Lucia 121213.

Jag hade tänkt att glutta på tv-ns Luciamorgon i morse men genom ett litet förargligt snöfall i natt var jag just då i skottartagen. Men Lucia blev det oavsett om jag deltog eller inte.

Har ni tänkt på hur ojämlik hela den här dagen är. Genom en nästan total kvinnlig dominans andas denna traditionsfyllda dag ett rätt markant avståndstagande från det manliga könet. Givetvis uppträder en eller annan gosse med en fånig strut på huvudknoppen  men det är inte någon drömroll precis. Nu har dessutom vän av ordning rackat ned på de stackars pepparkaksgubbarna. Genom att de är bruna i färgen kan de möjligen upplevas som ett alltför rasistiskt inslag i firandet. Jag tycker att det är precis tvärtom. Det är ju toppen om även folk med invandrarbakgrund kan vara med i tåget. Det främjar absolut mångfalden. Så det där med talet om rasism det främjar nog i första hand enfalden.

I detta konstifika firande uppträder också en figur som heter Staffan. Honom är det synd om. Han har inte mer än börjat känna sig hemtam i tåget förrän han bums blir utskickad att bära vatten. Om det ändå vore bara en häst som ska vattnas kanske det kunde gå an men det är fem stycken törstiga krakar som ska tillfredsställas. En enda törstig krake dricker väl så där en tjugo trettio liter vatten. Det blir en hundra hundrfemtio liter det. Dessutom finns det ingen brunn utan han får hämta det ur sjön varför han först måste hugga sig igenom trettio centimeter tjock is. Innan han har utfört uppdraget har luciasången tonat ut för länge sen och alla lussebullarna är slut. Det tycker jag är ett oblitt öde som dessutom drabbar, ja just de ja, en man. Men nu tror jag den arme Staffan resonerar likadant som jag när jag är ute och skottar snö och får ta i så det knakar i det gamla skrovet. ”Det blir ju i alla fall fullvärdig motion”. ”Nog ä de så pass som att kut ätt landsvägen”. Att bli snuvad på några torra saffransklönsa de får han väl också tåla.

Det börjar brännas. Det är nu bara tio dagar kvar till julafton och jag  som hade tänkt att ha lite gristema i några bloggar. Men jag kanske kan vara mer optimistisk än  julgrisen och hoppas på ett liv efter jul också.

Med de allra mest brinnande luciahälsningar önskar jag er alla bloggdiggare en god fortsättning på natt som dag.

Jöran.