En räcka av ord.

Ibland kan man skriva om alls ingenting, helt utan den minsta mening,

Endast staplade ord runt omkring, som bildar en konstig förening.

Ett verk som är helt utan mening och mål, kan man med möda författa.

Men frågan är om det verkligen tål att uppnå de mål som är satta.

Således blir det en räcka av ord som i sig inte har något värde.

Som kan tyckas vara ett meningslöst mord på en bra idé från de lärde.

Då kommer man osökt till den frågan, hur kan det då vara fatt?

Har man inte en rätta förmågan att nå de mål man har satt.

Om man således har en god ambition att skriva en vettig vers.

Kan det lätt bli en konstruktion av en nog så svettig pers.

Så till slut blir det nog sannolikt av denna kufiska ordkonstruktion.

Att avsäga sig all förväntan på en mening med full perfektion.

Ty om man fortsätter att skriva någonting helt osannolikt.

Kan man anklagas för att bedriva en diktning som inget är likt.

Då har dikten i sig inget värde, blott något larv som snart glöms bort.

Det blir förkastat helt av de lärde och försvinner i rök inom kort.

Men om man  är så dum och envis att man bedriver sin diktning ändå.

Kan man som ett kraftigt bevis på en galenskap svår att förstå.

å bör man nog sluta att skriva, Då en meningslös ordkonstruktion,

och svindlande svängar bedriva med denna sorgliga komposition.