Ett renoveringsobjekt.

Rättelse.

Låt mig först göra en rättelse i den blogg jag skrev i förrgår.

Örjan Lundins fru heter inte Bodil utan Maud. Vad jag fick det namn som var galet ifrån vet jag inte. Torben påpekade också att hans Volvo visst var utrustad med AC, men att han inte tagit reda på hur man får igång den. En liten tröst är också en tröst.

Så lite om Långvattnets gamla ramsåg.

Sågen anlades någon gång under artonhundratalets senare del. Den byggdes som en enkel enbladig såg till att börja med. Troligen någon gång vid sekelskiftet byggdes den om och en så kallad dubbelram sattes in. Det betyder att två stockar går genom ramen samtidigt. Den ena stocken blocksågas då endast två sidor av stocken tas bort. Sedan sätts den åter in och delas in de dimensioner på virket som önskas. Det innebär att en stock alltid blir till kantat virke. Som jag tycker ett riktigt smart sätt att såga virke på.

På 1930-talet blev sågen otidsenlig och då det ansågs lönsamt att använda ån för flottning grävdes kanalen till sågen igen. Detta bidrog till att sågens förfall blev så kraftigt att den höll på att rasa ner i ån. Ett antal år innan senaste sekelskiftet var det några entusiaster som tog sig an uppgifter att återställa den i brukbart skick. Efter det har den varit igång under att antal år och även visats för besökare. Särskilt på senare år då sågens dag anordnats.

För två år sedan inträffade ett haveri varvid den ena av vattenhjulets lager demolerades. Reparationen visade sig bli rätt omfattande varför sågen sedan dess inte har kunnat brukas.

Jag besökte min kusin Bengt Edin i dag och vi samtalade tillsammans med ytterligare en medhjälpare hur sågen skulle kunna repareras till brukligt skick. En ansökan om medel för detta har lämnats till länsstyrelsen och nu är det i stort sett bara att vänta på att den skall behandlas. Men det vi konstaterade var att de byråkratiska kvarnarna mal väldigt långsamt. Och inte särskilt kostnadseffektivt. Kanske kan jag någon gång i framtiden i min blogg redovisa hur det gick