N gôrnstenen kär.

Det var bra länge sedan jag hade något inlägg på mitt hemlands tungomål björnamåle. Därför är det kanske läga för att åtgärda det. Detta genom en dikt som kort och gott hete

Aldor.

N´Aldor hadde ne sä ommafalt.

Han va opptäjen varevigase stann.

Han sku ränne å kute överallt

å dellåvä skötta dynga iblann.

Överallt skull´n  styre å ställe,

sä dä va e väldans besmi,

Sä han fesk int ett endaste tillfälle

dell å känne säg ledin å fri.

De va falke söm jämt fråge ätt´n

hörr han örke dä kan jäg int fatta.

Ha feck int ens vra skvätt´n

öm dä sä ringt mitt i natta.

Å då dä varl tin då brukta

skull tas bårli gösselstan

feck en alls ingenting frukta

öm dä sä tog hele dan.

Men han varn rekorderligen kär

sä han klara allting vä glans.

Inte rädd för ett enda besvär.

En sån kär tror jäg alls inte fanns.

N´Men nårn Aldor en gang föll ifrårn,

sä gecke på na vis ändå.

För live på´n dänn gårn

förtsätte å slinke å gå.

Det var bra länge sedan jag hade något inlägg på mitt hemlands tungomål björnamåle. Därför är det kanske läga för att åtgärda det. Detta genom en dikt som kort och gott hete

Aldor.

N´Aldor hadde ne sä ommafalt.

Han va opptäjen varevigase stann.

Han sku ränne å kute överallt

å dellåvä skötta dynga iblann.

Överallt skull´n  styre å ställe,

sä dä va e väldans besmi,