En gigantisk uppgift.

Den senaste tiden har jag i olika sammanhang konfronterats med en skrälldus av historiska dokument. Både i form av gamla foton men även i gamla arkivsamlingar av större och mindre format. Samlingar som kan utgöra en viktig informationskälla även för kommande generationer.

Det är kanske främst gamla foton som i regel utgör ett svårt och tidskrävande detektivarbete. Mest kanske beroende på att kvaliteten på bilderna inte alla gånger är de bästa. Givetvis lämnar bilderna i gamla fotoalbum inte något i övrigt att önska i den bemärkelsen. Den gamla metoden  med glasplåtar garanterade både skärpa och briljans. Men där är det  hart när omöjligt att identifiera och namnge de olika konterfejen. Då korten sattes in såg man ingen nytta med en sådan uppgift. Alla visste ju vem faster Agda var.

När lådkameran och rullfilmen kom blev fotograferandet mera allmänt förekommande. Men fotokvalitén i regel urusel. Samtidigt som persondokumentationen fortfarande betraktades som onödig. Om man strävar efter att bli gråhårig (vilket jag redan är) skall man syssla med gamla foton.

Men det är en mycket intressant sysselsättning och även viktig för den delen. Rätt vad det är träffar man på något ytterst intressant som  väcker starka känslor till liv, Och även ett gott skratt ibland. Så jag kommer nog att fortsätta dokumentationen i den mån jag orkar och förmår.

I kväll kom jag i samspråk med Ulf Johansson vi en trevlig middag hos Kajsa (Johansson) Lauber. Då rådbråkade vi våra hjärnor till utmattning över ett antal gamla foton han hade i sin mobil. Att identifiera och dokumentera detta persongalleri kröntes dock med en viss framgång vilket vi gladdes åt. Ett bevis på att uppgiften är svår men inte alldeles omöjlig