Ola på björnamåle.

Mitt hamlands tungomål har i alla tider  eggat min fantasi. Jag träffade en kompis och frågade om hans inställning. Han va ohärransch gemen dell å svara. Han ansåg björanmåle som en tillgång. Därför skrev jag en liten dikt om en Ola och med den avslutar jag min korta blogg för i kväll.

Sä hänne bleve.

N´ Ola.

N´Ola ole ola öm att han va värst på jola

Störstn häppå bola å högstn önner sola.

Men de va int sant för en annan tant

Hon va mer bastant å ytterst mer kurant.

På återhörande i morgon.

Jöran