2012 till hävderna.

I morgon är det årets sista dag och därmed läggs 2012 till historien. Det är lätt att bli lite sentimental när man ser tillbaka på tiden som har gått. Märkligt nog är det inte någon enskild händelse som alldeles markant präglat det svunna året. Den ena dagen efter den andra har kommit och gått utan någon större dramatik. Som jag skriver i min blogg nu och då är jag oändligt tacksam över att jag får vara frisk och rörlig trots min höga ålder. Att få uppleva varje dag utan vare sig  större krämpor eller tärande värk är nåd utöver nåd. Att dessutom vara så mentalt rustad att man har oändligt många planer för framtiden ser jag också som en jättebonus.

Vi har dagliga kontakter med våra två barn pch deras familjer. Det ger en oerhörd tillfredsställelse att erfara att de har det bra. På barnbarnen ser man hur gammal man själv håller på att bli. Äldsta barnbarnet Ida är 19 år och har sitt första fasta jobb i väntan på vidare studier. Hon är resurslärare på Alneskolan (den skola hon lämnade efter nian för tre år sedan). Emma tillbringar ett läsår på en svensk skola i Fuengirola (Spanien). Johan delar sin tid mellan studier i grundskolan och hockeylir i MODO.

I Visby går Henrietta första gymnasieåret på humanistisk linje. En mycket ambitiös elev som säkert klarar sig bra. Johanna och Kristoffer går högstadiet repektive mellan. Flickorna ägnar en stor del av sin fritid som ledare för olika gymnastikgrupper. Kristoffer ägnar sig åt basket och badminton. Något som gläder farfar/morfar är deras stora intresse för musik. Det är fint att uppleva att sång och musiktraditionen lever vidare i den lundbergska släkten. Alla är de mer eller mindre engegerade i något sång eller musiksammanhang.

Det är egentligen en underbar nåd att vi inte vet något om framtiden. Särskilt när man som jag är ”lite till åren”. Då är det tryggt att veta att man får lägga allt i en högre makts händer och njuta av den tid man får sig tilldelad. Det är det enkla evangelium jag har till alla mina kära bloggdiggare inför årets sista dag 2012.

Hejdå.