Göttetommekära.

N´Olgar va gampajk. De vell säge att han hadd int fott tagi na fruntimmer. Åsså boddn hemme hos mamma sin. Å hon tog säg an n´Íngvar pressis söm öm han ha vören bäbis. Forn nastarns å hon int feck vetta nä vorta alldeles bortitok.

Han hadde en kompis söm hette Severt. Han va pressis likedann, fast han va utan mamme. Ingen å dann kära hadde gjort e rejält dagsverke i hele sitt liv. Dam levde söm vä sa för i tin ”på sockna”. Men nu vare statn å kommurn söm betala, för dam lössese var dålin sä dam hadde fott sjukpangsjorn.

Nu geck dam kring byn hele dagarn å oroa falke. Dam könne kömma in ti nan gårl å sette där dells dam atminstene fott kaffe. Dä va de märkliga vä dä att dä söntes ingenting utani dam, att dam jussum va na fel pa. Ja int anne än möjletvis oppi huvve. Men dam hadde ju vorte varn att kvittera ut n´dann  pangsjon varje mårne, å vä dä va damm nöjd å gla.

Dä va ingen å ne dann kragakära. damm söm ordna sä dam könne kvittera ut pangsjon, som fundere öm dam va ärbesför eller int. Men dä förståss, dam hadde ju gjort säg sjalv oärbesför görning att int uträtt e skapanes grann, utan bara gå å lates. Dam istes int ens sope snön bårla bron pa vintern sä dam klev över n stoern driva når dam sku in. Mamma åtn Ingvar hon geck allri ut sä hännasch gorle ne intjvätt.

Töcke falk kalle vä för göttetommekära. Men för i tin då botte vä dam görning att skicke dam å bre ut dynga då kasa hadd bleve för hög. Vä hitte pa alle skitgöra att dam se dam feck si att dam int krustes.

Men nu för tin behöv dam int göra nagerst anne än kvittera ut pärninga. Dä tyjck ja ä skamlet. Sä dä sä.