Hustäven

För gammalt i tin då hadde alle husa varsin täv. Dä va en låkt söm va liksöm ingrodd ti huse å va ett vä familjen söm bodde där. Gårstäven.  Öm man va rektit nässavarn könne man gå görning byn å ha bönne för öga å ändå säge vicken å gåla man va ti. Dellåvä då dam hadde nyfernissa körkmatta könn hustäven tränge igörning. Dä va ju mest igörningtränglit på vintern då de va sä kallt sä dam könnint he opp döra. Nan gang hadde dam n´get ini köke å då vorte ne ju en speciell täv. Getlåkta var nagerst söm geck utarni alle anne dofter.

Ja minns att ti en å gåla tillverke dam getostn å för att han skull fo rätte aromen sä bädde dam nen ti utdragssöffa söm gårsfalke låg te. Ten dän govärmen feck ostknula den miljö söm gjorle dam okresttlet smakrik. Kälinga ten dän gårn va känd för å ha oherrans goen getost. Falke va söm toket etter e dänn klönsa.

Pajka te en å gåla va väldans haj på reparere motorcykla å mopedern. Då tog dam in motordela dippå köksbole å meka vä dam där. Då dam sku äta kvällsgrötn feck dam flötte på nan förgasar å nån ljuddämpar sä dam feck plassn för grötfate. Tin dän gårn låkte ne bra mytttje oljeblandat.

Men falke va friskare för i tin. De va sä dyngsamt ten del gåla sä alle baskelusker kvärne å. Nu för tin äre sä renlet å desinficerat sä falke bli sjuk bara å dä. Dä ä nästan sä dä ä en hälsofara. Nä, dä va bätter för i tin för då levde  dam  dells dam dog. Sä dä sä.