injail

Alla inlägg den 31 oktober 2014

Av Jöran Lundberg - 31 oktober 2014 22:32

Allhelgonatid

Att minnas de hädangångna är att minnas det eftermäle de har. Det är därför så mycket lätare att erinra sig de goda sidorna hos de som gått före. När de lämnat efter sig endast goda och glada minnen blir man själv tillfreds.

En liten dikt jag har skrivit får speglla den känslan. Denlyder så här

 

Allhelgonatid.

Efter jordlivets strävan, bekymmer och möda,

under tjäle och rimfrost ligger de döda,

i gravgriftens heliga ro.

Men om de ej är alltför snikna  och snöda

kanske ock maskar får näring och föda

där djupt ner i jorden de bo

 

Det som lägges i grav är blott tre skopor sand

som är krossad av död och förintelses hand

bara en handfull mull.

Anden har lämnat och lossat de band

som bundit oss i förgängelsens land

de står vid den yttersta tull.

 

De gångna de lever av  minnen de gett

utav den sprängkraft som livet berett

i gamla och hänsovna tider.

Gripen av denna förvandling som skett

som död och förgänglighet helt förbisett

förnuftet noggrant  bestrider.

 

Sålunda förnims av rosen en doft

över vårt evigt förgängliga stoft

slutligt på domens dag.

Då kommer vi äntligt som båten i hamn,

vilar så stilla i mästarens famn

helt till Herrens behag.

 

 

 

Av Jöran Lundberg - 31 oktober 2014 22:32

Allhelgonatid

Att minnas de hädangångna är att minnas det eftermäle de har. Det är därför så mycket lätare att erinra sig de goda sidorna hos de som gått före. När de lämnat efter sig endast goda och glada minnen blir man själv tillfreds.

En liten dikt jag har skrivit får speglla den känslan. Denlyder så här

 

Allhelgonatid.

Efter jordlivets strävan, bekymmer och möda,

under tjäle och rimfrost ligger de döda,

i gravgriftens heliga ro.

Men om de ej är alltför snikna  och snöda

kanske ock maskar får näring och föda

där djupt ner i jorden de bo

 

Det som lägges i grav är blott tre skopor sand

som är krossad av död och förintelses hand

bara en handfull mull.

Anden har lämnat och lossat de band

som bundit oss i förgängelsens land

de står vid den yttersta tull.

 

De gångna de lever av  minnen de gett

utav den sprängkraft som livet berett

i gamla och hänsovna tider.

Gripen av denna förvandling som skett

som död och förgänglighet helt förbisett

förnuftet noggrant  bestrider.

 

Sålunda förnims av rosen en doft

över vårt evigt förgängliga stoft

slutligt på domens dag.

Då kommer vi äntligt som båten i hamn,

vilar så stilla i mästarens famn

helt till Herrens behag.

 

 

 

Presentation

Fråga mig

20 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27 28 29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards