han lyckats för bra med att skörda.

Med det hälsar jag all rara bloggdiggare en God Natt.

Lev rätt på alla sätt, ät vinegrette. Hejdå Jöran

Det är egentligen inte så mycket att skriva om livet på Tallbacken. Den bistra kylan gör att det inte  inbjuder till aktiviteter av någon större omfattning. Jag håller vedförrådet i pannrummet inakt. När man eldar med egenproducerad ved tycks man kunna hålla lite varmare än annars och då blir man lätt bortskämd.

Dramat med den svarta och infrusna Teveskärmen är fortfarande olöst. Jag har kollat  på internet olika system för att få in sändningarna. Ju flera man läser om desto mer förvirrad blir man. Alla presumtiva programhållare har så kallade "Tremånadersgratisprovapåerbjudanden" och alla lovar de världens bästa och förmånligaste programutbud.  Man känner sig som en gammal abborre som står intill den maskade kroken och funderar om man skall hugga eller inte. Jag får väl anledninga att återkomma med dramats eventuella upplösning.

Annars går tiden på Tallbacken sin tickande gång vilket föranleder mig att skriva följande lilla ode:

Existens.

Är tiden konkret realism eller ej,

en konstruktion gjord för vårt väl?

Det är en fråga man kan ställa sig,

ett spörsmål om fri eller träl.

Det finns egentligen alls ingen tid,

det är något vi själv hittat på.

skall mänskan någonsin finna sin frid,

bör  hon detta faktum förstå.

Ha en skön och vilsam helg och på återseende.

Ut å strosa, styr din kosa till bar Samosa,

Hejda. Jöran.

Åter ett nytt avsnitt av följetongen "Livet på Tallbacken". Huvudpersonerna i handlingen är jag och min kära hustru Siv. Dagens avsnitt handlar bland annat om en frusen TV. Det är så att vår TV-anläggning är inte anpassad för vårt Nordiska klimat eftersom den när det är mer än 10 grader kallt bara lägger av. Då kommer det upp ett cyniskt meddelande i rutan: Kontakten med sändaren bruten. Då sitter vi där och fånstirrar på en svart skärm. Det kan man ju tycka inte är så underhållande.

För att eventuellt råda bot på detta missförhållande åkte vi in till Telia i Ö-vik. De hade ju propagerat för att man kunde få TV-signalerna genom sin bredbandsanslutning. Men tror ni att det gick. Icke sa Nicke. Det är så att jag har så kallat mobilt bredband och då är det kört. Man måste nämligen ha sitt bredband anslutet till det fasta nätet för att detta skall funka. Alternativet i detta fall är att ha dubbla bredbandsanslutningar, för mitt mobila bredband kunde jag inte säga upp. Hur det slutligen löser sig med "mysteriet med den frusna TV-en" kommer att behandlas i kommande avsnitt.

KäraHU har så smått börjat förbereda Advent. Hon bakar nämligen saffransbullar, vilken är en viktig del av denna högtid. Änglar och stjärnor kommer väl också så småningom. Annars löper livet som vanligt här på Tallbacken.

Gör som Loppa, upp å hoppa och ät Skrovsoppa.

Hejdå. Jöran.

Först måste jag kommentera kylan. Det är svinkallt, tycker jag. Här uppe på Tallbacken är det 15 minusgrader vilket betyder att nere vid Svanatjärna (Oves kallhåle) är det kanske mellan 25 och 30 grader kallt. Det är rätt häftigt för att vara så tidigt på kall(sä)songen. Dags att göra som björnen, gå i ide.

Jag lovade också att kommentera den marknad som arrangerades i Jollen. Den var väldigt lyckad, med många utställare och många besökare. Jag hoppas att knallarna också fick sälja en hel del, även om jag personligen är dålig att köpa på mig en massa onödiga varor vid sådana tillfällen.

Det var säkert en hel del kunder som gjorde bra "fynd" vid tillfället. Jag och käraHU köpte naturligvis ett par paket tunnbröd. Vi menar att allt som med en viss njutning kommer matsmältningsorganet till godo är lätt att stå ut med.

I dag var KärHU och jag ner till kyrkan på den så kallade "Träffpunkten" där vi  var lite sociala av oss. Vi lyssnade till Inga-Britt Svensson som stod för underhållningen.

I går "skajpade" jag med Ida i Spaninen. Hon verkar ha det bra även om hon stundtals tycker att det är kallt. Då tänkte jag på ne hänn vise: "Då skull na få känn på kyla neri Oves kallhåle!!! Då kan man tala öm kallt.

Sluta sura, börja kura, ät angostura. Hejdå. Jöran.

Idag var Old Fejs i farten igen. Den ytterst kulturella insatsen då var att stå för underhållningen vid en festlighet i Djuptjärn. (Byastugan). Byns befolkning var samlade för att gemensamt avnjuta en risgröt och en skinkmacka. Vi drog alla våra gamla goa dragspelslåtar till åhörarnas förtjusning. Vi fick upp stämningen till en högst förtjusande nivå. Hej svejs med Old FEJS.

Dessförinnan hade jag anlitats som snabbköpskassör på våran secondhandbutik i Jollen. På tre timmar skrapade jag ihop en dagskassa på 2500 kronor på bättre begagnade prylar. De flesta såldes för tio eller tjugo kronor. Allt går till hjälp och bistånd i olika delar av världen. Brava ?!

I morgon är det marknadsjippo i Jollen. Då är hela Köpcentrat med omnejd nerlusad av säljsugna knallar som har det mest skiftande utbud av obehövliga varor. Men mer om det i en senare drapa.

Nu önskar jag alla bloggdiggare en skön och avkopplande helg med massor av intressanta och intrikanta förströelser.

Gå int å drälle, ät tagliatelle i ställe. Hejdå Jöran.

Igår var käraHu och jag till stan (Örnsköldsvik) för att besöka Odontologiskt käkcentrum. = Folktandvården. Vi hade nämligen tid hos en så kallad Gaddskrapare, = tandhygienist. En mycket trevlig och sympatisk flicka som gjorde allt för att man skulle behålla lugnet inför hennes grejande i garnityret. Hon började med att mäta djupet i fickorna och jag kan säga att bakfickorna var djupast. Allt förlöpte dock väl.

Då tänkte jag på vilka fantastiskt fina grejer våra gaddar är. Mina gaddar börjar  nu närma sig de åttio åren men är än i dag fullt användbara. Jag gjorde en grov uppskattning och kom till att de har malt sönder mer än två långtradarlass födoämnen. Och det med bil och släp. Jag tror att dessa ihärdigt malande don har, under min livstid, låtit mellan femtio och sextio ton mat passera förkrosselsen. Det är klart att de ser lite slitna och nötta ut och jag kan inte skryta med världens finaste tandrad, men de är mina och jag tycker att de är helt okej.

KäraHu var också en sväng på sjukhuset och fotade njurarna för att se om hon fortfarande kan anses som stenrik, eller.

I morgon blir en jäktig dag med många skiftande uppdrag men mer om det senare.

Blir dagarna bråda, då jädraranåda, ät skomakarlåda.

Hejdå Jöran.

Idag har jag varit med Old FEJS på Bredbyn, man säger inte att man varit i Bredbyn, (helst ska man säga som Anundsjöborna, pa Brebyn) och deltagit i underhållning på ett äldreboende som heter Sörgården. För det första var det jättestor publik = fullsatt. För det andra var det en fin lokal. För det tredja var det trevliga människor. Så det var inspirerande att spela för dem. Det var också kul att känna att de var med på alla skämtsamma inlägg vi gjorde mellan låtarna.

I morgon ska jag ha en sittning i skattenämnden i Örnsköldsvik för att klämma åt en hel del skattesmitare. Allt ifrån deklaranter som inte riktigt förstått vindldingarna i skattelagstiftningen, till storwsvindlarna som i stället utnyttjar skattelagstiftningens alla kringelkrokar.

Med det stänger jag bloggbutiken för i kväll och änskar alla små som stora bloggdiggare en god natt,

om inte, ät panatta hela natta Hejdå. Jöran

Det har egentligen inte hänt så mycket idag, men jag skriver ändå några rader för att alla bloggdiggare skall erfara att jag fortfarande lever. I går var det Farsdag. Det är en underbar dag. Då får man återigen uppleva den smått hisnande känslan av att ta på sig en alldelens ny tröja (den här gången rödrutig) och anbringa den första konstnärliga knuten på en alldelens sprillans ny slips. Jag är så hjärtinnerligt lycklig över att ha mina nära och kära, som riktar sin uppmärksamhet mot en så pass gammal man som undertecknad. Tack Ulrika för din fina kommetar. Jättejättejätteroligt.

I morgon är det Old FEJS som skall göra en förhoppningsvis bejublad insats på kulturens område. Då skall vi framträda inför mer eller mindre frächa åldringar som har sin hemvist i SPF Kamratskap i Anundsjö. Jag har tillverkat ett körchema med många goa programpunkter som innehåller både gamla fina låtar såväl som allsånger av ädlaste valör. Kör hårt, livet är kort.

Nu rann det till en liten dikt som ni avslutningsvis får ta delav:

Bloggdiggare är som arma tiggare. De får ta  precis va de får.

De är som en urbota triggare, som blir piggare och piggare för vart år som går. 

Gör som katten, gå ut om natten och drick vatten. Hejdå. Jöran.