Är våren på väg?

Nästan för första gången den här vårvintern har det varit så pass varmt att det inte har varit nattfrost. Och temperaturen mitt på dagen var helt acceptabel. När jag var ute och motionerade i dag med min sparkcykel kändes det riktigt skönt i solen. Men samtidigt förnam man att fortfarande var vinden en aning åt det kyligare hållet. Sådana här solskensdagar är snösmältningen mest förlagd till soliga backar. Det betyder att den snö som ligger skuggigt till inte påverkas alls.

Vad gäller Coronaläget och påföljande karantän så är den i princip oförändrad. Det är inte alltid så lätt att följa alla regler som styr vår nuvarande tillvaro. Med grannarna i närområdet har jag ett försiktigt umgänge . Min gode granne Sture tittar in ibland och hör sig för om det är något han kan bistå med. Och vid mina dagliga träningspass träffar jag ibland vänner och bekanta ett möte som oftast ger upphov till ett givande samtal, naturligtvis på behörigt avstånd. Något som på sitt sätt berikar tillvaron då avsaknaden av social samvaro  ibland känns.

Jag kan heller inte undgå att något lite kommentera den massmediala bevakningen av pandemin. Det är så många olika uppfattningar om det rådande läget som redovisas att man ibland blir totalt förvirrad. Ett begrepp som dykt upp den senaste tiden är något som heter flockimmunitet. Man menar att när 60 % av befolkningen i ett området haft influensan (och således har immunitet) kan man i stort sett leva som vanligt trots att viruset fortfarande grasserar..

En fråga man då osökt ställer sig: Ska då inte smittan avta i omfattning så att vi åter får normala levnadsförhållanden.

Om man skall tro på Folkhälsomyndighetens sammanställning över läget i dag den 21 april så har det inte inträffat några nya sjukdomsfall i Västernorrland de senaste dagarna. Och totalt har 141 personer konstaterats smittade av COVED 19. Det har också redovisats ett  antal döda på grund av pandemin (en del även på äldreboenden) men egentligen ingen massdödlighet. Jag menar att det är en relativt normal företeelse att folk dör. Särskilt när de kommit upp i hög ålder. 2018 var dödligheten mycket högre på grund av den årligen återkommande säsongsinfluensan.

Jag har nog skrivit det förut, men jag tycker det svåraste med det rådande livet i karantän är att det inte finns något slutdatum. När det till äventyrs är någon stollig person som frågar de lärde efter ett sådant blir svaret väldigt mångordigt men ytterst svävande. Därför måste jag slutligen konstatera att det inte finns något annat alternativ än att gilla det rådande läget även om det stundtals verkar en aning förvirrat.