injail

Alla inlägg under oktober 2015

Av Jöran Lundberg - 31 oktober 2015 21:57

Vadan och varthän?

I dag var jag till kyrkogården i Björna och tände ljus på De närståendes gravar. Alla helgons dag är ju i år den 31 oktober. Det är pappa Esra Ludbegs födelsedag. Eftersom han var född 1900 skulle han således ha blivit 115 år om han levat. Jag stod en stund och mediterade över livet och tillvaron. Jag tror pappa Esra ändå fick ett bra liv. I sin krafts dagar hade han en otrolig arbetskapacitet. Utförde fantastiska dagsverken utan att visa den minsta trötthet. Men han kunde också ta igen sig. Fina sommardagar kunde han ligga i solen och lata sig så lämge den var över horisonten. Jag tror faktiskt att hemligheten med hans uthållighet i arbetet hade sin gtund i fritidens lathet. Arbete och vila måste ständigt följas åt.

Min vana trogen bifogar jag en liten dikt,

 

Ett liv?

Vad är ett liv? En flyktig parentes i tiden

Ett irrbloss blott som tänds. Och skocknar ut.

Ett ljus ett varande som när tiden är förliden

förvaras blott till  våra  korta dagars slut.

 

Han mäter tidens längd  med utsökt precision

han avgör helt dess tåga och substans

Det är en tid, ett liv, en gåtfull dimension

av märkligt perspektiv och nolldistans.

 

När tiden flyktat finns den icke kvar

Den är bortom, försvunnen likt en dimma

Den som litar på en högre makt han har

förmågan att sitt väl en gång förnimma

 

Så lever vi för våra minnen

de som präglat har vår levnadsdag

det liv som format våra sinnen

det är den gnutta som blir kvar en dag

 

ANNONS
Av Jöran Lundberg - 30 oktober 2015 22:50

De som gått före.

Det är märkligt, men vid den här tiden på året känns det naturligt att i någon mån minnas de som gätt före oss. När oktober går över till mörka november, det som vi kallar allhelgonatid, känns det naturligt att tänka på det som förgängligt är. Även om det känns som den naturligaset sak i världen att bejaka livet kan det ibland vara nyttigt att emellanåt stämmas till eftertanke. Att någon gång  emellanåt fråga sig: Vad är ett liv? Att umgås med sådana tankar och funderingar är en dela av livet självt.

En liten allhelgonadikt bifogas, vilket i någon mån kan ge tyngd åt dessa tanlar.

 

Allhelgonatid.

Efter jordlivets strävan, bekymmer och möda,

under tjäle och rimfrost ligger de döda,

i gravgriftens heliga ro.

Men om de ej är alltför snikna  och snöda

kanske ock maskar får näring och föda

där djupt ner i jorden de bo

 

Det som lägges i grav är blott tre skopor sand

som är krossad av död och förintelses hand

bara en handfull mull.

Anden har lämnat och lossat de band

som bundit oss i förgängelsens land

den står vid den yttersta tull.

 

De gångna de lever av  minnen de gett

utav den sprängkraft som livet berett

i gamla och hänsovna tider.

Gripen av denna förvandling som skett

som död och förgänglighet helt förbisett

förnuftet noggrant  bestrider.

 

Sålunda anas av rosen en doft

över vårt evigt förgängliga stoft

slutligt på domens dag.

Då kommer vi äntligt som båten i hamn,

vilar så stilla i mästarens famn

helt till andens behag.

 

 

 

ANNONS
Av Jöran Lundberg - 29 oktober 2015 22:02

En dag med plus och minus.

I dag har  OLD-fejs medverkat vid ett symöte i Domsjö församlingsgård. Ett mycket uppskattat framträdande där vi kunde ge åhörarna en fin och sund underhållning. Jag tror vi lyckaes fånga åhörarnas intresse på rätt sätt. Eftersom det var i kyrkan var vi också angelägna om att  ge dem budskap av andlig dimension. Ett gott tecken på ett lyckosamt möte är att de önskar att vi kommer tillbaka inom en inte alltför avlägsen framtid.

Det negativa den här dagen var att MODO trots stark inledning där de ledde med både 3 -0 och 4 -1 mot Brynäs,  inte kunde fullfölja spelet på rätt sätt. I senare delen av matchen ramlade laget in i det gamla spelsättet med många felpass och misslyckade målskott. Nu parkerar laget tillsammans med Karlskrona dyngstadigt i bottenträsket. Illa. Illa,. Men det är väl bara att gilla läget.

I morgon skall jag vara vid hörcentralen i Örnsköldsvik kl. 08.00 så det är väl bäst att försöka kravla sig i säng i tid.

Gonatt och gomorron.

Av Jöran Lundberg - 28 oktober 2015 22:32

Tiden snurrar på.

Snart har också oktober måpnad gått till hävderna. Den kommer vi att minnas som en rät mild och skonsam månad. Ändå går det obevekligt mot vinter. Med allt vad det kommer att innebära. Bifogar därför en lite nyskarive dikt.

 

Oktobermånad.

Ett mellanting mellan höst och vintertid

kan ha karaktärer av vitt skilda slag

den månad då det uttjämpas en strid

mellan höstrusk och vintriga drag.

 

Den kan visa sitt ansiktes milda drag

en vindstilla solig dag

men kan också visa när vinden tar tag

i höstruskgt väder och storm överlag.

 

Då kan frostig boja vid sjö och strand

bindas i kalla och isiga band

vars bistra nuna syns efterhand

som isiga skuggor över fruset land.

 

 

Av Jöran Lundberg - 27 oktober 2015 22:20

Avliden, eller?

Kapitel 10,99

Den här veckan har det inte hänt mycket i Avliden, inte ens någon avliden. Trots detta fortsätter LKAB att levrera rektanguläre paket till hågade spekulanter. Eller kanske snarare ohågade.

Efter att Kajse hade bjudit på denna bloddrypande soppa gick livet i Avliden åter i sina normala rutiner. Alla i Avliden inklusive Karl Kalle Karlsson hade i alla tider ätit genuin svensk husmanskost tillagats av råvaror som producerats inom det egna landet och mestadels inom den egna regionen, ja, till och med i det egna närområdet. Nämligen all den mat som framställts med alla under jakttiden nedskjutna älgar som råvara.

I alla mer eller mindre svällande fyrboxar fanns nämligen riklig tillgång till sådant. Tiil och med Avlidens äldsta invånare 103-åriga Aldor Hägglund. Han är nämlige utnämnd till Avlidens Hedersälgjägare efter att ha skjutit lika många älgar som år han levat.  Numera är han inte aktiv i jaktlaget längre, men bara för några år sedan var han med efter att ha konstruerat ett speciellt ställ för älgstudsaren på sin rullator. I himmelen har han blivit utlovad an alldeles egen krona i form av en 103-taggare. Men Aldoir Hägglund tänker låta sankte Per behålla den ännu en tid.

Vad som sedan timar och sker i Avliden är fortfarande höljt i framtidens dunkel eftersom storyn ännu inte är ”framtänkt”. Detta kan vara en viss fördel då man därvid inte är bunden av att följa vissa formalia.

Gonatt och gomorron.

Av Jöran Lundberg - 26 oktober 2015 21:25

Ett annorlunda fiskafänge.

Jag erinrar mig att jag i min blogg inte berättat så mycket från mina många fjällvandringar. Under många år, både sommar som vinter, vistdes jag alltid några eller någon vecka i de svenska fjällen. Företrädesvis i Sarek men också i de Västerbottniska fjällen då mestadels i trakterna omkring Hemavan. Många mer eller mindre konstiga händelser timade naturligtvis under många av dessa vistelser. I den här bloggen skall jag berätta om ett annorlunda fiskafänge.

Vi hade varit ute på vandring i trakterna runt Sarektjåkko och var på hemväg för att avsluta vandringen förbi Aktse och vidare till mera bebyggda trakter.

Vi rastade vid stranden av Rapaälven för att laga till middagsmålet. När vi ätit färdigt och diskade matkärlen i det rätt grumliga Rapavattnet märkte vi att matresterna försvann på ett lite märkligt sätt. När vi tittatde lite noggrannare såg vi att det var fiskar som var framme och nappade åt sig dessa. Vi hade en liten blänkare i en rev med oss och med den trodde vi oss kunna lura en och annan. Vi gjorde så att vi vispade frenetiskt i kokkärlet och lät samtidigt draget liksom flyta ut ungefär som om det vore någon matrest. Och si! Vid ungefär varannat försök nappade en fisk. Vi lurade åt oss ett antal öringar som sedan blev ett skrovmål när vi sedan anlände till Aktse. Det finns nästan ingenting som är godare än välsaltad fjällfisk halstard över en lägereld. Mums filibabba.

Av Jöran Lundberg - 25 oktober 2015 20:57

Det sakrala språket.

KäraHustrun och jag besökte kyrkan på förmiddagen för att övervara en Gudstjänst. Vid det tillfället kom vi att samtala om  det språk vi använder i kyrkan. Är det kanske så tillkrånglat och svårt att förstå att den vanliga människan inte kan  ta till sig det. Ett språk är ju inte bara bokstäver, ord och meningar. Det är ju också attityder och hur vi uppträder. Det finns något som också kalla kroppssspråk. Och språkmiljö. Kanhända rör vi oss så konstlat och annorlunda i kyrkan att människor känner främlingskap av den anledningen. Det är ju i grunden tänkt att kyrkan och försmalingen skall vara lika som en hemmiljö. Den miljön är inte helt perfekt alla gånger men den förmedlar en god och generös atmosfär som göt att de som kommer känner trivsel och gemenskap. Med den kravlöshat som ett gott hem kännetecknas av. Vi kom inte till någon slutgiltig lösning eller uppfattning på spörsmålet men intressant var det i alla fall.

Så har vi åter gått över till så kallad vintertid och det föranleder mig att även i år bifoga den dikt som hörr denna procedur till.

Sä håll till godo.

 

En timme tillgodo.

En dagsvers med anledninga av att vi går tillbaka till vingtertid.

 

Häromdagen fick vi en timme tillgodo

Just den tid  vi förlorade sist

Då är vi tllbaks till den punkt där vi stodo

Till ruta ett, jomenvisst.

 

Men tiden är en besynnerlig gåta

den lär vi väl aldrig förstå

Att lösa den gåtan lär väl ej båta,

men vi får väl leva ändå

 

Lär oss att bruka den tid som är given

med all den visdom vi har

Det är den bön som alltid är skriven

Även för kommande osedda dar.

 

Hjälp oss att leva tryggt i Hans händer

bruka var dag som ett liv.

Vara frimodig vad som än händer

visdom Herre oss giv.

 

Om vi då har till godo en timme

hjälp oss då att bruka den väl

så att alla omkring oss förnimme

vi är en tllgång för var enslig själ.

 

Av Jöran Lundberg - 24 oktober 2015 21:44

Ett mål som ni tål

Jag tror ni tål ytterligare en dikt på mål. I stort sett endast för att testa en del rara ord oh uttryck. Det är inte säkert att ni förstår alla ordvändningar men då får ni väl rådfråga någon som vet. Innehållet kan te sig rätt intetsägande men det är ju också intentionen med det hela.

Häll till godo:

 

Eländes elände.

Han slog säg på hakarnskula

å vorte aldeles söm lealös

dä vort n stoern jäsingens bula

han käntese rakt sömmen hös.

 

Å de va int nog vä ne dänne

på olöckern va int nån änne

för då han skull anörja ränne

sä dä geck rakt jussum sä hänne.

 

Hörje, de bars säg int bätter

sä ramlen rakt huvvestup

då han glömte rakt bort å si ätter

att han ränne rakt ufför e stup.

 

Då ufför stupe han skene

vän ohisklans hämsk fermitet

sä skuvven säg på erne berne

når ha sku bromsa. Så ni vet.

 

Sä nu leggen på lasarette

å rarles vä alle skaflirnte lemma

men öm han ba bätter säg lite vätte

sä än no snart helbrägda hemma.

 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Oktober 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ injail med Blogkeen
Följ injail med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se