Kosthåll förr och nu.

När jag växte upp i vårt hem på 1930-talet var det obligatoriskt att dagens kosthåll avslutades med att man innan det var dags att rusta sig för natten, samlas omkring ett  stort fat med kornmjölsgröt.  Oftast med sirap eller smörbrunn som tillbehör. Och färsk opastöriserad mjölk givetvis.  Stekt sill och potatis var också ett stående inslag på den dagliga menyn. Det var genuin husmanskost som dominerade mathållningen. Eftersom de flesta på den tiden hade yrken som var fysiskt krävande, med mera manuellt arbete och mindre maskinellt, var det helt nödvändigt att förse sig med kraftigt närande föda.

Jag botaniserar i en del av de annonsbilagor som de stora matbutikerna öser över oss. I dag rekommenderar de en helt annan kosthållning Där hade de bland annat ett förslag på Choritzo med mojorojopotatis. På en annan sida ville de sälja Wokwok,  Ceasarwrap, Bruschettas och Safariyoughurt. Dessutom Slowcooked pulled pork, Chiabatta i kokillasås och Grana Padano.

Dessa rätter gör att jag känner mig föranlåten att delge er en dikt som heter:

Kryparpärern å stekt silla

De som bara äter Panacotta

eller fyller magen med en wrap

den dieten  kan med måtta

kallas mycket klen och knapp.

Och den smak som fås av pasta

jag ej tål en enda  gång

in ej heller kan jag lasta

pulled pork mest dagen lång

Men det finns en rätt jag gilla

som jag käkar nu och då

kryparpärern och stekt silla

det är väldigt gott att få.

Den ger styrka hela dagen

ty den simmat har i öppet hav

Fyller varje skrymsle uti magen

och hindrar mig att gå i kvav.

Sillen, en superb förtäring

stärker en, ger kraft och mod

Den ger kroppen nyttig näring

dess fina sälta har en smak så god.

Så lever jag mitt liv så skönt

så meningsfullt och intressant

Till sillens konung blir jag krönt

och kväser varje katig kverulant.