Hafs och krafs.

Fast inget märkligt händer, det går en dag i sänder.

Men till ingen nytta länder, de på något vis.

Jag satts på undantag, för liv av annat slag.

Men ändå varje dag, blir fylld på något vis.

Jag fyller då min tid med mångahanda id.

Och märker då därvid, det blir på något knepigt vis.

I alla dessa dagar, då jag mest tiden jagar.

Råder vissa lagar ändå på något vis

Då jag till ingen nytta är. Finns det endast ett begär.

Jag aldrig vålla skall besvär på något enda vis.

Så uti denna vers. Med ord i kors och tvärs.

Det kan bli en pärs på alla sätt och vis.

Ty denna torra poesi, Den riskerar snart att bli.

En dikt med ingen mening i på något konstigt vis.