Än ser vi inte ljuset i tunneln.

Man kan bara inte förmås att dras med i den stora uppmärksamhet som den pågående pandemin för med sig. Med ett liv i mer eller mindre undantagstillstånd är det lätt att det rådande läget blir en del av ens vardag. Vid varje lägesuppdatering  ser man fram emot den dag då det finns tecken som tyder på en vändning. Så länge man inte skymtar ett sådant förhållande upprepas ständigt de förhållningsregler som gäller. I synnerhet för den riskgrupp som vi med lång levnad tillhör.

Jag roade mig i dag att forska en del om vårt immunförsvar. Det som i rådande läge är livsavgörande om vi skulle drabbas av COVID 19. Vad jag kan förstå är det fråga om två olika typer av immunitet. En typ som är genetisk betingad och en typ som är beroende av vårt levnadsmönster. För den senare är det nyttigt att kosten är väl sammansatt men den gynnas också av regelbunden motion och att i möjligaste mån undvika övervikt. Vad gäller Coronapatienter talas det ofta om underliggande sjukdomstillstånd vilka i viss mån sätter ned kroppens naturliga immunförsvar.

Jag bifogar en dikt som heter:

Livslinje.

Livets rätta DNA kan vara mycket bra att ha

för ett liv med trevnad.

Om man länge leva ska bör man räta gener ha

för ljus och härlig levnad

Men visst kan det ofta bli som ett riskfyllt lotteri

det där med arv och massa.

Närapå ett snobberi och ibland ett slöseri

med konklusioner krassa.

Man därvid fått ett liv till max som innehåller alla slags

behag för våra sinnen.

Så det sker nog inte strax det i rappet bliver dags

att trilla utav pinnen.

Men nu vi fått en pandemi med ett ilsket virus i

som gripa oss förmår.

Vi har viss risk att sjuka bli. Att plötsligt är vårt liv förbi.

Vi över sjuttio år.

Det beror på vårt immunförsvar om vi några chanser har

att denna krisen klara.

Ty risken den är uppenbar att om vi många krämpor har.

Losers vi kan vara.

Så det är bäst att väl sig akta och på sin vida välfärd vakta

undvika allt umgänge

Alla regler strikt beakta. I karantän sig nu betrakta.

Man frågar sig. Hur länge?