Fall julesnö.

Den som eventuellt har önskat sig en vit jul har i dessa dagar blivit bönhörd över hövan (eller upp över öronen). Jag  kan inte säga hur många dagar i sträck som det har snöat, men när det blir några centimeter för varje dag blir det tilll slut rätt stora drivor. Villa Tallbacken är inbäddad i vitskimrande snödrivor. Det skapar också rikliga tillfällen till motion för en åttiplussare med skovelnoja. Som tur är faller det tämligen lätt kallsnö som låter sig undanskuffas tämligen lätt.

För att hålla läget under kontroll och gårdsplanen farbar är jag ute tidigt varje morgon och med idog envetenhet slädar undan nederbörden för att den idoge snöröjaren Gerhard med sin traktor skall kunna forsla den till förvaring i väntan på våren.

Jag funder om man till äventyrs skulle kunna skriva en hyllningsdikt till denna vita nederbörd som kung Bore häller ur sitt ymnighetshorn.

Drivbildning!

Denna vita nederbörd som mången trånad gett

Som slalomåkaren med blida ögon sett

Har dalat ner i rikligt mängd

Den ligger nu i drivor utan sans och vett

som vållat mycken mödas svett

och ryggskottont i tidens längd.

Nu  nejden klätts i vinterskrud

som slöjan hos en kunglig brud

vars ögon riktigt strålar.

Kung Bore håller  ymnigt gästabud

till vackra ljuva toners ljud

för vinterns högtid skålar.

Dags att inta horisontalläge för att samla krafter för en ny snöskottaromgång.

Hejdå.