Samma procedur varje år.

Någon gång i mittten av oktober börjar jag att titta efter snygga granar så fort jag närmar mig något som kan liknas vid en skog. När jag kör bilen upp mot stugan i Hemsjön stannar jag nu och då och konstaterar att inför mina ögon står en gran som skulle passa alldeles prefekt vid jultid. Men varje år när det börjar närma sig dopparedagen har jag i alla fall inte skaffat någon lämplig gran att hänga bomler och ljus i. Därför blir det att panikartat  ge sig ut i fentongradig kyla och en halv meter snö för att eventuellt finna något lämpligt objekt. Resultatet blir att man tar första bästa för att inte alldeles stryka med på kuppen. Av den anledningen har jag för upptining i källaren ett anskrämligt exemplar av släktet Picea Abies. Detta föranleder mig att helt enligt traditionen varje år skriva en vers om denna företeelse. Så också i år. Håll till godo

Grannens gran är grannare

Det hände sig dan före dan

i skogen jag hämta en gran

den allra fulaste i stan

Den var liten och smal,

barren var knal,

ingenting för vår sal

Jag kunde låtit den stå,

men jag tog den ändå

det kan ni förstå.

Så nu har vi i salen en gran

barrig  torr och dan

som är den fulaste i stan.

Men vi klär den med ljus,

Glitter, bomler och krus

den finaste vi har i vårt hus.

Nu står den där utan prut,

efter julen vi kastar den ut,

så då blir det ändå ett slut.

Födelsedag och annat.

Som jag antydde i föregående blogg var vi till Järved och grattade Emma på hennes 17-årsdag. Vi uppvaktade henne med tårta och någon present. Sedan blev det naturligtvis tårtkalas och angenäm social samvaro. Det kan vara rätt bra att ställa till med en födelsadagsfest så där någon dag före julafton som avbrott i julstressen. Den märkte vi dock inte något av så det blir nog en fridfull jul. KäraHu och jag firar julafton i Järved tillsammans med familjen Lundberg. Jag lägger ut en bild på sjuttonåriga  Emma. Den blev väl inte helt berfekt men ni får hålla tillgodo med den.

Efter att vi ätit frukost brukar vi tända ett ljus och meditera över det. Då tänker vi på våra nära och kära och alla bekanta. Smtoidigt är vi tacksamma för att vi får ytterligare en dag med ett fint liv. Då tänder vi ljuset med en tändsticka från en ask som vi fått av Carina Nordlund/Ahvenainen. Jag lägger ut en bild på den också till beskådande.

På grund av ett tekniskt fel  (en uppdatering släckte datorn) kommer inte denna blogg förrän morgonen den 23. Håll till godo.

En sjuttonårig tjej i Järved.

Ett ljus att meditera vid.