En tradition i avtagande.

I över ett hundra år har det varit tradition att möta vårens ankomst genom att tända en brasa. Allra först, i början av förra seklet firade man vårens ankomst på samma sätt men då hade man förlagt firandet till Mattarbodumsberget. Men någon gång på 1920-talet flyttade man firandet till Långviksmon med brasa på kammen. Under praktiskt taget hela min uppväxt firade man regelbundet vårens ankomst på Valborg, Under många år var jag också med och drog ihop brännbart material till brasan. För oss  "småpojkar" skulle det av tradition firas ända in på morgontimmarna.

Vallermäss

För i tin hadde smopajka alten förninga vä säg på vallermäss.

Då skull dam vaka ända dell mararn, å då skulle ne räcke ända dell dess

De va kanske en bulle ån kakke, å kanske n´smargås å nalta mjalkchockla.

Å då de vort kallt på natta, å hôrvlet, vare bra å ha.

Å vakagötta skull man ha, kanske nån enke polkagris.

Att fira vallermäss ja, de v bra på alle sätt å vis.

Numera är firandet på väg att förändras så till vida att man begränsar eldandet till några enkla eldkorgar hemmavid.

Och visst får man tåla att tiderna förändras och gamla traditioner försvinner. Nu just i år är det extra begränsat på grund av den rådande pandemin. Jag har även konstaterat att det  möter vissa svårigheter att anordna ett genuint firande med digitala hjälpmedel. Det betyder också att här sitter jag i min isolerade tillvaro och skriver en Valborgsblogg i min ensamhet. Men våren kommer ändå så småningom, var så säker