Alla inlägg den 19 oktober 2012
Skåpmat.
Jag på ordet skåpmat och fick följande förslag. Sparade matrester, (givetvis bildlikt sett) Kända fakta. Ingenting nytt. Det kan tänkas att det blir lite skåpmat den här bloggen. Eller vad sägs om denna verkliga historia:
Kallebrita alias ”Nässabrita”
N´dän tin då jäg vax opp på trettitale då fanns´e myttje falk ti gåla. Dä va såna söm nu ha falle i glömska. Dä va blant anne e fruntimmer söm vä kalle ”Nässabrita”. Hon bodde ensam tin kåk ä va gammal ren då. Je sku tro hon va fell emot n´nitti år gammal. De bety ju att hon va född nan gang strax etter mittn åv artanhönnretale och dä ä väldit länge sen.
Vafför hon hete ”Nässabrita” dä va för hon hadd sä pikit´n nässa.
Då man va å hälse påna skull a allten bju på kaffe. Men je må då säg, dä vant nan gästning int. Hon hadde en töcken dän ”åkokepanne” söm hon hedd gamgrommen te. Sä fyllde hon n´dän panna vä vattne å koke först på n dän grommen. Då de hadde stått å koke n stann sä hällte na över ne dän åkoke tinn annen panne, hedde på nalta kaffe å koke ne en gang dell. Je måst förstå att dä vant na gött int. Dä va rakt nåkt. Nanting sä körnstet söm garvsyra dä fanns no int i hernses sinnesvärld
Stora köppa. Å stärt vare, å hett vare. Dä va söm en pina innan man hadd fott ti se n´ dän gästninga. Inge brö hadde na, utan bara sletkaffe. Men sä toket dä låt sä levde na dells hon dog hon å.
Kalle-Brita.
Kalle-Brita va litn å tör, hon va int alls na stor
Ja minns, hon geck allti te blåa smärtingskor.
Hon levde ensam tin litn stuge helt alllén
Sen han geck bort, kärn hennas, den gamle smen.
Hörr hon kön hanke säg fram de kan ja int minnes
Hon kanske hadde nan ko å nan get. Å bära gett finnes.
Men hon left sina dagar. Ibland var´a på boa,
då hon sålde na smör som hon hadd kärne från koa.
Hon geck på na dagsverk emellanåt, då hon jarte falke
Räfsä ti slattanna, baka, iblann könne na mjalke.
Fast man kan tycke att hon levde e knapert liv
Sä va na allten sprudlande gla å positiv.
Å hon va allten goakten, ja, generös kan man säge.
För då man hälse på na blev man allti förpläge
Hon bjudde på kaffe, söm man va tvungen å ”fata”
Bårte åkokepanna, mens man satt där å prata.
Hon levde sitt liv å höll säg mest hemme
Så småningom hamna na på ålderdomshemme
Dagara geck å älller hon blev till sitt sinne.
Å då doga. På hennes grav låg en krans till hennes minne
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|