I väntan på snö.

Praktiskt taget alla väderspåmän har i sina prognoser varnat för ymnigt snöfall. Det är inte så vanligt att snön kommer i rikliga mängder utan att det har varit en enda frostnatt. I kväll är det regn som gäller och jag ställer mig lite skeptisk till att det hos oss blir stora mängder snö. Annars har de i prognoserna snackat om upp till 10 centimeter. Hur det nu blir med det får vi nog snällt finna oss i skeendet eftersom vi inte kan göra något åt det. Det blir det väder det blir.

Ju äldre man bir desto svårare har man att acceptera den så kallade ”gråvintern”. Då önskar man ibland att man liksom björnen kunnat gå i ide. Det blir långa mörka kvällar som är som gjorda för att skriva till exempel bloggar.

OLD-fejs har övat idag ett antal timmar. Onsdag den här veckan är vi annonserade i Arnäs församlingshem till en så kallad Trivselträff. Förhoppningsvis skall vi kunna servera dem ett program som de gillar. Det är en grannlaga uppgift att läsa av stämningen bland publiken och intuitivt känna vad de vill ha. Att vår musik uppskattas av äldre personer vet vi och att sjunga allsång med dem går alltid hem. Om man blandar dessa komponenter med några lundbergska alster av hmoristisk karaktär brukar det garanterat bli uppskattat.

Jag har förut i mina bloggar spekulerat i hur stor betydels glädjen och skrattet  har för välbefinnandet. Likaså sångens och musikens betydelse. När man ibland på äldreboenden träffar de hopsjunkna och förtorkade kunder som rullas in till trivselträffarna kan man tidvis erfara en viss pessimism. Men när OLD-fejs har bringat dem sång, musik och humor ett par timmar rullas de rakryggade och glada ut igen som helt andra människor. Det är tyvärr till nackdel för socialtjänsten eftersom de då lever längre och tarvar därmed ett utökat vårdbehov.

Någon gång brukar jag med min skrovliga ”åttisplustämma” exkvera en eller annan egenhändigt skriven visa eller dikt. Vissa gånger går det riktigt bra och det blir uppskattat. Andra gånger blir det mer eller mindre fiasko. Då erinrar jag mig en limerik som jag skrev för en tid sedan.  Den lyder så här och får avsluta min blogg för i kväll.

En omusikalisk kille från Mon

En vacker dag tog sig ton.

Men de som lyssnade grät

för de tyckte det lät.

Som ett skriande bröl ifrån kon.