Ett är nödvändigt.

Jag har avtalat med hemtjänsten att de skall komma hem till mig och städa varannan vecka. I torsdags, således på skärtorsdagen, kom en vänlig medarbetare och gjorde påskfint i min lägenhet. Jag brukar själv städa rätt regelbundet men det blir ju ändå inte så noggrant som det borde vara.

Utövar att hon städade i hallen och sovrummet koncentrerade hon sig på köksdelen. Och si, det visade sig att det var nödvändigt med en rejäl sanering uppefter skåpar och vissa väggar. Resultatet blev alldeles underbart med ett skinande  rent kök. Att hon dessutom gjorde rent och snyggt i toaletten och i mitt arbetsrum var en extra bonus. Jag erinrade mig då hur det var hos Arvid  Ekström på Tämnäsudden i gamla tider. Han liknade sin städinsats som om han "jamne nalta". Med det menade han att han jämnade ut lortigheten en smula.

På björnamål kallas städning för "att göra vesta". Därmed bifogar jag en dikt jag skrivit någon gång som just heter:

Att göra vesta

Att göra vesta dä de brano bôrket är. Då dä ä bôssa ne sä eländit.

Då môe legg å skräpa här å där, jett fäll vara jämarns növändet.

Då jett man använn bå börst´n å kasta för dellå sope ne rernt.

Iblann måst man rakt ta te kvasta. Å ärbet gå bitti å sernt.

Rotbörst´n å såpa å vattne kan vara, bra å använn iblann.

Man int nan möda ska spara för å gni å gno langen stann.

Ja, man få gno uta bara håken, sä man rerntå svettenen bli.

För å greja vesta ti kåken fo man då rakt legge i.

Iblann jett man kneavägen gå, öm man kerrerntå rernt ska få.

Man ä söm tjvungen å gå på, nästan ända dels man bli grå.

Då blire en himmelens fröjd, då de äntligen vesta ha blett.

Man känn säg kärrrerntå förnöjd, efter all´n möda å svett.