Den fiskrika Storsjön.

Under min uppväxttid på trettiotalet var det vanligt att man med olika medel tog upp fisk ur de närliggande sjöarna, Det var främst Storsjön som låg nära till och var mycket fiskrik med tonvikten på Gädda och Abborre. Ofta var det också Långvattnet som det fiskades i. Anledningen var inte bara sport utan även för att bidra till att dryga ut kosthållet. Min mamma Signe kunde tillaga fisken så att det smakade alldeles utmärkt.

Det var oftast vi tre grabbar, jag och mina bröder Gösta och Gunnar. Mestadels hade vi ett drag monterad på en lina efter roddbåten. Det benämndes att "Ro drag". Oftast var det jag och min bror Gunnar som ägnade oss åt sådant fiske. Jag har vissa händelser från den tiden väl inpräntat i mitt minne. En gång rodde vi drag över en liten vik ute vid Björkön. Det måste ha varit väldigt huggsugna just den dagen. Vi rodde fram och tillbaka över den lilla viken och fick en huggvillig gädda för varje vända vi rodde. Efter drygt tiotal vändor var vi tvingade att ge upp fiskafänget då vi ansåg att vi inte kunde ta till vara sådana mängder Det blev således alldeles för många.

Eftersom vi inte ägde någon egen roddbåt var vi tvingade att låna, i de allra flest fall var det Helmer Söderlind som fick vara vår "båttillhandahållare". Båten såg ut som en ärtskida i formen. Den var således spetsig både i fören och i aktern. Väl impregnerad med äkta dalbränd trätjära som Helmer själv handlade med. Ofta var vi två som rodde båten. Jag minns också att den hade den egenheten att den girade alltid åt ett håll. Om det berodde på att den var byggd lite skev vet jag inte.

Ett fiskarminne som också lever kvar var den gången då Gösta och jag var ute och fiskade. Vi hade varit ute rätt länge men inte fått så många fiskar. När vi gett upp det meningslösa fisket och var på väg mot båtlänningen högg det till i linan nåt alldeles kraftigt. Vi tänkte först att det var bottennapp för så kändes det. Vi backade båten och började hala in linan. Men så märkte vi att det måste ha varit en fisk som fastnat i draget. Men det kändes fortfarande som om det verkade orubbligt. När vi fått draget närmare såg vi att det var en stor bumling till fisk. När vi efter en lång kamp lyckats trötta ur fisken visade de sig att det var en abborre av det grövre slaget. När vi så fått upp den och kommit hem vägde vi den. Abborrens vikt var närmare ett och ett halvt kilo. Det är nog den största abborre vi någonsin fått.

Fotnot: Då man ror bakåt med en roddbåt kallas det på Björnamåle att man "mônne".